22 september 2005 För två månader sedan så satte jag upp ett mål. Jazz skulle få ett kalas runt sin 11-års dag och mitt hopp var att hon skulle vara ok ända tills dess.
Jazz har levt ett liv med ett starkt hjärta och fantastiska blodvärden i år, men när hon fick livmoderinflammation så gick det mesta utför efter det. Vi tog bort livmodern och hittade då även en tumör i urinblåsan som togs bort. Tumören var elakartad men väl avgränsad så prognosen var "sisådär". Jazz blev som vanligt igen efteråt men började tappa muskulatur på bakbenen och fick lite svårare för att ta sig upp. Efter undersökningar så upptäckte vi att hon hade problem med ländryggen, en vanlig åkomma hos gamla hundar. Hennes ena ben bak var det som drabbades mest av ländryggsbesvären och så småningom kände jag även en bula på det benet.

Veterinären sa att tumören i urinblåsan skulle komma tillbaks så det skulle antingen vara den eller bakstället som skulle hindra henne från att leva vidare. All ovanstående information skulle förmodligen fått en del att ta bort sin hund. Men att se Jazz springa, leka, skratta med hela kroppen och glimten i ögat - det får en snabbt på andra tankar. Så länge livsglädjen finns - kommer Jazz att få finnas. Så länge glädjen, matlusten finns så vet jag att hon mår bra nog.

Därför beslöt jag mig för att ge henne en sista födelsedag fylld av glädje och bjöd in hennes människokompisar från förr och nu. Det var en hel hög som tackade ja - Annika, Jessica & Kristoffer, Plingis, Maria & Tim & Meja, Katarina, Bibbi, Lena H, Lena L, Fredrik & Therese & Linda, Axel & Anna, Elisabeth, Kristina, mamma & pappa och så jag såklart =)

Maten var given - pizza! Jazz favoritmat på äldre dagar. Eftersom vi skulle åka till Leonberg över Jazz födelsedag så hade vi kalaset på torsdagen den 22 på kvällen istället för den 24 september då födelsedagen var. Lena L var här så vi åkte och beställde pizzorna på dagen, det blev 13 olika pizzor! Mamma bakade tårta och bullar som hon kom med och jag och Lena tog fram bord och stolar i trädgården. Folket trillade in så sakta och Jazz var rolig för hon hade full koll på grinden och satt och väntade för att välkomna alla som kom =) Hon fick presenter som hon sprang iväg med och glädjen i hennes ögon var stor, minst sagt! Lena H kom med en fin krans som Jazz hade på huvudet. I övrigt så hade hon en stor rosett av silvertyg runt halsen plus ett lyxigt halsband.
Pizzorna var försenade men värda väntan, det var faktiskt riktigt kul att ha så många pizzor att välja mellan. Hundarna hade två egna pizzor, en som hette Reale med räkor, skinka och tonfisk. Och en cappricosa med bacon på också. På kartongen stod det dock "Beykon" =)

Det blev en trevlig kväll med god mat, trevliga människor och en mycket, mycket glad Jazz. De gäster som hade hundar hemma fick godispåsar med sig hem till dom såklart! När alla hade gått så la sig Jazz i sin bädd och snarkade tungt ända till morgonen efter.

Tusen, tusen tack till er som tog tid för att komma och förgylla Jazz tillvaro och för att ni förstod vikten av det! Dagen betydde mycket för både mig och Jazze-bazze! =) Och tack för alla kanonbra, fina, smaskiga presenter!

Klicka på bilderna för att se dom större.