Dubbelutställning

3-4 juni 2006 Då var det dags för en snabbvisit i Norge igen! Eller ja, igen och igen, jag har bara varit i Norge två gånger tidigare och en av de gångerna var jag i Morokulien (räknas ju knappt). Nu var det dags för två leonbergerutställningar i Morkulien. På lördagen stod SLBK som arrangörer och på söndagen tog den norska leonbergerklubben över.

Med mig hade jag Roy och Dimma och sen hämtade vi upp min lilla fodervalp Hope och hennes matte Kattie i Bankeryd utanför Jönköping. Bilen var fullastad med leonbergerprylar, tre vovvar och två personer men resan dit flöt utan missöden. Det var många som hade lång resväg dit så telefonen gick varm hela tiden med samtal för andra uttråkade resenärer. Den tog bara väldigt lång tid. Jag åker hemifrån vid 12 men skulle först lämna av de tre andra hundarna hos mamma och pappa = 1 timmes omväg fram och tillbaks... Sen inom Kattie och Hope och därefter var vi framme vid nio.

Först så stannade vi vid en camping som låg en mil innan vår. Där var Lilo och Belle med sin familj och vi mötte Micke och Fred och en hel del andra kända ansikten. Det var första gången jag höll Dimma och Roy och gick mot ett stort antal människor och hundar. Jag kan ju säga som så att två galet glada hundar som tillsammans väger ca 115 kg är INTE lätta att hålla! Som tur var blev Micke väldigt förtjust i Roy så han avlastade mig ganska så snabbt =) Dimma blev givetvis väldigt glad när hon fick syn på syrran Lilo. Belle kände inte igen mig tror jag, men hon hade iofs hjärnan full med alla nya intryck.

Sen körde vi vidare till en annan camping och hälsade på Lena, Tone, Kristina med flera och därefter styrde vi mot vår egen som låg på utställningsplatsen. Vi hade dock stugan som låg absolut längst bort mot skogen, men det var lugnt och skönt där borta. Stugan var utan toalett och dusch och givetvis låg toaletten längst bort på andra hållet och givetvis var man tvungen att gå på toaletten tidigt, tidigt på morgonen bara för det... Duschen var en märklig historia. För att få tillgång till den fick man betala 10 norska kronor och då fick man låna nyckeln in till tre små bås som stank fukt. Jag och Kattie skulle duscha på lördagkväll och jag gick först in i det smutsiga, fuktiga utrymmet. Det kom inte mycket vatten i början men värre blev det! Kallvattnet försvann helt och kvar var en stråle hett vatten. Jag har iofs aldrig haft så bra lödder i håret som då... Det försvann ju aldrig!! Så på den fronten var inte Morokulien camping att rekommendera. Montebello camping var däremot väldigt fräscht enligt de som bodde där.

Första natten flöt väl sådär. Jag vaknade många gånger och Dimma var lite orolig och gnällig. Steg till slut upp strax innan sju och begav mig till utställningsplatsen för att bygga min lilla monter. Det var skönt att ha Kattie med sig, hon hjälpte mig mycket med hundarna och försäljningen plus att hon ju är riktigt trevlig =)

Micke var anlitad handler till främst Dimma och Roy men jag kände mig så stressad av allt som skulle göras så vi bestämde att han skulle ställa alla om det gick. Först ut var Hope och hela situationen var ovan för henne, hon ville inte riktigt springa med alla gånger men det gick kanonbra ändå. Micke ställde henne jättefint och Guido var väldigt noggrann i sin bedömning. Hon vann sin klass (4-6 månaders) och tävlade sedan vidare mot Christinas fina tikvalp. Då var Guido om möjligt ännu mer noggrann innan han lät Hope vinna för att hon hade en bättre knävinkel. Hon tävlade sedan vidare mot dagens bästa hanvalp som var efter Estrellas syster Skorpan (som för övrigt blev heeeeelt galen av glädje när hon fick höra min röst på campingen). Hope vann och blev alltså BIR-valp!!

Matte Kattie blev lyckligare än lyckligast och sken i kapp med solen resten av dagen =) Belle ställdes i 6-9 månaders och fick en fin fjärdeplats med hp! Sen var det dags för Dimma, Lilo och Roy. Micke började att ställa Dimma men jag tog över när han skulle in med Roy. Hon var helt ur gängorna, slö och ville inte alls samarbeta. Domaren tackade av alla i den första gruppen som jag och Dimma var i så det blev ingen placering för henne. Lilo fick ett blått band på grund av att hon var lite för tjock. Roy hade tydligen skött sig sisådär när vi inte såg det. När Guido skulle titta på tänderna så la sig Roy på rygg och rullade runt istället =) Men han stod fint och tålmodigt och det var måååånga turer innan han äntligen fick sin placering - han kom fyra i sin klass med ck - av 17 hundar! Jag hade hoppats på en reservplats så jag var mer än nöjd =) Guido sa att han fortfarande var en väldigt ung hund i kroppen.

Roy

Baloo (pappa till senaste kullen) hade en bra dag och missade en bästa hanhundsklass placering men stod kvar som nummer sex!

Tones uppfödning vann BIR och BIM och hon hade då även fött upp BIM veteranen och BIR valpen så man kan väl kalla det för Grand Slam för Skjaergaardens kennel! =) På kvällen var det dags för grillning så Kattie och jag åkte iväg till en stor mataffär och handlade kött och korv. Det var trevligt att äta och sitta och prata i lugn och ro. Katarina fyllde dessutom år idag och Sanna imorgon så jag sjöng vacker (...) skönsång för dom båda. Alla andra måste haft fullt upp att hålla för öronen för det var ingen som stämde in.

Det blev ganska så tidig kväll och efter lite bus med andra vovvar så gick vi och la oss. Sanna och Amber delade också stuga med oss den här natten och även om det var varmt så gick det bättre att sova än föregående natt. Hundarna var mer än trötta. Givetvis blev jag lika toalettsugen morgonen efter men åtminstone lite senare på morgonen. =) Den här dagen var det norska klubben som stod som arrangörer.

Det var bara Dimma och Hope som jag hade anmält till den här dagen, hade inte haft råd att betala Roy när anmälningstiden gick ut tyvärr. Hope hade verkligen blivit varm i skinnet, idag var det en helt annan hund! Hon sprang så snyggt med i ringen utan några som helst problem. Hon vann sin klass igen men blev slagen av 6-9 månaders valpen, en supersnygg tikvalp som jag kände mig hotad av redan på lördagen när jag såg henne utanför ringen. Bästa hanvalp blev Hopes brorsa. Norrmännen hade även en BIS tävlan där alla valparna (av de som fick hp?) fick vara med. Då placerade sig Hope som trea, alltså direkt efter BIR och BIM valparna. Tyvärr missade jag att ta foton just den här dagen så om någon annan gjorde det får ni gääääääärna maila! Belle var dock inte alls i form denna dag, hon tyckte att domaren var en läskig prick! Hon kom på reservplats i sin klass.

Innan valptävlan var över skulle jag in med Dimma i andra ringen för Guido. Det var 21 tikar anmälda och Dimma är verkligen inte i bra skick nu med sin skalliga kropp plus att hon dessutom var ur form. Så jag hade inga förhoppningar alls faktiskt. Att hon då slutade på en fjärde placering kunde jag inte annat än bli nöjd med!

Dimma. Foto: Lena Lindgren.

Lilo fick ett blått band igen pga sin vikt men jag måste säga att hon verkligen har blivit superfin. Hon var inte alls svankig och bakhög längre utan såg mer satt ut och i mina ögon såg hon mycket finare ut än lilla Dimsen. Men sen har Dimma alltid sina rörelser vilket gör att hon troligtvis håller sig vid det röda bandet oavsett pälsskick. När Dimma fick sitt röda band så tackade jag nej och sa att dom kunde behålla det. En gammal vana som utställningsarrangör, varför slösa på banden när mottagaren bara slänger dom? Men det gillade inte ringsekreteraren, hon sa argsint att jag var arrogant! Så kan det gå när man försöker vara snäll =)

Direkt efter Dimmas tävlan så började vi att plocka ihop, det var en lång resa hem och även om det hade varit kul att stanna och se slutet så gällde det att vara realist också. Kattie var en ängel som rastade hundar och städade stugan, en stor avlastning! Micke var snäll nog och betalade vår stuga så tusen tack för det också! När nästan allt var inlastat började bilen att låta konstigt, som en blinkers som står på i extra hög fart. Jag satte mig i bilen, vred om nyckeln och det hände inte någonting! Bilen var heeeeelt död. Vi hade haft backluckan öppen två hela dagar men jag trodde att bilen skulle klara av det men icke sa Nicke!

Jag hann dock inte ens sucka och fundera över hur vi skulle lösa det, fram kommer en man som säger något snabbt och öppnar motorhuven. Innan jag ens hann blinka hade han kört fram sin bil och satt fast startkablarna. Batteriet var på G igen, pust... Tusen tack till dig, okända man! Fred hjälpte mig att lasta in det sista och sen bar det av från en trevlig, solig utställningshelg. Jag var nöjd med allt och hade haft riktigt trevligt. Framför allt så var det väldigt intressant att följa Guidos bedömning och vad han sa om de olika hundarna, helt klart värt varenda öre! Sen är det ju otroligt kul att träffa alla vänner och att kunna prata och ta det lite lugnt tillsammans på kvällen.

Jag var trött redan när vi började köra så Kattie avlöste mig en bit men jag körde den mesta delen av de 35 milen och då först om Bankeryd för att släppa av Kattie och Hope. Hope blev så glad över att vara hemma igen och Dimma och Roy fick gå av en stund för att hälsa på Bozzie och snoka runt lite. Sen var det dags för 30 mil till, men vägen mellan Jönköping och hem är betydligt mer lätt att köra för mig som tycker bäst om motorvägar och det var väldigt få bilar på vägen så det gick snabbt med hjälp av telefonsamtal längs med vägen.

Vi började att köra 14.30 från Morokulien och jag var äntligen hemma vid halv tolv på natten.

Tack alla för en trevlig helg!