18-20 februari 2005 Ibland händer det väldigt mycket på sanslöst kort tid och det var precis vad som hände den här helgen! Jag var uppe till tre på natten i torsdags för att packa ihop allt som skulle med till årets första leonbergerspecial i Köping. Dimma duschades vid två-tiden på natten och när vi väl somnade så var det rejält tungt. Min plan var att sova tills jag vaknade på fredagen för att orka köra hela vägen till Köping. Det finns nämligen ett problem med mitt bilkörande (eller ja, fler än ett, men det är en annan historia) och det är att så fort bilen börjar rulla blir Jenny-Penny rejält pömsig. Så därför gjorde jag så mycket jag kunde natten innan och såg fram emot en sovmorgon. Tji fick jag... Dimma väckte mig vid sju och när jag precis hade somnat igen så ringer Sanna vid åtta... Därefter var det omöjligt att somna om och tur var det, jag hade inte hunnit iväg i tid annars.

Vid halv 12 var grejer, Dimma, Jazz och jag inlastade för avfärd. Sanna skulle köra ett par timmar senare från sitt hem utanför Göteborg och vi skulle därefter dela rum i Köping. Det gick bra att köra (men jag var pömsig som vanligt) ända tills motorvägen tog slut och det var dags att svänga in på småvägar - urtrist rent ut sagt! Jag led (nästan..) hela vägen tills jag äntligen kom ut på E18/E20. Det visade sig då att Sanna låg ca tre minuter bakom mig! Snacka om bra timing! Vädret var rejält dåligt den sista biten så det kändes skönt att äntligen komma fram. Vi åkte direkt till utställningslokalen för att packa upp mina varor och hundarna fick springa lösa där inne för att ha lite skoj efter den långa turen.

Dimma är verkligen TOTALT orädd! Hon var så lycklig och ville busa med alla de vuxna hundarna som fanns på plats. Hon stal deras grisöron och undersökte allt som fanns att undersöka. Även Jazz var glad och sprang och busade. Men sen kom hon på att hon ju egentligen är en senil gammal tant som inte sysslar med bus och då var det dags att sätta in henne i bilen istället.

Både Sanna och jag var superhungriga och såg fram emot hotellets meny. Vi kom in på hotellet och tji fick vi... Deras restaurant var stängd (!) på lördagar pga av för lite folk. Vi blev dock rekommenderade ett annat ställe en bit bort och där åt vi mumsig mat! Till Sannas förtret började en karokekväll precis när vi gamlingar skulle dra oss tillbaks.

Sanna hade Gurkan och Chili med sig och Gurkan tyckte att det var spännande att bo på hotell. Han var väldigt förvånad över fenomenet TV och att ligga i sängen var supermysigt. Jag var imponerad över Dimma, hur hon hanterade allt nytt (lång resa, hotell, vara utan stödet från sin mamma). Hon anpassade sig väldigt bra - precis så som en leonberger ska göra.

På morgonen kändes det mer skojigt att sova vidare än att åka på utställning men vi masade oss upp till slut. Jag åkte tidigare än Sanna, Dimma skulle ställas ut först i ringen och jag hade inte borstat henne alls än. Jag var väldigt nervös, det är jag alltid. Inte för att vinna eller förlora utan bara för att... Men visst var det spännande att se vad andra skulle tycka om Dimma, men jag hade inga förväntningar.

Det var så kul att träffa alla snälla, roliga, trevliga leonbergerfolk som var där. Och särskilt glad blev jag ju över att få träffa Lena Lindgren igen - det är alltid lika kul när hon tar sig ner till civilisationen, hihi =) Och hon hade presenter med sig till mig! Bland annat ett turarmband med glittrande stenar på som matchade Dimmas halsband och en jättesöt Mirandanalle. Tusen tack för att du alltid tänker på mig, Lena! =)

En stor händelse under utställningen var som vanligt tårtutlottningen. Eller ja, kanske inte för någon annan - men för mig som ääälskar allt som har med desserter att göra, så ville jag verkligen vinna en tårta. Jag fick syn på att tårtorna lottades ut på katalognumret och jag skyndade mig för att köpa en katalog men dom var tyvärr helt slut! Förutom ett ex som Mathias höll i handen och som hade nummer 26.

Det som var jätteskoj var också att vi fick träffa brorsan Rakim! Han var sååå underbart söt och jättefin! Han kände igen mig och blev glad men han tyckte att det var ett konstigt ställe han var på. Han såg mest snopen ut hela dagen. Han ställdes ut i 4-6 månaders hanar och kom tvåa med hp!! Det var sex söta valpar anmälda i klassen och jag blev jättestolt över Rakim och husse Kenth!

Dimma ställdes ut i 4-6 månaders och det var åtta söta valpar anmälda i klassen inkl Dimma. Jag hann inte titta så mycket på dom andra, hade fullt upp med att få Dimma att bli lite intresserad. Jag trodde att hon skulle vara tvärtom i ringen - alldeles för glad och galen. Men tvärtom - hon var inte så värst motiverad och ganska så lugn. Jag tyckte att hon sprang som en kratta så mina förhoppningar sjönk mer. Domaren började att plocka ut valpar, hon pekade på Dimma och Marie-Louises valp som stod bakom mig och sa åt oss att gå och ställa oss "där borta". Sen kom det tre till och vi fick springa runt igen. Hon plockade därefter ut en efter en till placeringarna, räknat bakifrån och till slut var det bara Dimma och en valp till kvar. Jag blev så glad när vi vann! Otroligt kul! =) Domaren sa att Dimma inte hade ränt iväg på något håll, utan hade växt jämnt och fint.

Lite senare fick Dimma tävla mot tikvalpen som vann 6-9 månaders klassen där det var 12 valpar anmälda. Allt gick så snabbt och vips så hade vi vunnit över den äldre tikvalpen också! Nu kändes det som att allt var färdigt - jag var mer än nöjd över att Dimma blev Bästa tikvalp. När vi skulle tävla mot Bästa hanvalp så var jag ganska så säker på att vi skulle förlora, han var en väldigt fin valp. BIR-valp dömdes av båda domarna och när dom hade kollat på respektive hund och därefter pratat så var jag övertygad om att hanvalpen skulle vinna. Men återigen fick jag tji! =) Dimma vann och blev BIR-valp på årets första Leonbergerspecial! Det var strax över 30 valpar anmälda totalt.

Det är en väldigt speciell känsla att vinna med sin egen uppfödning och om vi så förlorar på varenda utställning i framtiden så kan ingen ta ifrån en känslan från den dagen =)

Dagen flöt vidare och Sanna lyckades väldigt bra med sin uppfödning. Vi hade tagit med oss en massa tur verkade det som. Jag gick ut en runda med någon av hundarna och när jag kom in igen kom nästa turgrej - jag hade vunnit en tårta!!! Nu hör det ju till saken att jag så gott som aldrig vinner något på lotteri så det var verkligen en turdag.

Jag ställde ut Jazz i veteranklass också men var tveksam till om jag verkligen skulle göra det eller ej eftersom hon är så stel nu för tiden. Jag förmodade att vi ändå skulle komma sist. Men när hon ändå var med så ställde jag ut henne och hon var lika glad och busig som vanligt. Bland annat så bet hon sönder min nummerlapp och galopperade i ringen... hrmpf... Vi kom som väntat mycket riktigt sist, men det gjorde inget. Det var helt rätt bedömning, tyckte jag.

Dagen gick mot sitt slut och endast det tråkiga var kvar - att plocka ihop allt och packa in i bilen. Då fick jag kanonbra hjälp av Åsa Hemberg och hennes vänner! Inte nog med detta, dom och Kenneth (Diablos husse) hjälpte mig under hela dagen när jag vimsade iväg ganska så ofta. Och inte nog med det - Åsa städade även i min bil =) Tusen tack till er allihop! Stort grattis till Sanna för alla fina placeringar, särskilt Chillis. Och även ett stort grattis till Bibbi och Atlas (Estrellas bror) som blev 3 Bhkl!!

Hundarna och jag styrde därefter kosan mot Linköping. När Jazz blev Bästa veteran i Mörtlösa förra året så vann hon en övernattning på Scandic. I Linköping finns det ett Hilton hotell som bytte namn till Scandic och jag har alltid velat bo där eftersom det ser så lyxigt ut. Domarna på Mörtlösautställningen bodde där förra året (också sponsring) och när jag kikade in i rummet så blev jag avundsjuk =) Så nu var det dags, Jazz skulle få uppleva sin vinst på ett lyxigt hotell med mycket mys.

Först så stannade vi till vid vårt förra hus och Jazz och Dimma fick busa i trädgården. Jazz var så glad och rullade runt i snön. När det var dags att åka därifrån så blev hon konfunderad - hon var ju hemma! Vi körde mot hotellet och passerade Cloetta Center - Linköpings nya ishall. Det var väldigt mycket folk utanför och det tog inte många sekunder förrän jag kom ihåg att det var Melodifestivalen där samma kväll. Hotellet ligger ganska nära och när jag kom dit så var det fullt på parkeringen och överallt gick det folk med snygga glitterkläder och höga frisyruppsättningar. Jag klev av bilen med hundarna, lika hårig som dom och smutsig och möttes av den ena kändisen efter det andra. Inte nog med att Melodifestivalen var i stan - dom bodde allihop på mitt hotell!

Åsa Jinder tyckte att hundarna var jättefina. Jag åkte till gatuköket över vägen och köpte mat och tillbaks igen till hotellet. När jag gick in gick alla ut och jag var nog den enda på hela hotellet som såg melodifestivalen på tv! När jag gick ut med hundarna i mitten av programmet och kom ner i den tidigare så fullspäckade lobbyn så var vi helt ensamma =)

Efter att Melodifestivalen var slut så träffade vi mannen med skägg i Olsen Brothers. Han blev också väldigt förtjust i hundarna. Eller som han uttryckte sig om Dimma: "Sååå söd!".

Här var man mitt i en oinbjuden kändisfest och jag somnade klockan 22.15 framför tvn... Klockan 04.18 vaknade jag dock av högljutt festande utanför dörren. Det höll på ganska så länge och när jag gick ut i korridoren dagen efter så låg det snuspåsar på heltäckningsmattan på golvet och cigaretter - ofimpade och med aska kvar! Snacka om brandrisk... En tom spritflaska och en kaffekopp fanns där också. Måste man vara lite småsvinig bara för att man har möjlighet till det...?

Frukosten på morgonen var surrealistisk. Det var som att kliva in i en tv-såpa. Jag åt frukost bredvid Bert Karlsson, mötte Malin Baryard och Henrik Johnsson i hissen. Snackade lite med Claes Elfsberg (om hundarna givetvis) och pratade desto mer med Olsen Brothers. Dom frågade intresserat en hel del om rasen och försökte lägga namnet på minnet. Jag berättade att jag inte visste om att det skulle vara Melodifestival när jag kom igår men sa att jag hade sett dom och att dom var bra =) Dom sa att jag hade fina hundar så vi var kvitt! Han med skägget hade gärna haft en leonberger men pga alla resor så blev det svårt. Båda var jättetrevliga! Många tyckte att hundarna var söta, särskilt Dimma såklart eftersom hon är valp. Den enda som reagerade lite annorlunda var programledaren Erik Haag som skrek till när vi kom ut ur hissen: "Jävlar vad rädd jag blev!". Jag svarade: "Ja, akta dig. Hon är jättefarlig" och så gick vi vidare.

Tänk va - gamla Jazz fick både bo på lyxhotell och träffa kändisar för sin vinst förra året! Det lönar sig att vara en snygg veteran =) Vad som hände med tårtan? Den åt vi såklart upp! Jazz och Dimma fick slicka lite grädde från mina fingrar och jag åt upp (nästan) hela den goda maräng/hallon tårtan! Natten på hotellet var nog en av de nätter jag har sovit sämst på länge. Det blev ryggont av sängen!

Efter frukosten så körde vi tillbaks till det gamla huset för att träffa brorsan Leo. Han stod där så söt på ÖBs parkering och han var liksom Rakim världens goaset och sötaste och finaste! Vi kelade och sen fick han och Dimma busa i en hel timme i trädgården. Dimma var tuffast i början, men sen var dom på samma nivå och när dom började att bli sura på varandra istället så skildes vi åt. Jazz satt bara och tiggde godis hela tiden.

Jag shoppade lite på ÖB, sen åkte vi till djuraffären för att säga hej och därefter var det hemresa mot Skåne och Stina och Estrella. Vi var framme hos mina föräldrar efter fyra timmar och åkte sen vidare hemåt.

På kvällen fick jag helgens sista glädjande besked. Rakim ställdes även ut på Leonbergerklubbens inofficiella utställning dagen efter och där blev han BIR-valp (dock ensam i sin ras men med fin kritik) och sen BIG-3! STORT grattis till familjen Ehrngren med Rakim!! Bra jobbat!

Klicka på bilderna för att se dom större.

BIR-valp Blizzmajazz Jazzmatazz & BIM-valp Lejonklippans Pricken Över I. Foto: Lena Lindgren.