Januari 2004 Ja ni... många läste om Seriemördarbilen när den gjorde entré i mitt liv. (Texten ligger under Jenny och därefter Nyheter) Det var min första bil och den var stor och tuff. Ständigt nerhårad, men det är en annan historia. Seriemördarbilen var lite speciell. Jag blev mörkrädd när jag åkte i den på kvällstid och när jag såg den stående utanför mitt hus, men jag tyckte ju att den var heltuff och praktisk och bra.

Men det tog inte särskilt lång tid förrens den började leva upp till den första delen av nummerplåten - NER.
Här kommer seriemördarbilens karriär i korta drag:
* Bilen hade körts från säljaren hem till oss. Därefter startade den inte. Batteriet byttes.
* Bilen gick inte att starta utanför Posten en dag. Fick bogseras hem. Det var glapp i några kretsar plus en massa smuts.
* Bilen rullade iväg från mig när jag stängde grinden. Den körde först in i den andra bilen, sen in i boden.
* Bilen startade inte när det var varmt ute när man hade kört en bit. Vi fick vänta i ca 1 timme och 20 minuter tills den gick att starta igen.
* Ibland så gick det dock bara att köra någon minut, sen stannade den under körning och jag fick vänta igen tills den hade svalnat...
* På väg hem från Skåne efter mycket förseningar pga ovanstående fel, vågade jag inte stanna och tanka. Dieseln tog slut avfarten innan min, precis när jag höll på att köra om en långtradare. Vi blev bogserade för några tusen - en avfart...
* Bilen lämnades in för reparation och dom trodde sig dessutom ha hittat felet till att bilen inte startade när det var varmt. Ett filter som byttes ut.
* Bilen funkade några veckor, sen började samma problem igen. Micke upptäckte att tanken läckte.
* Byte av tank till en helt ny. Problemet försvann! För mycket smuts hade kommit in i tanken.
* Jag råkade ramma grinden med hela sidan av bilen så ännu ett par bucklor uppstod och en lååång repa.
* Batteriet började bråka. Bilen stannade och startade inte. Som tur var pappa här då så vi kunde ladda upp bilen med hans. Därefter laddades batteriet ofta.
* Bromsarna bråkade. Luft hade kommit in i systemet.
* Åkte mot Skåne och var orolig för bromsarna. Halt ute och jag körde i 110 när något ramlade av under bilen. Bilen tappade fart och jag lyckades komma ut på en avfart vid Markaryd. Blev bogserad ut i skogen och betalade sen ett par tusenlappar för att få bilen bogserad till Hörby. Pappa kom och hämtade oss mitt ute i en snöfylld, kall, mörk skog.
* Fick rapport om att kardanaxeln var sönder och att hjulen hade höll på att ramla av.

Inser ni problemet? Jag var fast i Skåne utan bil och hade bråttom hem. Så vad gör då en impulsiv materialist, tror ni? Har man dessutom en impulsiv materialist till pappa och en mamma som sover dagtid så är det lätt att förhastade beslut fattas. Så även denna gång. För att göra en historia kort så var jag tre dagar senare ägare till en Chrysler Grand Voyager. Pris 180000:- (ja, det stämmer med fyra nollor). Och en avbetalningsplan på 2400:- i månaden i sex år. Jag suktade mest efter en jeep och försökte krama dom och smeka deras motorhuvar. Jag försökte inbilla mig att tre leonberger faktiskt fick plats - på höjden! Men sen fick jag suckande ge upp min dröm om en jeep (för denna gången).
Jag fick jätteångest direkt efter köpet såklart, men jag måste ha en stor bil och ett kontrakt är ett kontrakt, så det gällde att svälja ångesten med stora klunkar vatten.
Hundarna hoppade in i den nya bilen och Stina protesterade genom att sitta hela vägen till Linköping. Visst var det lite läskigt att åka i en bil UTAN buller. Och rutor, alla rutor som hon kunde stirra ut genom. Själv satte jag på cruise control, lutade mig tillbaks, relaxade och tittade ut genom rutan som att det var en storbilds tv. Jag passade på att ta lite foton också. Jaja, jag vet, sånt ska man inte göra när man kör, men det är ju cruise control för tusan!

Så nu har vi en Chrysler Grand Voyager, årsmodell 2000. Dricker bensin som en elefant lapar vatten, men ack så skön den är att köra. Inredningen är ljus och fin (numera även hårig) och det finns gott om plats för hundarna med utplockade säten.

Jag fick lämna in bilen till Chrysler verkstad här uppe för några smågrejer som dom skulle ta här istället för i Skåne och som utbytesbil fick jag en - PT Cruiser! Wow vad cool jag var dom två kilometrarna jag körde. Men den var faktiskt inte speciellt skön att köra eller sitta i. Men vacker så jag tog några foton på den också!

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - Vrrrroooooom!
Jenny - som ska äta käckebröd och dricka vatten varje dag i sex år nu

Klicka på bilderna för att se dom större.