Dags för årets resa! 23-26 september 2005 Jag förstår inte hur livet kan vara så fyllt med stress och tidsbrist som det ständigt är... Och så även veckan när det var dags för den årliga resan till Leonberg. Eftersom det var en lång resa och bilen inte hade varit på service på ett tag så försökte vi få tid för service någonstans vilket var så gott som omöjligt. Till slut lyckades vi dock hitta ett ställe som kunde kolla bilen på onsdagen. Problemet var bara att Lena Lindgren kom ner från Umeå på onsdagen och skulle hämtas på Sturup. Jag fick köra pappa lite hit och dit och han fick ta bussen till och från jobbet så att jag kunde låna deras bil. Eftersom jag kör automatare i vanliga fall, var det inget jag såg fram emot att köra deras bil. Så kvällen innan när vi bytte ville jag inte köra med den i onödan fast att jag hade massor av ärenden innan Leonbergresan. Jag hade städat i dagarna tre - till tidigt på morgonen / sent på natten och stigit upp vid åtta för att jobba så jag var minst sagt allmänt flummig de här dagarna. På onsdagen var det som värst, gick och la mig vid halv fem och steg upp vid åtta. Det var massor som skulle bli klart innan resan och helst innan Lena kom. Ärligt talat så kände jag mest bara stress inför resan i det läget. Det var jättekul att Lena skulle komma men resan kändes mest jobbig. Jag lastade in Estrella i bilen och körde till Sturup på onsdagen för att hämta Lena. Estrella har inte träffat Lena så många gånger men hon blev sådär lagom glad. Annat var det med resten av tjejerna som kände igen Lena mer än väl och blev galna när vi kom hem.
Jag kan väl inte direkt påstå att jag blev speciellt förvånad. Det mesta har en förmåga att gå snett när det inte får göra det. Men jag är ju också lugn som en filbunke i de flesta lägen med mitt standardmotto "Det fixar sig" så jag diskuterade lugnt och sansat... I vilket fall som helst, så här sa han:
Eftersom resan till Leonberg gick av stapeln kl 05.00 fredag morgon så var såklart inte tisdag ngt alternativ. Vi kunde inte heller ta mina föräldrars bil istället eftersom jag skulle sälja grejer och få plats med massor av packning. Jag la på luren och funderade lite och ringde sen pappa och bad honom ringa Chrysler för att se, mot all förmodan, om dom kunde hinna fixa styrleden (det andra fick vänta). Det hann dom inte, men dom hade EN styrled i lager som vi kunde få köpa men den behövde hämtas i Malmö senast en viss tid som var svår för oss att hinna med. Verkstaden där vi hade bilen hann inte byta styrled så efter mycket om och men hade pappa fixat en som kunde hämta styrleden till oss och dessutom ett företag mittemot hans jobb som kunde byta den torsdag morgon. Pust... Lena sökte på ordet styrled på internet och svaren var inte direkt uppiggande. Bland annat hittade hon den här texten:
Lena och jag åkte ut till Staffanstorp för att lämna min bil till pappa och efter lite jobbande och pysslande somnade jag gott. På torsdagen var det planering inför Jazz kalas som gällde men även en massa ärenden att utföra som vi inte hade hunnit med dagen innan + byte av bil. Vi var hemma en timme innan kalaset satte igång så det var en halvsliten Jenny som tog emot gästerna =) Ni kan läsa om kalaset under Nyheter. De sista gästerna åkte vid nio och därefter började vi packa in i bilen. Jag skickade Lena i säng efter någon timme och fortsatte att jobba och packa. Jag gick och la mig vid halv två och var inte världens gladaste när alarmet på mobilen ringde klockan fyra på morgonen... Men efter ett par timmar när vi var på väg kom känslan av att det skulle bli riktigt kul att åka till Leonberg igen! Dimma var anmäld till utställningen, men jag hade bestämt mig för att förmodligen inte ställa ut henne. Eftersom hon har varit sjuk så antog jag att hon inte skulle orka ställas ut. Jag ville helst lämna henne hemma, men i så fall skulle hon få vara med Tjorven hela helgen = bus dygnet runt. Det hade blivit för ansträngande för henne så hon fick hänga med. Men redan kvällen innan slogs jag av vilken ork hon hade, något jag inte hade sett på länge. Resan kändes inte speciellt dryg, vi var framme redan vid fyra och möttes direkt av välkända ansikten utanför hotellet. Det är det som är det allra bästa med att åka till Leonberg, att träffa alla vänner från hela världen som är på plats. Det kändes väldigt bra när jag fick syn på Fred från England. Han har genomgått en stor, allvarlig operation så jag var lite nervös att han inte skulle vara på plats. Det skulle betyda att han inte mådde bra. Men han var där med sin sambo Jenny så jag kunde pusta ut =) Lori från Kanada och en mängd amerikanska vänner var också där, liksom såklart min favoritnorska Tone med Christina, Inger Marie m.fl från Norge samt Vivian och hela gänget trevliga danskar. Baloos pappa var också på plats men inte Dimmas pappa som jag hade hoppats på. Det blev en mysig och trevlig middag på fredagkvällen med långbord i hotellets restaurant och många representerade nationaliteter. Helt enkelt ett stort gäng vänner som kanske bara träffas en gång om året och ändå så är vi lika bra vänner som om vi hade träffats varje dag =) En härlig känsla! Dimma var dock halvt galen hela tiden. Hon var piggare än någonsin och pratade högt och tydligt så gott som hela tiden. Hon ville hälsa på ALLA människor och hundar och blev djupt bedrövad om hon inte fick det. Vi bestämde träff med Tone och de andra norskarna dagen efter och gick och la oss ganska så tidigt efter en hundpromenad innan alla människor också blev galna =) Det är ju lite halvgalet i Leonberg, det ska erkännas... mycket som pågår bakom stängda dörrar som man inte ska veta om egentligen... många rykten och många sanningar som florerar om vem som gör och har gjort vad med vem, haha! Morgonen efter så skulle vi på promenad i gamla delen av Leonberg. Efter lite väntan på alla norskar förutom Inger Marie så kom vi äntligen iväg. Pappa, Lena, Dimma och jag körde dit medans dom andra gick. Jag har varit i Leonberg ganska många gånger nu men jag har helt missat det området! Det är där den välkände fontänen med stadsvapnet finns bland annat. Lena hade dessutom berättat om en smaskig glassrestaurant så det var ju givet till frukost! Vi irrade runt lite innan vi hittade till den gamla delen så de som promenerade kom bara en liten stund efter oss. Vi åt glass och sen promenerade vi runt. När Dimma var som sämst av sin halsinfektion kunde hon inte gå mer än ett par meter innan hon la sig ner av trötthet men nu lade hon sig inte ner en enda gång, likadant kvällen innan då hon promenerade utan problem. Det var en vacker del av staden med många vackra hus och platser. Det får nog bli tradition att åka dit varje år. Lördagen är ju annars en ganska tråkig dag då man väntar på att söndagens utställning ska börja =) Mot slutet av promenaden träffade vi på Helena, Brynolf och Lona! Det var jättekul att dom var där och vi åkte tillsammans mot utställningsplatsen. Vi skulle sätta upp tälten till försäljningen och Brynolf & Helena ville ha hjälp att hitta dit. Där träffade vi som väntat Rahel Schaale (Löwengartens kennel), ett kärt återseende. Extra kul var det såklart att visa henne Dimma eftersom hon har fött upp Dimmas pappa. Hon tyckte att Dimma var riktigt fin och att jag skulle ställa henne på söndagen. Vi byggde tälten och sen åkte vi till dagens höjdpunkt - shopping på Leo-Center =) Leo-Center är ett stort köpcentrum och visst, det är inte samma tjusning idag när allt som finns också går att få tag i hemma och vice versa (dom sålde Gille kakor i livsmedelsaffären) - men ändå! Jag köpte toalettpapper som matchar mitt nya badrum och sen har dom en supersmaskig, dyr choklad/godis affär och där fanns det ju massor av gott. Dessutom måste man ju handla hem godis till vovvarna! Pappa stationerade vi med Dimma vid en bänk (man får ta med hundarna in i Tyskland), men han blev bara terroriserad av en massa tyska barn som hade tusen frågor om Dimma så han gav upp och återvände till hotellet med Dimma. Efter någon timmes flanerande och shoppande kom vi tillbaks trötta till hotellet och därefter flängde vi bort till utställningsplatsen för att umgås lite och någon timme efter det var det dags för middag på en annan restaurant som vi brukar samlas på. Detta året blev det två långbord fulla av människor istället för ett förra året. Någon tar med sig någon som tar med sig någon, sen är man snabbt uppe i ett femtiotal människor. Dimma var betydligt mer trött och lugn på den här middagen och sov sig igenom allt ståhej. Vi gick tillbaks ganska så tidigt till hotellet eftersom vi skulle upp tidigt och packa upp grejer. Så var det då äntligen dags för utställningsdagen! Vi var där sju på morgonen men var inte färdiga förrän strax innan allt började. Det var färre anmälda till utställningen i år, tror att det var ca 270 hundar eller något. Det roliga med Leonberg är att man aldrig vet vilken domare som ska döma vilken klass förrän på morgonen. I Dimmas klass skulle en ny ungersk domare/leonbergeruppfödare döma - Maria Kerekes. Jag hade bestämt mig för att ställa henne och det skulle bara vara ett par valpar innan deras klass så jag gick till ringen direkt på morgonen. Allt tar lååååång tid i ringarna i Leonberg så det hann gå någon timme innan det var dags för klassen. Det var 32 tikar anmälda i Jugendklasse och Dimma tillhörde den yngsta skaran. Domaren bedömde ett tiotal i taget och vi var i första omgången. När vi sprang så såg jag att domaren tittade länge på Dimma och skrev något i sitt block. Vi fick dessutom springa ett varv mindre individuellt än vad de andra fick. Det var lång väntan i ringen och jag pratade lite med de som stod runt omkring mig från Schweiz. Hon som stod framför mig hade full koll på vem Dimma var och hade varit inne på min webbsida många gånger. Hon frågade om jag visste om Estrella var dräktig än =) Hon hade alltså listat ut själv vad det betydde som jag skrev på min sida. När hon fick se Lena utanför ringen så visade det sig att hon visste allt om henne och hennes hundar också. Med andra ord en flitig surfare! Bakom mig visade det sig att det var Dimmas kusin som stod! Hon var efter Dimmas pappas bror och hade tydligt Tjorven-huvudet som kommer från deras gemensamma farmors far. Jag frågade lite hur tiken var i sättet och hon var en riktig buse =) Dimma var rejält busig med mig i ringen. Rullade runt, drog i kläderna, skällde och pep - all lagrad energi kom till ytan. När vi var klara så gick jag bort till pappa och kollade försäljningen men sen blev jag nervös att jag skulle missa bedömningen så jag gick tillbaks igen. Dimma fick "sehr gut", ett betyg som är det högsta man kan få i Jugendklasse och som betyder att man ska in och tävla igen mot de andra som fick Sehr gut. Jag och Dimma satte oss vid en hörna och passade på att njuta av solen som man vanligtvis aldrig ser dagen som utställningen är. Men väntan var seg och lång och många timmar flöt förbi utan att vi kunde se några hundar eller stå och sälja. Jag såg i katalogen att Dimmas faster var på plats men hann aldrig se henne tyvärr. Efter ett par timmar var det dags igen. Vi var ca 11 stycken som skulle tävla mot varandra och många av dom jag tyckte var fina, var kvar. Bland annat Tones Nee-Mee. Vi fick springa många varv och domaren tackade av hundarna en efter en. När det var fem kvar så sa hon till mig och Tone att gå åt sidan och sen fick de tre andra springa mot varandra och kollas för att slutligen bara bli två (det är fyra som placeras i Tyskland). Hon satte sen Tone först och sen mig och därefter de andra två och vi fick springa ett par varv och blev därefter placerade. Hon beskrev sen på tyska vad hon tyckte om hund nummer fyra och därefter hund nummer tre. När hon kom till Dimma och Nee-Mee så pratade hon om båda samtidigt och Tone och jag fick sen springa extra varv =) Domaren förklarade efteråt att Dimma och Nee-Mee var utmärkt tränade (alltså musklade) och att det märktes att dom motionerades bra. Jag log givetvis lite åt det för visst är Dimma väldigt välmusklad men hon har vilat i ett par månader i princip och jag sprang så sakta jag kunde med henne i ringen... Att komma tvåa i en sådan viktig titelklass av 32 hundar var mycket mer än jag hade förväntat mig och jag hade ett leende på läpparna resten av dagen. Särskilt med tanke på att tvåan också får en pokal =) Nu har jag två pokaler från Leonberg och det känns stort. Stina vann den första när hon vann championklass för ett antal år sedan. Jazz var där och tävlade förra året men blev avtackad som hund nummer fem i klassen.
Baloos pappa Mövenpick kom tvåa i championklass hanar och Dario som jag hade planer på att para Estrella med först, vann öppenklass hanar. I övrigt så var det helt klart Skandinavien som styrde stället =) Samtliga placerade i championklass hanar var från Skandinavien. Ettan och/eller tvåan i många klasser var också skandinaviska. Jag pratade med Zerle efter att han var färdig med championklass tikar och frågade honom om där var någon som hade varit bra. Han sa att två av dom var riktigt bra och ettan var mycket riktigt hon som vann hela utställningen sen - Soldronningens Haugtussa. En oerhört snygg tik som i mitt tycke är en av de snyggaste leonbergertikarna någonsin. Det var en mycket god stämning på utställningen och tack vare vädret var nog folk extra glada och stannade kvar extra länge efteråt. Rahel tog foto på Dimma och vi pratade lite om mina valpar och hur de i Toledos (pappans) kull hade varit. Dom hade också varit halvgalna och likaså mamman till Toledo =) Skönt att höra... Vi plockade ihop och begav oss därifrån vid sjutiden på kvällen. Jag var hungrig och trött och det var sååå skönt att komma fram till hotellet ca 2 1/2 timme senare. Vi bodde för andra året i rad på ett hotell på vägen hem där även norrmännen och Birthe och Svend från Danmark bodde. Det var så skönt att komma in i restauranten vid niotiden och se Birthe och Svends glada ansikten och god mat på tallrikarna. En stund efter kom Tone, Christina och gänget och vi hade fått ett helt eget rum att vara i. Vi var ca 12 personer i rummet och ett par hundar och räknade ut att vi hade vunnit 8 pokaler, en medalj och en titel =) Morgonen efter bar det av mot Sverige och efter en snabb-shopping på Bordershop i Puttgarten var det raka vägen hem. Vi var hemma vid sex och det var ett gäng lyckliga hundar som mötte oss i grinden. Lena stannade kvar till onsdagkväll för att sen flyga hem till sina hundar. Hon hjälpte mig att äntligen få ett antal foton med alla mina hundar samlade på ett och samma ställe =) Det var som vanligt en kul resa och det var extra kul att Lena följde med detta året och hjälpte mig med både ditt och datt före, under och efter resan! TACK! Tack också till pappa för hjälp md försäljningen!
Dimmas kritik: "11 Monate alt, recht harmonische, gut proportionierte Junghuendin, loewenbraun mit schwarzer Maske, schoen gepflegt. Sehr schoener Kopf, etwas runde mittelbraune Augen. Korrekte Ohren, gutes Pigment, vorzuegliche obere und untere Linie, korrekte gestellte Gliedmassen. Fuer die Alter sehr gut entwickelte Brust, korrekte Rute, Zaehne okay. Sehr harmonische schwungvolle Bewegung, typisches Wesen." Klicka på bilderna till höger för att se dom större. Foto: Lena Lindgren, Jenny Bergdahl, Lori Dzingala & Chrisina Johnsen.
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)