Jazzie föddes som tik nummer två och vägde 650 gram vid födseln. Hon var den största av valparna in i det sista och även den tuffaste och busigaste av dem. Hon blev snabbt favorit hos alla som kom och hälsade på.

När vi åkte över till Köpenhamn för att skicka över valparna till USA, så var det Jazzie som var den modiga både på båten och på flygplatsen och som tog hand om sin mindre syster. Men hon var också den som krafsade på dörren till buren när jag väl hade stängt den.. Resan till USA tog 11 timmar och det var allt annat än kul att lämna valparna på Kastrups flygplats. Men personalen var änglar både i Danmark och USA (SAS) och valparna hade varken kissat eller bajsat i sin bur under hela resan!

Jazzie kunde inte haft det bättre än vad hon har det nu. Hon bor i Californien, USA, hos Barbara och Gil Bouyet och fullkomligt avgudar både sin husse och matte. Tyvärr förlorade hon sin bästa vän, leonbergern Magnum, för några månader sedan och sedan dess är hon inte samma glada hund. Det är vid dom tillfällena man verkligen önskar att man bodde närmre...

Jag har åkt över till USA två gånger sedan valparna skickades dit och Jazzie har känt igen mig båda gångerna. Det finns så mycket av Stina i henne och tvärtom att det aldrig slutar att förvåna mig. De har samma idéer för sig och är lika långsinta.

I maj 2000 åkte jag över för att se Leonbergerspecialen i USA där både Ruby och Jazzie deltog. Aldrig hade jag trott att det skulle gå så bra som det gjorde, men Jazzie blev BIM och mina tårar bara rann. Att få träffa henne och Ruby och deras mattar och hussar, var otroliga minnen som sitter i än idag. Och att få se dem båda gå så bra på utställningen var en bonus.

Jazzie är friröntgad och har fått värderingen "excellent" vad gäller höfter och normal vad gäller armbågar. Hon har blivit värderad av den Amerikanska Leonbergerklubben både vad gäller utseende och personlighet och tillhör kategori I, Utmärkt. Vilket betyder att LCA rekommenderar att Jazzie används i avel, men det kommer troligen inte att ske.