4 mars 2007 Då var det dags för "lilla" Roy att bli MH-beskriven! Jag hade sett fram emot det så länge, att få det gjort, men just denna dag var jag inte ett dugg pigg på det eftersom jag hade lyckats gå och bli sjuk. Men, men, i pallrade oss iväg till Bjuv där Christel (som var duktig och fixade MH till oss) mötte upp. Roy fick sitta kvar i bilen eftersom det var en hund mellan och det tyckte han inte om. Han skällde och skällde och skällde och... men som tur var stördes ingen hund av det.

Roy är precis som Dimma var när jag beskrev henne - nästan komplett råmaterial. Otränad, aldrig hört ett skott såvitt jag vet etc. Så jag hade inte en aning om hur han skulle reagera på de olika momenten. Jag oroade mig dock för att han skulle sticka medans han var lös och sen skulle han nog vilja hoppa på en och annan person.

Och visst blev det så... han stack när han hade jagat trasan och han hoppade på alla han fick möjlighet att hoppa på, även spökena! Hrmpf... Men nu tar vi det från början! Kontakten var givetvis inga problem, men pga hans hoppande och att jag inte fick säga till honom först så fick han att han hade ett intensivt kontaktbeteende. Han lekte gärna med trasan men ville inte själv hålla i den eller kampa i början. Trasan som for iväg stack han efter som ett skott, snabbt och målmedvetet. Men så fort den var stilla tappade han intresset för den och stack en egen runda i skogen... Andra gången stannade han igen vid trasan och stirrade på den en lång stund men sen tog han faktiskt upp den och skakade och dödade den. Jag tror dock att det hände efter att tiden var slut.

Passivitet var inte oväntat hans svagaste sida. Men han satt en liten stund och så gick han och bajsade och snusade. Inget pipande men han tyckte att det var tråkigt att vara stilla.

Damen som gömde sig i skogen och som lekte tyckte han var intressant och han ryckte till och ville iväg två gånger. Jag såg att han inte fick det på sitt protokoll, men han gjorde alltså startförsök innan. Jag släppte honom och han sprang raka vägen fram till henne men var inte intresserad av att leka utan stack en liten runda till.

Vid overallen såg jag ju inte hans reaktion men jag såg i ögonvrån att han hoppade ganska så långt bort när den for upp och han kom inte fram förrän jag satt på huk. MEN, vid det momentet märkte jag att det inte handlade ett dugg om mig. Han gick fram för att han var redo då, inte för att jag satt ner. Jag vet ju att han inte har samma respekt för mig nu som i början, han tycker att jag är en i flocken bara. Och det märktes tydligt på det här momentet. Överhuvudtaget så skulle vem som helst kunnat hålla i hans koppel med samma resultat.
Efter overallen blev jag lite små nedslagen, tänkte att han kanske var en liten räddhare, men tji fick jag när vi kom till skramlet.

Kedjan skramlade och han rörde sig inte många millimeter och sen direkt fram! Jag blev faktiskt ganska så paff och väldigt stolt såklart =) Det var liksom över på ett par sekunder och sen brydde han sig inte om det nämnvärt. Så var det dags för spökena och där körde han en variant av Dimmas beteende. Dimma flög ju ut i kopplet och gjorde lekställning med lekskall. Roy gick också ut i kopplet ganska så direkt och ville fram till dom. Men i och med att jag inte kunde släppa honom så blev han uttråkad en liten stund och gick runt och letade efter ett träd att kissa på. Inget var närma nog så han gick tillbaks till spökena och direkt efter att jag hade släppt gick han fram till dom. Han visste att det var människor och tvekade inte en sekund. Däremot så hoppade han på dom, lite pinsamt...

Så var det dags för skottet, helt otippat hur det skulle gå. Jag trodde att det skulle vara svårt att få honom att leka med trasan dessutom men han nappade direkt och busade. Han lyssnade på skottet men busade direkt efter. Lyssnade, men var alltså totalt oberörd och även när vi inte lekte. Han fick en etta på skottet.

Efteråt så berättade beskrivaren att han hade haft full koll även på overallen. Även om han hade hoppat åt sidan så släppte han inte den med blicken en sekund och att det var det som var det viktigaste. Hon sa att han var en självsäker individ som var snabb på att ta in information och analysera den. Men att han inte visste riktigt hur man skulle bete sig med människor eftersom han hoppade. Att han testade för att få en reaktion eftersom han inte hade koll på hur man gjorde. En intressant teori som jag givetvis ska fundera vidare på. Jag har dock en liten egen teori men vi får se hur det utvecklas.

Men kort sagt så gjorde han ett kanon MH! Ni kan se han, hans mammas och hans syskons resultat genom att klicka här: MH-Tabell.

Övriga lejon som var med och beskrevs hade också klarat sig bra om jag förstod det rätt. Tack till Christel för att du fixade ännu ett MH och tack till Cristel C för att du tog foto - Cristel tog foto på alla moment och många dessutom så om ni vill se hur ett MH går till, är bildspelet nedan utmärkt =)! Klicka här: ROYS MH och sätt takten på 1 eller 2 sekunder längst upp i högra hörnet.

Därmed följer Roy Svenska Leonbergerklubbens avelsstrategier med ögon ua, ad ua, hd B, utställning och genomfört MH.

What to do now, liksom?