Estrella - Enjoy Bear's A Star for Blizzmajazz har varit i Tyskland och parat sig med Jelle - Wiking vom Löwengarten. På den här sidan kan ni läsa om dräktigheten och se foton så kika in lite då och då för att se om det har hänt något nytt och spännande!


Nallebjörnen Jelle

27 oktober Uppdaterad 18.28

Försöker sova mellan varven, de korta stunder som Estrella och/eller valparna sover. Ligger i min säng bredvid lådan med dator, kamera och tv (om jag vänder mitt huvud mot höger). Kan ju låta jättemysigt men det är det såklart inte =) Jag jobbar ju gärna och ofta så att bara vaka och äta marabou mjölkchoklad är egentligen inte my cup of tea. Men det gör jag ju så gärna för bebisarnas skull. Nu har jag fått i dom lite mjölkersättning och sett att dom suger på spenar ibland. Tror tyvärr att det kommer väldigt lite därifrån så jag försöker mata dom ganska så ofta. Dom har minskat lite i vikt allihop sen i morse men alla är fortfarande starka i sina kroppar, hanarna mer än tikarna.

Estrella däremot började bli lite härjad i ögonen och verkade inte må så bra. Andades snabbt och tungan hängde ute hela tiden. Tror att hon har ont så hon har fått smärtstillande nu och är lite lugnare. Mitt hjärta gick dock i ett par bitar när hon var ute sist och sprang runt och letade i alla hålor och gropar efter valpisar =( Hon är mer orolig över de få hon har mot hur hon brukar vara. Särskilt så piper hon när den ena hanen piper och hon är mer stressad av att jag tar i dom än vanligt så jag försöker låta dom vara. Hon säger inget såklart, snäll som hon är. Men jag får en liten bedjande blick. Fast jag mutar henne med mjölkersättningsresterna efteråt sådå blir hon lite gladare. Sitt vanliga torrfoder vill hon dock inte äta.

Flicka, pojke, pojke, flicka


Mammas päls är varm och go

Vilotime

Jag vet att en del av er har försökt ringa och har mailat. Jag försöker sova så mycket jag kan och vara still så mycket jag kan så ge det ett par dagar så blir det lättare att få tag i mig. Och ni som ville ha valp från denna kullen - ge också det lite tid tills vi ser vilka som överlever, sen hör jag av mig.

Uppdaterat 11.39

Som väntat blev det ingen direkt sömn i natt. Jag bäddade till mig i valplådan, med bara fyra valpisar fick jag ju plats och sängen med Estrellas fostervatten lockade inte precis.. Först låg vi huvud mot huvud Estrella och jag och hon höll sin tass om min arm. Sov med lampan tänd så att jag inte skulle missa något och bebisarna var ledsna bebisar i natt som var hungriga men som inte ville dricka så mycket av mjölkersättningen. Den ena valpen - som har fått bandet Homemade Bear - var han som skulle äta först igår och som har kravlat runt i hela valplådan. Han skriker mycket och tar plats och är liksom aldrig riktigt nöjd. Men väldigt stark i sin kropp så jag hoppas att han bara är en typisk gapig Blizzmajazzvalpis och att inget är fel på honom =) Han väger över 400 gram liksom den andra killen och sen har vi småtjejerna som väger runt 250 gram båda två. Småflickorna har fått banden som det står baby på, ett rosa och ett beige/brunt. Och så den andra killen har fått bandet Made By My Mummy.

Ja, alla fyra lever alltså fortfarande idag. Estrella mår bra, men hon betedde sig lite märkligt innan när hon hade varit ute. Hon brukar ju inte vilja vara från sina valpar en sekund men nu så hoppade hon upp i sängen och vägrade att gå därifrån. Till slut fick jag dock in henne i lådan och nu ligger hon här. Hon tvättar de här fyra valparna lika mycket som hon brukar tvätta sina större kullar... Så dom är blöta hela tiden nästan, det blir mycket torkande från min sida =)

Vet inte om jag skrev om Dimma igår, hon hittade dom två först döda valparna som jag hade lagt åt sidan och blev jätteledsen och tvättade och tvättade dom. När jag sen bar bort dom så var hon rejält ledsen. Det är lite jobbigt för henne. När en valp piper så säger hennes instinkt att hon måste hjälpa valpen men det går ju inte så då blir hon förtvivlad och orolig och vill inte vara i huset.

Roy tyckte att det var riktigt spännande med dom små igår och till och med Stina var intresserad. Nu ska jag försöka äta något, det blir inte många sekunder man flyttar sig från valplådan precis. Men jag uppdaterar snart igen och håll nu tummarna de närmaste kritiska dygnen för att dom här fyrlingarna klarar sig.

Jag grämer mig inte så mycket för dom vi förlorade. Den sista tiken hade ett hål i magen som inte kändes bra, men mellantiken som dog är väl den jag känner att det var rejält synd. Men jag är ok, Estrella är ok och så länge de fyra är ok så är livet ganska så ok ändå.

****

Estrella betedde sig konstigt, satte sig bara på baken hela tiden och flytningarna som kom blev mörkare och mörkare. Dels grå/svart och dels mörkgrönt. Jag pratade med min veterinär och beslöt mig för att åka in och kolla hur det låg till. Torkel var ute på restaurant med en grupp ultraljudselever och hade druckit två glas vin så vi fick hämta upp honom på vägen. =) I bilen dit var Estrella ganska lugn och vilade mesta tiden. Vi kom in och gjorde ett ultraljud för att dels se om hjärtan fortfarande slog och hur pass gamla fostren kunde vara. Det som utvecklas sent är tarmarna så det var det han ville titta på. Vi hamnade dock i värsta möjliga scenariot - det var gränsfall och gick inte helt att se hur pass utvecklade tarmarna var men det tydde på att vi var på dag 56 eller ngt, alltså inte helt bra. Estrella var öppen endast en liten bit och i och med att vattnet redan hade gått i kombination med att det skulle dröja länge innan hon kunde sätta igång sin förlossning så gav Torkel mig två val. Att vänta, men då riskera att hela kullen skulle dö om vi väntade för länge. Eller att chansa och snitta henne och kanske kunna rädda även den valpen vars moderkaka hade släppt. Jag kände en stor klump i magen. Det här var ett läge då man skulle velat sitta med facit i hand. Torkel tyckte att den bästa chans vi hade var att snitta, han trodde inte att valparna skulle klara sig länge i magen i och med moderkakan som hade släppt och att vattnet hade gått men att hon bara var 1 cm öppen.

Det var med stor nervositet som vi förberedde för kejsarsnitt. Min favoritsköterska Maria hade också kommit dit för att assistera och jag hade mamma med mig så vi var fyra personer i operationssalen, redo att ta emot bebisarna. Estrella sövdes och klumpen i magen blev bara värre och värre. Tänk om vi var alldeles för tidigt ute, om dom inte skulle kunna klara sig pga det. Och stackars Estrella...

Det var väldigt mycket blod och fostervatten som forsade ur Estrella när hon öppnades. Och ut drog Torkel en stor "tarm" full av valpar. Vi insåg ganska så snabbt att det var en feräkningsmarginal igen på antalet valpar... Ut kom en, två, tre, fyra, fem, sex, sju och åtta valpar. Alla langades vidare och vi skrubbade dom med frottéhanddukar för att hålla igång dom. Först var dom så svaga och när jag såg storleken på dom insåg jag att det var för tidigt. Något hade satt igång förlossningen för tidigt =(  Jag kände hur klumpen i magen nu var gigantisk.. det var för tidigt, dom var alldeles för små... mina små bebisar...

Vi gnuggade och frottéade och dom började röra på sina munnar. Valp nummer åtta var den som hade ställt till det. Han hade legat längst in och hade en missbildad tass och var död. Kvar var fem tikar och två hanar - mitt absoluta önskescenario. Men en av tikarna var mycket svagare. När dom flesta äntligen började skrika och kravla runt, så andades hon knappt så hon fick ligga innanför min tröja, nära mitt hjärta. Och det hjälpte, hon började att andas mer men var fortfarande klen. Två andra tikar som hade skrikit hade också blivit svagare så i bilen hem satt jag med tre valpar som jag gnuggade och värmde innanför tröjan.

Den ena tiken hade en väldigt bred käke och tunga. Det såg jättespännande ut inför framtiden. När vi kom hem hade de tre fortfarande inte börjat skrika utan tog bara sina små andetag lite då och då. Fortfarande slappa och kalla. Och strax därefter dog den svagaste av dom alla. En stund efter det dog till min sorg tiken med den breda käken. Och nu precis för någon timme sedan dog den tredje. Jag och Estrella höll henne vid liv men det blev ingen förändring och det var långa avstånd mellan andetagen. Så till slut la jag henne vid Estrella och väntade endast en liten stund och då var hon död meddetsamma

Så nu är det fyra kvar - två tikar och två hanar. Det är två som är riktiga kämpar, skulle förvåna mig om dom föll bort. Men så är där en tik - 250 gram liten - som myser och sover men som är ganska så kall och halvsvag. Jag har inte gett upp hoppet än om henne men... Vi lyckades få i henne lite mjölkersättning i början, men inte sen. Estrella har väldigt lite mjölk.

Ligger i Estrellas valplåda nu. Känns jättetråkigt att ha förlorat en halv kull när jag vet att de valparna redan hade bra hem.

Estrella med den tredje tiken som inte överlevde.

Skriver mer imorgon, mina ögon stängs hela tiden.

25 september Det var Jazz födelsedag igår. Ironiskt nog så var jag hemma för en gångs skull, har varit i Leonberg de sista åren på hennes födelsedag men nu är Leonberg nästa helg istället. Men nu fanns det ju ingen att fira med, Jazz finns inte här längre. Det var dock en helt vanlig dag, var bara lite ledsen när jag gick och la mig och tittade på den fina kristallen med henne på som står vid sängen. Jag tycker inte att det var fel att låta henne somna in så jag grämer inte mig men saknar gör man ju alltid. Hade varit mysigt att få krama om henne igen.

När jag låg där och grubblade lite så önskade jag igen att Estrella skulle vara dräktig. Jag är ju lite flummig och tror på att vi återföds i nya kroppar och så även djur. Så jag hoppas lite på det, att Jazz ska komma tillbaks i en ny liten bebis. Jag vet, det låter kanske knäppt, men man vet ju aldrig hur det funkar här i livet.

Idag var det alltså dags för ultraljud och jag skulle vara i Helsingborg halv tio. Nu kan jag säga vad jag har trott hitintills. Hela förra veckan var jag övertygad om att hon var dräktig men att vi hade varit lite för tidigt ute. Men sen mot helgen och nu de senaste dagarna så har allt stannat upp och känts väldigt motigt. Jag läste nämligen på min sida om tidigare kullar och hennes symptom och vid den här tiden brukade hon matvägra men har ätit som en häst. Bara den dagen hon spydde och någon dag efter ville hon inte äta.

Jag var ändå spänd, man visste ju aldrig, det fanns ju ändå en liten chans. Men instinkterna brukar tyvärr veta bäst ändå. Vi la upp Estrella på bordet och hon låg där stilla och snällt på rygg. Han satte ultraljudsmekanismen mot magen och blev tyst. Jag hade även läst på min sida att han hade sett valpar direkt båda gångerna så hoppet sjönk meddetsamma. "Tomt?" frågade jag och han nickade. Han såg bara tarmar.

Det fanns ett par lägen på den nya ultraljudsmaskinen och han zoomade in på största zoomen för att titta mer noggrant. "Här är en fosterblåsa. Väl.. eller... tror jag...". Jag frågade om han var säker eller om det bara var för att han ville att det skulle vara någon där. Men då blev han säker och hittade en till =) Han sa dock att vi var tidigt ute, att implantationen hade skett tre dagar senare ungefär än vad jag trodde så att vi nu var på dag 25 från parningen, inte dag 28. Därför var dom så svåra att se. Han trodde inte att det skulle bli en stor kull men så hittade han en tredje fosterblåsa. Och en till. Och en till =) Så han såg fem små bebisar som såg ut som sköldpaddor! Eftersom vi var lite tidigt ute gick det dock inte kolla hjärtslag och dessutom var det svårt att gissa antalet så jag åker nog dit nästa torsdag och kollar igen så att vi kan få lite mer info. Men ändå! Det var ju så positiva nyheter som det bara kunde vara i det här läget ju!

Köpte två bakelser, en kaka och en stor ostbaguette på vägen hem för att fira. Så nu är både Estrella och jag på väg att bli tjockisar =) Kul, eller hur? Mycket kan dock hända fortfarande, måste påpeka det!