030612 & 15 Finns det något värre än att få veta röntgenresultat på sin hund? Ja, det finns det ju säkert, men det tillhör helt klart toppen på Läskighetslistan. Jag minns när jag röntgade Stina och fick se plåtarna hos veterinären. Det var solklart att hon hade höftledsfel med pålagringar. Det var svårt, mycket svårt att stå kvar hos veterinären och avsluta besöket och därefter åka buss hela vägen hem... Tårarna brann och ville komma ut och den dagen krossades många drömmar.

Så visst har jag gått på nålar med Estrella och bara väntat på en möjlighet att få röntga henne. Så nu, strax efter ettårsdagen, gick det att röntga armbågarna och att få resultatet registrerat hos SKK. Men givetvis tänkte jag inte nöja mig med det. Jag ville även röntga höfterna för att själv ta en titt på plåtarna även om jag måste röntga om dom vid 18 månaders ålder för att kunna registrera resultatet.

Så den 12 juni begav vi oss till veterinären för att få domen. Jag passade på att klippa Estrellas klor när hon hade fått lugnande. Hon är, precis som Stina, ingen lätt hund att klippa klor på i vanliga fall precis... Jag fick hjälpa till med röntgen och sen höll jag på att förstöra plåtarna totalt eftersom min mobil ringde mitt i framkallningen och då lyste den upp med ett starkt sken. Men dom klarade sig som tur var =) Sen var nervositeten stor... Sekunderna som gick tills han tog upp plåten och sa något var låååånga. Men armbågarna såg jättefina ut så där skulle det inte vara några problem, sa veterinären.

Så tittade vi på höfterna. Även dom tyckte han såg fina ut så han trodde klart att det var A eller B höfter. Jag tog det med en nypa salt och frågade om han ofta hade fel med sina gissningar. Han svarade: "Aldrig". Jag vågar ändå inte hoppas till 100% förrän jag har resultatet på papper! Men idag, den 21 juni, blev resultatet på armbågarna officiellt på SKKs hemsida: Arthros - utan anmärkning. JIIPPPPPIIEEEEEE! =)))

Resten av dagen var Estrella så mammig så hälften kunde vara nog. Hon lydde mig blint och skulle bara mysa.

På söndagen den 15 juni var det Bamses tur att stå i centrum. Äntligen efter nästan ett års väntan, hade vi lyckats komma med på en MH-beskrivning här i Linköping. Det skulle bli kul att se om Bamse reagerade och avreagerade som jag hade väntat mig. Och jag måste säga till min glädje att det var inte mycket som fick mig att höja på ögonbrynet. Eller rättare sagt - faktiskt bara ett moment - spökena. Bamse spenderade dessutom hela MH:et med att pinka in träden och gärna overallen och rasslet också... Men tillbaks till spökena! När spökena kom så stod Bamse vid min sida. Han rörde inte sig, varken fram eller tillbaks och han sa inte ett ljud. Han stod fast vid min sida.

På skottet reagerade han först gången med att springa undan en liten bit, men sen vände han och kom tillbaks utan problem. Likaså andra gången.Tredje och fjärde gången höll jag honom i löst koppel och då stod han orörlig vid min sida, han rubbade sig inte en centimeter! Domaren kom fram och sa att han var tveksam, att han inte visste vad han skulle kryssa i så han ville att det skulle skjutas fler skott och att jag då skulle ha honom helt lös. När skott nummer fem sköts, stack han igen,men vände direkt när jag kallade på honom och kom till min sida. Vid det sjätte skottet stod han lös ca en meter från mig helt orubblig och där stannade han kvar tills vi var färdiga och skulle gå. För detta kryssade domaren i ruta fem. Mig spelar det ingen roll vad han kryssade i egentligen, jag var där på plats och såg hur Bamse reagerade, men om detta var en femma, vad får då en hund som blir totalblockerad, flyr och inte kommer tillbaks? Dessutom gick Bamse fram till ett av spökena helt själv innan hon hade tagit av sig något. Men när hon stack ner handen hoppade han till och gick sen inte fram förrän jag gick fram. Det är ikryssat att han inte gick fram förrän jag tagit av figurantens förklädnad men han gick ju fram innan!

Jag måste få säga att jag gör MH-beskrivningarna för min egen skull, för att se vad jag inte vet om min hund. Men i många fall är den totalt missvisande egentligen och enormt situationsbundet. Då pratar jag om jakt, lek och avståndslek framför allt. Hur pass kan vi stirra oss blinda på vår ras resultat egentligen?

Klicka på bilderna till höger för att se större bilder!