Klicka här för att se foto på bebisarna!

Klicka här för att se valparnas viktkurva!

5 december Det är lite kaos i tillvaron jobbmässigt sätt så därför duggar inte uppdateringarna lika tätt nu. Tänk att valparna redan är sju veckor gamla!! Mina bebisar börjar ju att flytta om en vecka! Jag är förtjust i allihop, var och en har något speciellt så det kommer att bli tufft att skiljas från dom. Jag har i varje fall äntligen bestämt mig vilken hane som ska flytta till vilken familj så ni tre förväntansfulla familjer får ett besked i brevlådan imorgon =) Jag ska inte avslöja mer om det här nu. Vad gäller tikarna så kommer jag att dra ut på det lite till men jag tror mig ha en aning om hur det kommer att bli...

Skrev jag att veterinären kommer hit på lördag? Det är kanonskönt, jag trodde inte att han ville det när det bara var sex stycken men det ville han! Det är guld värt. Så han kommer hit tidig em och sen tar jag tåget till stora sthlm utställningen med Dimma på sen em.

Valparna diar fortfarande på Estrella och hennes mjölk får aldrig chansen att sina riktigt helt.. Hon är inte glad för det men hon står upp ett par gånger om dagen och matar dom. När hon ligger ner hos dom och dom försöker dia så säger hon till dom på skarpen. tror ni att dom lyssnar? Nope. Sen har lila och brun hane slutat lyssna på när jag kallar på dom. Det är ena riktiga busar dom två! Minns ni att jag skrev att brun hane var lugn? Hrmpf... det är inte så ofta precis...

Valparna fick en tunnel idag att springa i och inte helt oväntat så var lila hane först framme och började att springa genom. Men på mitten kom han på att han var lite kissenödig så han kissade en skvätt innan han sprang ut.

28 november För en stund sen fick valparna lämna sitt hem i köket på upptäcksfärd i resten av huset. Dom har absolut inga hämningar och blå hane hängde i telefonkabeln ett antal gånger fast att jag flyttade honom om och om igen. Någon låg på golvet och försökte äta stenar som hade kommit in med någon sko. Och någon hittade frigolit att käka och förstöra. Givetvis så passade dom på att kissa ner både Dimmas och Jazz säng och rota i papperskorgen. Lila hane tog upp Dimmas pågånde förstörande av mattan i hallen. Valpisarna fick ett gäng små tuggben men dom stal Estrella och käkade upp. Japp, allmänt kaos, precis som det ska vara.

27 november Varenda beteende som valparna utför är charmigt. Ja, om man bortser från deras bitande såklart =) Men allt annat är bara helt bedårande att sitta och iaktta. Hur hela huvudet blir fullt av mat när dom äter och hur dom kämpar med en uppblött kula i munnen. Hur dom bär runt på tunga leksaker och ben och ser stolta ut. Hur dom sover på varandra eller på sin mamma. Hur dom pussas med Dimma. Ja, jag säger då det... det är charm på högsta nivå! Fortfarande så är det skoj att vara utomhus men inga långa stunder. Jag hinner ofta inte mer än att städa en liten bit av deras hem i köket, innan någon skriker. Då är det oftast grön eller orange tik som hellre vill vara inne hos mig och som står med en tass på första trappsteget och håller huvudet så långt bakåt som möjligt för att kunna se mig där längst uppe ovanför trappan. När rosa har tröttnat så står hon inte med en tass på första steget utan är jag inte snabb och lyfter upp henne så är hon uppe på översta trappsteget! Den blå hanen och lila hanen står också och skriker tills jag kommer men den bruna hanen är inte som alla andra. Han hade gärna stannat ute resten av livet och helst bara sittande på pallen eller sovandes på marken. Han gör inte mycket väsen av sig och ibland undrar jag om han verkligen hör som de andra valparna. Om Estrella eller Dimma skäller för att dom får nys på något utanför hundgården så tycker de andra valparna att det är läskigt och springer in till trappan. Men brun - han bara sitter och tittar, lägger inte ens märke till att något är på gång. Totalt, kusligt oberörd. Han bryr sig inte så mycket om mig heller alla gånger. När alla de andra kommer på en sekund när jag kallar så sitter han mest och "luktar på blommorna".
Dimma är en stjärna med valparna fortfarande, jag kan inte säga det nog. Vilken tillgång hon är! Och valparna älskar verkligen henne, hon tvättar dom, busar med dom och fungerar allmänt som en leksak för deras vassa tänder. Hon busar på valpnivå. Väldigt försiktigt och med små rörelser. Estrella är riktigt trött på att dia dom, eller ja, det gör ont. Hon morrar rejält om någon tar tag i en spene. Och det struntar valparna fullständigt i så hon tar lite hårdare tag men valparna lyssnar fortfarande inte... Haha, det här blir nog kul valpar att träna =)

22 november Nu är valparna fem veckor gamla och den superduper mysiga veckan mellan 4-5 veckor är över och nu bara halvmysig. Vid fyra veckor är dom som absolut mysigast, visst bits dom men inte så att det gör ont. Men nu - fortfarande supersöta men med sylvassa tänder som tar tag i allt fett på kroppen och som biter en i ryggen, armarna, huvudet - ja, överallt! Och ont gör det! Det är så mysigt att gå in till valparna och se hur glada dom blir och kommer rusandes och så får man en mysig puss och sen ett bett i näsan och ett i rumpan =) Plus att man alltid lyckas sätta sig på en kissfläck! Men allt det här kan man givetvis stå ut med när man ser deras söta ansikten. Hur dom sitter och tänker ett par sekunder innan hjärnan kopplar mellan synintryck och att rusa fram. Man riktigt ser hur poletten trillar ner i huvudet på dom. Det gör gott i hjärtat att se en sådan ovillkorlig glädje i valpisarna!

Valparna är ute ett par gånger om dagen nu. Det är en kallare vinter än förra året då jag kunde ha dörren öppen dygnet runt utan att frysa så valparna kunde gå in och ut som dom ville. Så nu blir det istället kortare stunder ett par gånger om dygnet. Valparna tycker att det är skoj att vara ute, dom busar med varandra och roligast är det att gömma sig bakom något och busa eller att hoppa upp på pallen och busa med dom som är nedanför. Att bära och dra runt på leksaker är också skoj och att bita Dimma, Estrella och syskonen. Det är charmigt och facinerande att titta på och hade jag haft all tid i världen så hade jag kunnat sitta där ute huuuur länge som helst! Den gröna tiken är dock inte som sina syskon. Hon tycker fortfarande att det är lite läskigt att vara ute. Hon går ut men håller sig närmre dörren och närhon får nys på var jag sitter, kommer hon springandes och ska krypa upp i famnen. Orange tik har haft lite bry med kylan, hon håller inte värmen lika lätt som tjockisarna så hon skakar efter en liten stund och brukar också få krypa in i min jacka. Men nu har det blivit bättre och hon har skoj ute. De två som är absolut gladast i att busa utomhus är blå hane och rosa tik. Dom går gärna på långa upptäcksfärder, busar med bollen och käkar löv och undersöker allt som kommer i deras väg. Men det absolut coolaste är mörkbrun hane. När Estrella eller Dimma skäller på något utanför så springer dom andra till dörren och sitter där en liten stund. Men mörkbrun hane sitter kvar på sin plats och fattar absolut ingenting om vad de andra pysslar med. Han var så söt innan idag. Det finns en trappa ner där jag släpper ut dom så jag bär ut dom nerför trappan. Medans dom var ute så passade jag på att gå in igen och städa i köket där dom är nu. När jag var klar och gick tillbaks så stod han på näst översta trappsteget! Fråga mig inte hur han hade lyckats, det är stora avstånd mellan de olika stegen. Men där stod han och stirrade upp på mig. Jag snabbade mig att fånga honom, hans balans var inte den bästa och när han stirrade upp så höll han på att falla bakåt!

Valparna har haft sina första valpköparbesök i fredags och söndags. Dessutom sitt första möte med småbarn i fredags och det gick jättebra. Alla valparna är sociala och framåt som dom ska vara i den här åldern. Det kändes också bra för mig. Alla tre familjer som var här kändes som bra familjer att sätta dom små bebisarna i =) Vilken valp som går till vilket hem är dock ej klart än, det kommer nog att dröja en-ett par veckor till innan det känns helt rätt vem som ska gå var. Det är märkligt det där, när man tror att man äntligen har kommit fram till ett beslut så sätts allt på sin kant när valparna får träffa familjerna och "fel" valp tyr sig till fel familj =) Jag försöker iaktta valparna varje dag och fundera vilken som får ett bäst hem var, baserat på vad familjerna vill ha valpen till, hur deras flock ser ut idag och hur valparna agerar. Allt är givetvis gissningar men jag går mycket på instinkter.

Valparna äter bra och alla går fint upp i vikt. Det är mycket slagsmål och bus i lådan och Dimma och Estrella hjälps åt att ta hand om dom. Dimma leker så bra med dom förutom när här är besökare, då är hon mer intresserad av det och ser inte riktigt var hon trampar. Men annars så har hon mycket tålamod och tål många bett.

17 november Jag skulle gärna skrivit här vaje dag men just nu finns inte tiden. Jag går upp tidigt och stupar i säng sent, har massor med jobb just nu och varje ledig stund går åt tilll valpisarna så därför dröjer uppdateringarna. Fotosidan ska jag dock försöka hinna med lite oftare =)

Valparna har varit ute nu i ett par dagar, korta stunder åt gången. Det är såklart lite läskigt så här i början men också spännande för dom. Dimma och Estrella är med i hundgården när dom är ute och dom kämpar allt vad dom kan för att få valpisarna att slappna av. Det är lekställning på lekställning, tassar i deras huvuden, skall och spring. Stackars valparna blir bara ännu mer förskräckta! =) Men jag vet att dom vuxna vet vad dom pysslar med. Estrella och Dimma gnager också på dom på ryggen när dom är ute. Smånaggar. Så där gjorde även Dimma när hon var liten - på Estrella och då mös Estrella stort. Min teori är att det är ett lekbeteende eller för att få igång dom eller kanske värma dom? Det är i alla fall inte så allvarligt som det låter =)

Valpisarna har flyttat ut i köket nu men dom sover fortfarande i lådan på natten än så länge. Den rosa tiken började at rymma, tätt följd av den gröna tiken så då var det dags. Dom springer mycket och busar och slåss och morrar och skäller på varandra. Den lilla orange tiken och den stora lila hanen är tuffingarna som gärna sätter den övriga flocken på plats. Den rosa tiken försöker fortfarande att rymma. När dom andra sover sitter hon och skriker vid avspärrningen. Nu i morse så tog jag upp henne och la henne i sängen och sen somnade både hon och jag. Hon låg så sött på min arm och sussade =) Jag försöker ta mycket på dom i min famn för att dom ska kunna slappna av på rygg och det är dom duktiga på. Det är inte många som sprattlar när jag tar upp dom utan det är ett slags äventyr att få hänga med på armen =)

Nu får man dock räkna med att bli uppäten i valplådan... Tänderna är vassa och dom tar gärna ett bett på en när man sitter hos dom. Ingen kroppsdel går säker, kinden och sidan är mest utsatt. Dom är så söta så! =)

10 november Just nu har jag väldigt mycket att göra plus att valparna kräver mer och mer så uppdateringarna kan dröja ibland. Jag har fler foto tror jag från mellan den 7-10 november så när ni kikar in nästa gång så kolla om det finns nya foton lite längre ner.

Valparna är så charmiga nu, men idag slog den lila priset. Dimma stod och lutade ner huvudet i lådan på jakt efter bajs och kiss och då kom den lila fram och började bitas lite som dom gör nu om dom får tag i något att bita i. Då börjar Dimma leka med huvudet. Otroligt små rörelser, men ett lekbeteende som den lila besvarar! Bara små, små rörelser men ändå dom första rörelserna där man såg hur tidigt språket finns hos dom. Väldigt sött! Den lila killen är ju en av mina favoriter som ni säkert har förstått. Om jag ställer mig i lådan så kommer han och lägger sig på min fot. Eller så står han och skriker tills jag plockar upp honom och sen följer han med i min famn utan att säga ett pip. Men dom är såklart mysiga allihop och det är kul nu när personligheterna växer fram. Herr Blå är lite mer försiktig. Han kommer fram precis som dom andra, men kastar sig inte på en och säger inte så mycket. Herr Brun påminner mycket om Herr Lila men är ett mellanting i personlighet mellan Lila och Blå. Alla tjejer är väldigt framåt och pratglada =) Den som gillar mig bäst är den rosa tiken, hon har alltid full koll på mig. Men den orange är den som alltid kryper upp i famnen och somnar där. Och den gröna och rosa är väldigt lika i personlighet. Dom är helt enkelt störtmysiga hela bunten! =)

I helgen ska jag sälja på valputställningen i Malmö så då ska mamma vara valpvakt och jag blir svår att få tag på. Så nu är det dags för ett par timmars sömn, det är mycket att göra imorgon också.

7 november Idag hade valparna sitt första besök (om man bortser från mina föräldrar). Det var Lena och matte Katarina som kom förbi! Valparna utvecklas mycket för varje dag och just idag var dom väldigt aktiva och tyckte att det var spännande med besök. Den orange tiken fick tag i Lenas haka och började att suga för fullt. Vi skrattade gott åt det 1 x 2 cm stora sugmärket hon fick =) Valparna har börjat få tänder och tycker om att busa med varandra genom att bita på varandras munnar. Dimma var i lådan senare på kvällen och tuffingen den lila hanen satt upp och bet Dimma i näsan så fort han fick chansen =) Men han fick bara pussar tillbaks.

Lena hade med sig alldeles nymalen nötfärs av fransyska och jag blandade ut den med äggula och ljummet vatten och sen matade jag och Katarina valpisarna. Som väntat blev dom galna i maten och hade gärna ätit upp hela tallriken om dom hade fått, men första dagen ska dom bara ha en liten smakbit.

Pappa Baloo var med i Katarinas bil så jag hälsade på honom en snabbis efteråt. Han var glad och fin som vanligt!

4 november Sorry att det har dröjt med uppdateringar här, men det har varit mycket jobb på sistone och mycket att grubbla på. Valparna är roliga nu, så fort dom får syn på mig så stapplar dom fram för att försöka äta på mitt öra, min kind, mitt öga eller min tröja. Dom ser ut och går som alkisar hela bunten och har sina ögon så smått öppnade. Jag är fortfarande imponerad av hur stor skillnad det är att ha en "halv" kull som den här kontra den förra. Dom är vakna samtidigt och sover samtidigt. Och när dom väl sover så sover dom länge. Mycket skönt för både Estrella och mig! Avmaskningen gick bra, jag satte det uppe i gommen och dom smaskade i sig. Sen började dom att skaka frenetiskt på huvudet en liten stund och sen var allt som vanligt igen =) Dom har fått julpyntning i låda av mamma i form av en stor mjuk sak med tre tomtar på. Det enda som egentligen är jobbigt nu är Dimma. När valparna äntligen har somnat så går hon och väcker dom med sina bordusa pussar! Och när en vaknar - ja, då vaknar alla...

30 oktober I morse när jag vaknade så var det imponerande att se utvecklingen som hade skett. Alla valparna gick stapplande omkring på sina ben. Under dagen har jag också sett att ögonen håller på att öppnas på flera av dom så nu kommer det att hända mycket den närmaste tiden =) Imorgon ska dom avmaskas för första gången! I övrigt så är allt som vanligt. Dimma kämpar för att få vara hos valparna och äta upp deras bajs. Jag har inte sett en enda bajsklick än, Estrella är snabb på att äta upp dom och även om hon skulle missa så finns det ju en riktig bajsfantast i Dimma...

Jag har bestämt mig vilka namn valparna ska få. Jag hade bestämt mig redan innan att denna kullen skulle vara "Märkeskullen" med namn efter de designers vars kläder och skor jag har på mig. Men så har jag velat fram och tillbaks med låttitlar, vackra namn med årstiderna osv. Men nu har jag bestämt mig - det blir grundidéen och här kommer namnen:
Tikarna:
Blizzmajazz Triple Five Soul
Blizzmajazz Baby Phat
Blizzmajazz Donna Karan
Hanarna:
Blizzmajazz Ralph Lauren
Blizzmajazz Polo Sport
Blizzmajazz Puma Shoes

Det är en hane och en tik kvar till salu till två bra familjer. Hör av er vid intresse så att jag kan grilla er och se om det blir ett bra hem för valpisen =) Jag tror att dom här valparna kommer att bli riktigt bra arbetsmaterial så om ni gillar att jobba med hundar och älskar leonberger så är det här kullen för er!

28 oktober Dom är ena riktiga hejare på att kravla runt i lådan nu och ställer sig halvdant på sina korta ben. Även om dom fortfarande skriker som stuckna grisar så fort man lyfter dom så börjar dom bli lite keligare. Eller så inbillar jag mig bara =) Men det är mysigt att bli attackerad av en valpmun och att känna den där speciella valplukten. Estrella är en sån duktig mamma och tar väl hand om dom. Snart öppnas ögonen! =)

25 oktober Igår hade jag semester från valpisarna (mer om det senare) så därför blev det ingen ny information igår kväll! Idag har det varit en mysig dag med bebisarna. Jag tog upp dom en och en och la i min famn och klippte klorna på dom. Först ut var lila hane och vilken kelgris han är! =) Han låg och mös så fint i mitt armveck. Sen kom blå hane, samma där - nemas problemas. Men tikarna och den bruna hanen protesterade alla vilt =).

Igår så fick jag en leverans av hundgodis på morgonen och gav mina hundar varsitt grisöra medans jag gjorde färdigt i garaget. När jag kom upp så låg Estrella och åt på sitt öra i hallen, Stina låg i sängen och Dimmas öra låg helt orört! Då stod Dimma vid valplådan och tvättade valpar! Estrella brydde sig inte, örat var viktigast just då. Men efter den här första tvättningen så har Dimma varit på tok för jobbig (men samtidigt gullig såklart). Hon har smitit in i lådan och lagt sig ner, särat på benen och velat bli diad! Hon har rusat dit så fort någon har pipit och varit på väg i många gånger. Estrella säger fortfarande inget men nu har jag satt upp kompostgaller framför lådan som får vara där när Dimma får sina ömhetsryck! Hon tvättar valparna i huvudet och i baken =) Sött men stackaren förstår ju inte varför inte hon får ligga i lådan.

Några av valparna har varit skrikiga och hesa ganska så många dagar. Jag var lite orolig att det kunde röra sig om lunginflammation men pratade med min veterinär precis som sa att då skulle dom vara mer påverkade. Men däremot är det väldigt vanligt att små valpar blir hesa. Han kallade det för något som jag inte minns. Men alltså en vanlig åkomma som man inte visste vad den kom av men som jag inte skulle oroa mig för. Pust...

Valparna är stora (särskilt hanarna) och väldigt starka och sprattliga i sina kroppar. Små guldklimpar såklart! =) Jag funderar för fullt på namn men kommer inte att bestämma mig än, är fortfarande en gnutta orolig att något kan hända dom så jag väntar lite med namnen. Den hesaste valpen håller mig uppe en del på nätterna för varje gång hon skriker låter det som att hon blir mosad! Så nu är det lite sömn på nätterna... Men dom är så söööta =)

Viktsidan kommer nu att uppdateras två gånger i veckan framöver.

23 oktober Oj, vad dom växer! Här går det undan! Det verkar vara tuffa, envisa små rackare vi har i lådan. Den enda jag är lite orolig för nu är den blå killen. Han är inte riktigt som dom andra utan lämnar gärna flocken för att lägga sig i någon hörna av lådan. Jag hoppas att det bara är för att han är extra varm eller något dylikt. Han äter bra men ligger alltså mest själv hela tiden. Den gröna tiken är galen, men så går det väl när man sätter Tjorvens (Blizzmajazz Gang Starr) gröna band på henne... Personligheten har kanske nedärvts... I natt skrek och skrek och skrek och skrek hon. Antingen så kom det inte mjölk ur spenen fort nog, eller så hade hon gått vilse i lådan eller så var hon bara allmänt grinig. Lite magont spelade nog också in =) Imorgon fyller valparna en vecka, tjoho! Vi bjöd in grabbarna från Kungsgården uppe hos Kerstin (som ju också fyller en vecka) på kalas men dom tackade oartigt nej! Skandal.

21 oktober Det är inte klokt hur snabbt dom små valparna utvecklas! Dom sprattlar redan runt på små upptäcksfärder i lådan men så fort dom ärker att mamma inte är inom nosavstånd så skriker dom väääldigt högt! Överhuvudtaget så är dom väldigt skrikiga när det väl gäller. Inte så där rent allmänt, hela kullen kan vara knäpptysta flera gånger samtidigt om dagen. Men när dom intehittar spenen snabbt nog eller mamsen, ja, då protesteras det!

Lilla Sparvöga (eller Sparvis) som jag kallar den orange tiken är en riktig fighter kan ni tro =) Oj, oj, oj vad hon äter! Hon skriker mycket också men det är för att hon kravlar sig in under Estrella och under dom andra och sen inte kommer ut =) Det finns ju både fördelar och nackdelar med att vara liten! Valparna verkar starka nu allihop och dom är så söta och goa.

Estrella har börjat äta lite mer nu och gå ut och kissa när jag flyttar undan valparna. Hon hade lite hög feber nu på kvällen men förhoppningsvis går den nedåt. Hon hade två juver som var hårda men dom är lite mindre hårda nu. Jag kanske livesänder lite imorgon på dagen, vi får se... God natt!

19 oktober I natt sov jag med ett öga öppet som vanligt när valparna är små. Så fort någon pep eller skrek lite extra så satt jag upp i sängen snabbare än Estrella kan jaga en fågel! Men en del av gångerna så var det nöjt pipande från ätande valpar... Den svaga tiken är inte så slapp och svag längre utan känns och beter sig som dom andra. Den som jag är lite orolig för nu är den orange tiken. Hon går bara ner i vikt och är så otroligt smal och klen. När man tar i henne så är man rädd att hon ska gå sönder! Hon hamnar dessutom alltid av någon anledning under sina syskon. Jag tilläggsmatade henne en stund innan och har sett att hon äter själv också så jag hoppas att trenden ska vända inom ett par dagar. I övrigt är det inga förändringar eller nyheter sen igår. Estrella tar god hand om sina bebisar. Två av hennes juver är tyvärr stenhårda. Förra gången fick hon juverinflammation så jag hoppas att det ska lösa upp sig av sig själv och inte leda till det igen. Nu har jag lagt ut sidor med foto samt viktkurvor, klicka på länkarna ovan.

18 oktober Det är inte alltid det är kul att vara uppfödare. Så kände jag när jag tog min första kull på Jazz för åtta år sedan och det höll på att gå riktigt illa. Nu hade jag exakt samma känsla igår och i natt... Men låt oss börja från början...

Estrella hade som sagt en jobbig dag igår, hade inte vattnet gått till slut så hade jag åkt in med henne eftersom hon verkade rejält besvärad. Men det gjorde det (som tur var när hon var i valplådan och inte sängen =)). Förra året tog det fem timmar tills första valpen kom efter att vattnet gick, den här gången tog det fem sekunder! Ut poppade en liten, klen tjej som fick bli fröken Orange (föddes ca 21.50).

När Dimma hörde pipandet rusade hon till ytterdörren, tätt följd av Stina och Jazz, det där var ju superläskigt! =) Eftersom Estrella var så orolig av sig igår och jag hade ett par onda aningar i bakhuvudet så ville jag vänta med webbkameran tills det kändes lugnt och tryggt. Estrella kom igång snabbt efter valp nummer ett och ut poppade valp nummer två (ca 22.55). Jag slogs av hur fin den var, stor och fin. Men tyvärr så levde inte valpen och det var dessutom en hane. Det verkade dock som han måste ha dött ganska så nyligen i kroppen, något som kändes jättetrist när han var så fin såklart. Sen kom den tredje valpen strax därefter vid 23.05. Det blev en tik med rosa band.

Därefter dröjde det ett tag tills nummer fyra kom vid tolv-tiden. En död tik. Vid det här laget så hade jag blivit lite orolig. Estrella var värksvag och hade svårigheter att få fram de flesta foster. Jag fick hjälpa henne med den första och den fjärde valpen. Så dels värksvagheten och dels de döda valparna plus en ny omgång krystningar som inte ledde någon vart fick mig att ringa till djursjukhuset i Helsingborg. De sa åt mig att komma in direkt. Klockan var då kvart över ett på natten och jag tog in de andra hundarna. Dimma ville INTE komma in och höra valppip och lukta konstiga lukter och hon blev inte glad när vi for ut genom dörren mitt i natten. Jag körde så snabbt jag vågade i ilfart till sjukhuset. Estrella började vanka av och an i bilen ganska så snabbt. De två tikarna hade jag med mig i en låda i framsätet och jag hade även de döda valparna i tidningspapper på golvet. När vi hade kört en liten bit, poppade en till valp ut. Även denna en hane och även den en död valp... Jag började känna mig mer och mer förtvivlad och vägen till Helsingborg har aldrig känts så lång som då.

När vi äntligen var framme så fick vi sitta och vänta innan någon kom och tog emot oss. I ca 30 minuter! Helt onödigt att jag körde snabbt med andra ord. Det rann svart och brun sörja ur Estrella, så golvet kladdades snabbt ner. Jag kände mig trött och ledsen. Ledsen över att vi fick vänta när det kunde röra sig om minuter om valparna levde eller ej. Och samtidigt en oro över att något var fel så att Estrella kunde bli allvarligt sjuk. Det var svårt att dölja den förtvivlan över att vänta som jag kände, veterinären såg det i mina ögon och ursäktade sig. Jag fick komma in i ett nytt rum och vänta en stund, sen röntgade vi Estrella för att se hur många valpar som fanns kvar.

Ultraljudet för fyra månader sedan visade ca sju valpar. Lägg då till att vi var flera dagar fel i beräkningen = att Estrella inte parades på helt rätt dag = risken för många valpar var liten. Så döm om min förvåning när veterinären såg sju valpar kvar i magen! Med andra ord så hade Estrella 12 valpar igen... Jag ville agera snabbt och göra kejsarsnitt direkt för att ha en chans att rädda någon av de sju, men veterinären ville först kolla valparna på ultraljud också för att se om det fanns hjärtslag. Hon var inte optimistisk, hon trodde inte att dom skulle leva. Det var svårt att urskilja hjärtslag när Estrella flåsade som hon gjorde men vi tyckte oss se det på en valp!
Igen sa jag att jag ville snitta så snart som möjligt. Minsta lilla chans att någon valp skulle leva skulle öka om vi gjorde kejsarsnitt. Estrella fick dropp och veterinären skulle först ta hand om ett annat akutfall men skulle komma tillbaks inom 20 minuter. Direkt när hon lämnade rummet så började Estrella att föda. Jag skyndade mig att ta emot valpen och rusade efter veterinären. Själv kunde jag inte känna att den var vid liv direkt, men jodå, det fanns en liten gnista i valpen. Hon var dock slö men vid liv! Oj, oj, oj, vilken glädje jag kände =) Alltså ännu en tikvalp (grön tik blev detta). Jag gick tillbaks till rummet och Estrella var igång igen! Den här gången var det ingen tvekan om att valpen var vid liv, den kravlade och stretade. Den hade inga hinnor runt sig längre och hade blod i munnen och över sig men oj vilken fighter! Och desto gladare blev jag när jag såg att det var dagens första levande hane! =) Han blev en lila hane senare.

Jag matade valparna med mjölkersättning och hanen var heeeelt galen i mat. Han var inte lika klen som de andra heller så han verkar vara en matglad typ. Däremot den svaga tiken hade ingen sugreflex och låg mest och sov.

Estrella fick värkar igen och vi väntade och väntade... Ingen valp kom och hon hade en jagad blick i ögonen, jag förstod att det inte alls skulle komma ut av sig själv. De tjugo minuterna som vi skulle vänta gick... Det gick en timme, det gick två timmar. Estrella blev mer och mer vild i blicken och vankade av och an. Ingen kom in till oss och jag såg ingen någonstans förrän då efter två timmar. Jag var frustrerad och sa att chansen minskade för varje minut vi väntade. Jag hade kommit in vid kvart i två på natten och nu var klockan sex och fortfarande inget kejsarsnitt!

Det fanns en akut hund som svävade mellan liv och död som dom var tvungna att ta hand om så jag förstår prioriteringsordningen, men det sved i hjärtat att veta att vi kanske kunde räddat fler... Till slut, vid sju, fick Estrella äntligen komma in för operation. Jag var helt slut och la mig bredvid kartongen med valparna och slumrade till tills dom började att skrika igen och då matade jag dom. Vid åtta-tiden hörde jag valpskrik och mitt hjärta slog ett slag extra. Det var fyra kvar i magen, hade någon klarat sig?

Jodå, in kommer sköterskan med två riktiga gnällspikar som skriker allt vad de rossliga lungorna förmår! Två killar som såg exakt likadana ut fick enas med sina syskon! Jag blev såååå glad och extra glad åt att det var killar förstås eftersom det finns som önskemål från valpköparna. De här två grabbarna skrek och skrek och åt med stor aptit. Killarna fick färgerna mörkbrun och mörkblå.

De två andra var döda, en tjej och en kille. Så slutresultatet blev sex döda och sex levande med en 50/50 uppdelning bland könen. Jag satt sömningt och tittade på valparna men längtade mest bara efter att få träffa min lilla Estrella igen. Lyckan var stor när hon kom invinglandes genom dörren, min lilla bebis! =)

Veterinären berättade att Estrella hade varit helt förstörd innan dom sövde henne. Hon hade varit vild och galen och stirrat på veterinären som att hon sa "Hjälp mig, jag måste till mina bebisar!". Det låter precis som lilla Strellan det!

Vi passade på att ta sporrarna, det var bara två valpar som hade varsin baksporre. Och sen äntligen var det dags att få åka hem. Klockan var närmre tio och vi var ett sömnigt gäng som började färden hemåt. Så sömniga att jag körde fel så hemresan tog extra lång tid, suck...

Jag var orolig för hundarna hemma, men som tur var hade mamma kommit hem från jobbet i morse och sen kört hit och sovit här istället så tjejerna var inte ensamma. Jag såg för hemsk ut, blod, bajs och smuts över kläder händer. Och att hålla sig vaken var svårt så därför har jag inte svarat i telefon idag, jag har försökt att sova mellan varven.

Så nu ligger Estrella med sina sex små bebisar och jag hade inget hopp för den svaga tiken i morse men nu är hon faktiskt på hugget! Hon känns fastare i kroppen men vi får se hur det går för henne. De två kejsarsnittshanarna är som Bill och Bull, de ser exakt likadana ut och slåss om exakt samma spene och skriker högt. Skojiga killar! Den första tiken är minst och också skrikig och den rosa tiken är något slags mellanting. Sen då min favvis för dagen - den lila hanen, han är så söt så.

Vi vet inte varför de andra valparna dog, men Estrella hade det inte lätt de sista dagarna. Hennes kropp var så spänd utan ett uns fett någonstans, valparna tog allt. Hennes livmoder var rejält utspänd vilket förmodligen har gjort det svårare för henne i värkarbetet. MEN - valparna kan också ha dött av ett virus och då ligger resten av valparna också risigt till såklart. Så nu håller vi tummar och tår och hoppas på att det är små krigare och att Estrella kommer att må bra och ha mjölk till dom.

Ni som har visat intresse för valp kommer att höra från mig om det räckte till er eller inte och allt är givetvis förutsatt att valparna överlever. Bilder kommer snart!

Instinkter - det är mitt motto. Man känner sin egen hund bäst och jag har sagt till flera att det inte känns som att allt stod rätt till med Estrellas valpar. Men nääääär ska man lära sig att lyssna till sina egna instinkter?

Jag ska avsluta som jag började, ibland är det inte kul att vara uppfödare. När något går snett och liv är i fara, främst tikens, då känns allt väldigt idiotiskt. Nu tycker jag mest synd om stackars Estrella som hade 12 valpar i magen IGEN! Men givetvis är jag så glad över de små liven som ligger bredvid mig nu. Dimma håller dock inte med, dom är ju jätteäckliga =)

17 oktober Stackars, stackars Estrella. Idag önskar hon att hon hade gått i någon annans tassar! Hela dagen verkar ha varit besvärlig för henne. Hon har kissat och bajsat fler gånger än man kan räkna. Flåsat så att eventuella konserter i Malmö Konserthus inte har hörts. Kräkts fler gånger än A-lagarna på bänken i Lund. Hon vankar fram och tillbaks fler gånger än professor Baltazar. Hon är gnälligare än en grälsjuk tjej. Och det är mer obekvämt för henne att ligga ner i en mjuk säng än för en ovan person på en spikmatta.
Stackars, stackars Strellan...

16 oktober I natt var inte sömn den dominerande faktorn precis... Estrella gnällde mer förtvivlat än vanligt och vi var uppe måååånga gånger, ungefär tre gånger i timmen! Jag tyckte också att hon hade lite värkar men på morgonen sov hon som en stock och verkade vara som vanligt. Jag skulle på en kort spårkurs med Dimma så mamma var här och passade Estrella och dom andra. När jag var ca en kvart hemifrån ringde mamma och sa att Estrella hade betett sig lite konstigt i trädgården, som att hon skulle föda. Och så tyckte hon att hon hade värkar. Jahapp, det blev en något snabb tur hem så att säga... Estrella var inburad i valplådan och blev så glad när jag kom. Sen spenderade vi många av dagens timmar med att hon stod och flåsade i lådan och jag klappade henne. En del av det sändes live ovan =) Men inga bebisar kom och det var inte helt 100% med värkar och att det var dags så hon fick gå runt som vanligt i huset. Hon har varit ute och kissat en massa gånger idag med bevakade promenader. Vi får väl se om det blir en sömnlös natt till eller hur det ligger till... Nu ska vi i alla fall gå och sova tidigt så att man har chans att få lite mer sömn. Zzzz....

14 oktober Inga bebisar än inte... Jag tror inte att det blir förrän nästa vecka men man vet aldrig. Veterinären gissade på nästa onsdag och torsdag men det kan ju faktiskt till och med bli någon dag efter det =) Jag hoppas dock på senast den 18, men vi får väl se om den här kullen föds på förra kullens ett-års dag eller inte! Något som kan vara bra att göra för er som sitter på nålar och väntar, är att kolla in förra årets dräktighet, födsel, uppväxt osv. Det kan ni läsa om här: Dräktigheten. Eller här: Födseln & uppväxten. Börja nedifrån på varje sida och bläddra er uppåt. Glöm inte kika in på fotosidan också på de söta valpbilderna =)

Det är ingen direkt skillnad på Estrella. Jag känner mer hur valparna sparkar nu och Estrella är rädd om sin mage. När busiga Tjorven kommer så ryter hon tll om hon kommer för nära och nu för någon timme sen så var det Dimma som fick lära sig veta hut när hon försökte stjäla Estrellas mat. Men efter en stund så pussades dom och blev sams igen =)

12 oktober I natt var Estrella extra besvärad och flåsig och gick in och ut massor av gånger. Valpisarna var extra aktiva i magen. På morgonen kände jag mig som en zombie av den lilla mängd sömn jag hade fått, men Estrella låg och sov så djupt och gott då såklart... Ett foto på tjockisen:

Hon vägrar att ligga i valplådan så det blir nog samma i år att första valpen föds någon annanstans.

11 oktober Efter flera kvällars grubblande och letande har jag äntligen lyckats få till ett litet fönster som sänder live =) Tack vare Lena som frågade sin arbetskamrat Pär om han visste något bra program. Jag vet dock inte hur man får en större bild eller hur man får ljud än, men så länge får den lilla rutan ligga där. Och vem vet, kanske ni får se något rätt vad det är =)

9 oktober Idag kände jag första sparken! Jag har känt och känt och känt men inte känt något förrän nu. Det var ingen kraftig fotbollsspelar-spark utan mer som en "ligg inte och trängs i min säng"-spark! Vi är vakna ca åtta ggr per natt då Estrella vill gå ut och in.

6 oktober 2005 Jag var och köpte garn och handdukar till valpisarna igår. Visst, jag har massor av garn och handdukar hemma men det är en speciell känsla att välja ut nya garnnystan och söta frottéhanddukar så så fick det bli =) Jag hittade jättefina, klara färger på garnnystan, men jag ville inte ta för många, det skulle nog betyda otur, så jag plockade åt mig sju färger. Lila, rosa, orange, mörkbrun, turkos, röd och grön.
Men så idag kom Tjorven på besök... Hon var ute men kom in en liten runda och uppförde sig normalt och trevligt så hon fick stanna inne. Men så skulle jag ut i garaget och hämta en sak och när jag kom tillbaks hade hon gått ut igen. Allt var frid och fröjd, mamma och jag byggde ihop valplådan och ställde in den men visst funderade vi lite över varför det var så tyst och lugnt... Så gick mamma ut och det här pysslade fröken Tjorven och fröken Dimma med:


Tjorven bar helt enkelt ut turkos färg och sen hjälptes dom åt att slakta det. Frågan är om Tjorven kanske hyser agg mot stackars Roy i Piteå som var turkos valp förra året? Eller kan det vara så enkelt att Tjorven bara är en simpel tjuv? Hrmpf... Estrella anser det vara ett försök till sabotage! Dimma och Tjorven påstår att dom skulle sticka koftor till valpisarna! Jovisst!

4 oktober 2005 Idag har Estrella varit lite pustig och suckig, livet är tungt nu tycker hon... pust och stön... Hon pysslar med lite nattarbete och bygger ett bo någonstans där ute som jag inte har lyckats hitta en. Men hennes grusiga nos avslöjar byggplanerna. Hon blir tjockare och tjockare för varje dag och nu är hon portad från bilåkning, något som hon givetvis protesterar mot. Den dagliga turen till Posten är ju hennes favvis. Nu till det roligaste! Läste föresten om hennes dräktighet från förra året här på sidan och jag hade mätt hennes mage vid samma datum förra året. Då var den 100 cm, nu var den 104 cm! Dessutom hennes symptom etc... jag tror nog att hon kommer att föda ett par dagar tidigare än förra året. Men då födde hon å andra sidan på 58 dygnet så det var ju tidigt då. Det blir spännande, i princip får jag vara redo från om en vecka och framåt!
Ni kommer KANSKE att få följa förlossningen live!. Japps! En webbkamera är beställd och om jag lyckas installera den, om ljuset blir bra och om allt annat blir rätt så kommer ni att få se både det ena och det andra live =) Mer info längre fram!

28 september 2005 Sötnosen Estrella är en tjockis! Nu när jag kom hem från Tyskland så slogs jag av hur tjock och spänd hon var redan. Hoppas inte att det innebär att veterinären räknade helt fel på antalet.... =) I övrigt så är hon störtmysig nu med mycket kel och tokiga idéer. Förra gången när hon var dräktig så ville hon inte gå ut i regn och nu är det likadant. Regnar det så stannar hon inne. Jag tycker ju personligen att hon är väldigt vacker just nu. Hon är hungrig men hon är lite tveksam till sitt dräktighetsfoder som hon får. Hon äter hellre Dimmas juniorfoder.

15 september 2005 Så var det då dags för det spännande ultraljudet. Katarina och hennes dotter Ida följde med och givetvis var Baloo också med på bilresan =) Jag hade Dimma med mig också eftersom hon skulle på återbesök för sin hals (opererade bort tonsillerna förra torsdagen). Estrella har visat tecken på dräktighet i form av större spenar och sämre matlust. Dessutom har jag hittat spyor i två dagar, men jag vet inte vilken hund som hade kräkt. Men - man kan aldrig vara säker såklart så det är alltid spännande att få veta helt säkert.

Estrella betedde sig annorlunda direkt vi kom in, mer vaktig. När sen veterinären kom in i rummet vi väntade i, så backade hon. Estrella backar aldrig för någon människa så då förstod jag att hon faktiskt var dräktig! Hon visade på flera sätt ett annorlunda beteende så det var solklart i mina ögon =)

Vi la upp henne på bordet och veterinären började att kolla. Men vi var alldeles för tidigt ute så det var svårt att se tydligt. Han uppskattade det till att hon var på dag 25-26. Vid ultraljud räknar man en dräktighetsperiod på 60 dagar vilket betyder att valparna kan födas på förra kullens ett-års dag! Vi lyckades dock se ca sju små ballonger i magen =) Där var någon som såg jätteliten ut och någon som var större (en stor, stöddig hane tyckte vi alla att det såg ut som =)).

  Men det var som sagt svårt att se alla tydligt i och med att vi var så tidiga så det kan vara fler foster än så. Men än ska man inte ropa hej! Mycket kan hända under dräktigheten och fostren kan resorberas eller senare aborteras. Men idag så bor det sju småttingar i Estrellas mage!