Dimma... Min lilla tjej var en valp som jag fastnade för ganska så tidigt, mest för att hon var så söt. Hon var dock den valpen som jag spenderade minst tid med och hon blev en av dom lugnaste i slutändan så jag skulle kanske låtit alla vara =)

Dimma är självsäker, lite för självsäker. Det tidiga beroende som ofta finns hos valpar fanns/finns inte hos henne. Hon kan vara väldigt mammig när jag går från henne men aldrig någonsin på hemmaplan. Hon ligger i sin bädd i hallen och lever nästan ett eget litet liv =)

Dimma var inte nödvändigtvis den snyggaste tikvalpen, men jag förstod tidigt att det var hon som skulle stanna här och så blev det. Hon är ett litet charmtroll som man smälter för när hon sitter och böjer hela huvudet bakåt så att hon kan titta mig in i ögonen. Hon var en väldigt söt valp. allt på henne var så sött, hon var en miniatyr leonberger och nosen, tassarna, öronen, pälsen - allt var och är så sött och mysigt.

Samtidigt är hon ett monster ibland. Hon gräver stora gropar i trädgården och tuggar sönder telefonkabeln och skäller om hon inte får som hon vill. Men ack vilket sött litet monster!

Dimma blev svensk och dansk utställningschampion strax över två års ålder, är röntgad på armbågarna u.a och har genomfört en MH-beskrivning. Hon har redan hunnit ställas ut på Crufts, i Leonberg och i Danmark.

Dimma föddes den 19 oktober här hos mig och hon var en av 12 valpar. Läs mer om Dimma genom att klicka på respektive rubik ovan!