Estrella åkte långt i jakten på fästman! Klicka här för att se valparnas fotostamtavla, se mer information om kombinationen samt fotogalleri! Tyvärr är Estrella inte dräktig. Hon var helt tom i magen, eller ja, njurar och dylikt fanns ju på platssom tur var =)! Jag tycker väldigt mycket om denna hane men vågar inte inseminera igen. Jag kommer troligtvis att para Estrella på nästa löp. Hane är ännu ej bestämd, jag ska spana lite i Holland och Tyskland nu när jag ska dit denna månad. Vi får se, vi får se...
23 augusti Kan man någonsin bli glad när ens hund mår illa? Jajamensan! =) Estrella kräktes idag! Det var bara tjockt slem och hon fick rusa upp från sin sömn för att göra det. Dräktiga tikar kan kräkas tre veckor efter parning i samband med att de befruktade äggen fäster vid livmoderväggen... Nu har det gått 2,5 vecka men jag vet ju att hon parades på exakt rätt tidpunkt och oftast så kanske man parar lite för tidigt. Oavsett så kan det ha med det att göra =) Eller så har hon ätit något olämpligt! =) Jag har även mätt henne runt om magen igår. Det blev 96 cm. 20 augusti Nu har det gått två veckor sedan Estrella inseminerades. Är hon dräktig tro? Vi får veta den 31 augusti när vi ska göra ultraljud och fram tills dess är det bara gissningslekar =) Jag har inte märkt något speciellt på henne förutom två saker - hon vaktade ett ben häromdagen som en galning. Det gick absolut inte att ta det från henne och så är hon aldrig annars. Hon hoppar inte upp på staketet utan står bara och hoppar lite nätt på platsen. Det brukar jag se lite längre fram i hennes dräktigheter. Men å andra sidan kan hon mycket väl hoppa upp på Roy och försöka para honom (...). Som sagt, omöjligt att veta hur det ligger till... 8 augusti Idag skiftade vi hundar. Tjorven och Estrella fick vara här och Roy åkte med mamma. Stackars Roy har det inte lätt just nu med två favvistikar som löper. Estrella försökte göra allt för att tränga ut sig till honom dessutom men se det gick inte så hon fick nöja sig med att försöka bli parad av Jazz och att para Tjorven. Jag tyckte mig se 23 valpar i magen men det KAN ha varit inbillning... 7 augusti Idag fick jag veta att en tik som var inseminerad med Lexas sperma är dräktig! Det hade synts många små bebisar på ultraljudet! Hon inseminerades dock av uppfödaren själv i Ungern. Men nu ökade mitt hopp liiite! =) 6 augusti Jag hade satt klockan på 6.00 för att hinna prova att para innan veterinären kom för inseminering. Men stackars Lexa hade ylat och gnällt nästan hela natten och nu var det äntligen tyst, han hade äntligen fallit till ro. Det kändes lite taskigt att väcka honom så jag väntade lite tills jag upptäckte att alla redan var uppstigna förutom jag =) Lexa var verkligen på hugget, tittade bedjande på mig och bad om att få träffa Estrella. Matte Jana hade dukat upp för frukost men jag satt som på nålar, ivrig och tidspressad. Till slut kunde jag inte vänta längre och släppte ut Estrella till Lexa. Det var pang på rödbetan direkt, han var så ivrig att till och med Estrella tyckte att det blev lite väl intensivt emellanåt. Det spelade ingen roll om hon låg ner eller om han hade huvudet mot sig - paras det skulle hon! Hon blev arg på honom en gång (men pussade honom direkt efter...) och högg efter honom genom att vända på huvudet. Där var dock inte Lexa, utan min kind! Aj, aj, aj! Det gick inte hål men ont gjorde det! Men efter det var det bara kjaaaarlek =) Idag var dock ingen skillnad mot gårdagen. Han prickade inte rätt och accepterade inte hjälp. Till slut gav jag själv upp, det var liksom så jobbigt att få upp hoppet hela tiden och sen bara sjönk det. Flera gånger var han såååå nära, men... Jag tyckte samtidigt synd om honom och om Estrella, dom ville så gärna! Men Lexa var så uppe i varv och stressad och regnet öste ner så jag gav upp. Jag hade gärna stått ute i ösregnet och försökt och försökt om och om igen men som sagt, Lexa var slutkörd och jag tyckte synd om ägarna att tvinga ut dom. För mig innebär inseminering en alldeles för liten möjlighet till valpar. Det känns typ som att det är 1% chans till valpar och 99% risk att det inte blir det. Men ok, jag erkänner, jag är en sperm-pessimist, haha =) Veterinären hade trots allt en 100% statistik - alla tikar han hade inseminerat i år blev dräktiga! Insemineringsveterinären dök upp redan halv åtta och igen fick Lexa stå och mysa när han tömdes på sperma samtidigt som Estrella undrade varför inget hände. Och som igår så betedde hon sig som vid en hängning under inseminationen. När vi var klara tog jag direkt in henne i bilen och kramade om Lexa, Ferdinand, Josef och Jana. Lite vemodigt är det alltid med avsked men dom var nog glada att äntligen slippa se mig. Vi skämtade dock om att vi skulle komma på tisdag igen =) Jag frågade om betalning, Josef hade lagt ut för allt så länge. Men han tyckte att vi hade haft två dyra resor så jag behövde inte betala något nu utan bara om det blev valpar!! Snacka om otroligt generöst! Jag vet i och för sig inte hur mycket dom tar per valp, det brukar jag aldrig fråga i förväg, känns ofint och irrelevant. Så jag får kanske en chock =) Sen körde vi raka vägen hemåt och i och med att det var söndag så var det fler än vi som skulle hem... Dessutom ösregnade det så var det inte köer så var det vädret som ställde till det. Och ja, plus att pappa körde fel och envisades med att han inte alls körde mot fel håll. Jag lät honom hållas en stund tills han var tvungen att ge sig och vi kunde vända mot rätt håll. Är det något jag hatar så är det att missa en båt precis! Vi skulle åka från Puttgarden och låg läskigt nära 17.45 båten i tid. Jag sa till pappa att köra om så många svenskar som möjligt. Trafiken var otroligt tät men för varje svensk vi körde om var chansen större för oss att få plats på båten. Och visst hjälpte det, vi kom på båten och efter oss två bilar sen stoppade dom för att den var full! På väg till Puttgarden var det dock en olycka strax framför oss. Tjock, svart rök slog upp och en bil hade brunnit. Väl i Malmö så körde vi till sjukhuset. Mamma skulle jobba och hade tagit med sig hundarna i bilen. Vi kom fem minuter efter att hon började. Roy blev galen när han kände den goda lukten =) Estrella stannade dock kvar i pappas bil, Tjorven löper nu också så vi var tvungna att göra så. Jag var hemma vid nio, jobbade ifatt en del men stupade sen i säng. Håll tummarna för att fiskarna simmade rätt! 5 augusti Efter en klassisk tysk hotellfrukost utan grönsaker men med mycket socker åkte vi mot Tjeckien. Det var inte så långt så vi var framme på morgonen. Jag var givetvis förväntansfull och Lexa var mycket riktigt mer intresserad än när vi sist var på besök. Estrella var glad över att träffa sin pojkvän igen och busade runt. Lexa försökte para men kunde sen ignorera henne och snusa istället. Oftast så hoppade han upp men hoppade ner lika snabbt igen. Husse sa att det nog inte var helt rätt tid än men jag funderade på om han kanske kunde ha ont i ryggen eller något. När han väl hoppade upp så prickade han inte rätt, han hamnade för långt ifrån varenda gång och så fort man skulle hjälpa honom genom att stå bakom och putta lite så hoppade han av. Han tolererade ingen som helst hjälp. Hans ägare trodde att det var för att han var dominant men när dom berättade om hans olika parningar blev jag övertygad om att en av dom hade ställt till det. Han hade nämligen tolererat hjälp på de tidiga kullarna men så var han i Finland för att para. Tiken var väldigt hög och där var en kvinna som skulle hjälpa dom att få till en parning. Hon instruerade var alla skulle stå och när hon ropade ett ord skulle alla agera samtidigt från alla håll och kanter. Jag tror att det blev en negativ upplevelse för honom att något ropades och sen att alla tog tag i honom när han inte var beredd. Jag såg vid ett tillfälle när vi alla fyra försökte hjälpa honom att han reagerade i ögonen så då slutade vi direkt. Vid middagstid kom veterinären för att inseminera. Estrella skulle stå framför Lexa så att han var riktigt intresserad. Sen tömde veterinären honom på sperma och tog fram allehanda läskiga verktyg som skulle användas på Estrella. Det knöt sig i magen på mig, jag ville verkligen helst ha en naturlig parning. Men Estrella hade inga problem, hon stod och hängde som vid hängning och tolererade att vi höll upp hennes bakdel lite högre upp i 20 minuter. Estrella och Lexa fick en hel drös med romantiska dejter den här dagen. Vi skulle ut och äta på restaurang och givetvis fick båda följa med men ligga på varsin sida om bordet =) Sen åkte vi på en utflykt till ett slott! Många försök till parning blev det på slottet, i parken, på caféet, överallt! Och försökte inte Lexa så försökte Estrella para honom istället. Hon var så go som skulle visa honom att så här gör man, haha =) Så plötsligt på kvällen vände det helt. Från att ha varit lagom intresserad blev Lexa superintresserad på kvällen och då förstod jag att det verkligen var därför han inte hade varit så jätteanglägen tidigare idag. Men trots sina tappra och många försök så funkade det inte rent anatomiskt. Han var för långt från eller för långt ner. Jag fick till slut ge upp och sätta allt hopp till imorgon. Jag sa till Jana att vi kunde sova på hotell, att det nog skulle bli jobbigt för Lexa och Ferdinand om vi sov i samma hus. Men icke sa Nicke, det skulle vi göra! Stackars Lexa var såklart jätteledsen men Estrella somnade direkt i rummet vi hade för oss själva. 4 augusti Då var det dags igen... Jag packade som tur var upp min väska innan jag åkte. Allt stank i väskan, två lammsticks hade legat längst ner och gett avsmak på kläderna. Urk! =) Pappa jobbade till 12 och efter det begav vi oss mot Danmark. Det var inte så mycket trafik på vägen trots att det var fredag så det flöt på utan problem och kändes inte som att det tog lång tid. Vi bestämde oss för att stanna i Tyskland över natten eftersom vi inte visste vad Tjeckien hade för regler för hund på hotell. Det var ett hotell längs med Autobahn som var riktigt ok faktiskt. Jättefint badrum och bekväm säng. Precis innan vi skulle somna blev Estrella helt tokig. Jag kan sätta pengar på att hon hade ägglossning...
Sen var det dags att åka mot Tjeckien och vi hade fått en vägbeskrivning som sträckte sig över småvägar. Visst, det var ju roligt att få se Tjeckien men det tog såååå lång tid att köra småvägarna och vi var inte framme förrän vid elva på dagen. Tjeckien är vackert, framför allt de stora fälten med solrosor! Det fanns många marknadsstånd längs med vägen med kitchiga trädgårdstomtar och andra figurer. Vi stannade på ett ställe och där hade dom ett stort lejon i plast att ha i trädgården. Kitchigt javisst, men dock - ett lejon!! 350:- kostade den och jag svämmade knappast över med pengar så jag satte tillbaks den och tänkte fundera tills vi åkte tillbaks på hemvägen (tog dock annan väg hem). Både Lexa och Estrella och framförallt deras 10-månaders hane Ferdinand blev lyckliga över mötet. Lexa var betydligt mer intresserad nu och Estrella slängde upp sig för honom med svansen i vädret. Men det blev ingen parning. Så vi åkte in till en veterinärklinik i en närliggande stad där dom är specialister på just detta område. Vi tog ett nytt progesteron prov plus utstryk och under tiden ringde Torkel och berättade om provsvaret på måndagens prov - 1,2!! Att det är över 1 betyder att det har börjat stiga, men sen brukar det stiga med ca fyra enheter per dag så vi var ju på tok för tidigt ute. Hade jag fått provsvaret i tisdags som jag skulle så hade jag väntat med att åka till Tjeckien såklart. Medans vi olidligt väntade på svaret från kliniken i Tjeckien var vi och åt supergod mat på en kvarterskrog. För tre personer inklusive dricka blev det 150:-! Helt sanslöst billigt! I Tjeckien är det inte givet att få ha hunden med sig på restauranter som i Tyskland men det verkar heller inte finnas någon lag mot det. Vi frågade om vi kunde ta med henne in och det gick bra. Husse Josef jobbade men vi hade trevligt sällskap av matte Jana. Efter det så åkte pappa, jag och Estrella in till närmsta stad Plzen. Jag kan väl inte påstå att det var någon skojig stad precis. Ingen affär kändes lockande att gå in i och den enda djuraffär vi hittade bestod av en korridor med massor med varor längs med sidorna så den hoppade jag över. Jag handlade lite tjeckiskt hund och människogodis i en stor livsmedelsaffär istället. Sen fick vi då svaret från kliniken i Tjeckien och det låg på 5,5 och han beräknade att hon skulle ha ägglossning på fredag och att lördag då var den perfekta dagen att para på. Nu är inget 100% men hon kan tidigast få ägglossning på torsdag. Jahapp. Pappa ska jobba på fredag och det kändes drygt att stanna där tre dagar till. Jag hade inte min dator med mig så jobbet skulle bli lidande. Kläder hade vi inte med oss heller så det skulle räcka för så många dagar. Visst, hade jag åkt själv så hade jag varit beredd att stanna längre men å andra sidan vet i katten om jag hade klarat av att köra själv. Så vi fattade ett snabbt beslut vid sjutiden på kvällen att åka hem helt enkelt. Vi åkte hela natten utan att sova och kom hem vid sju på morgonen. Och nu till idiotin... Vi ska åka tillbaks till Tjeckien imorgon fredag... Jag får förmodligen köra själv då men jag hoppas ju såklart att pappa kanske kan få ledigt igen så att han kan köra igen.
Det var ju utstryket hos veterinären som ställde till det lite i min tankegång. Jag har trott att idag är den rätta dagen och det är inte omöjligt. Jag var i Helsingborg och tog ett progesteron prov som vi skulle få svar på mellan 11-13 idag. Jag förberedde igår kväll så att jag skulle vara redo att åka till Tjeckien idag om det krävdes. Blodprovet var oerhört viktigt eftersom det givetvis kan vara så att hon redan har höglöpt men att dom av någon anledning inte vill paras. Det vore idioti att åka till Tjeckien utan att få svaret. Ja, men vad händer då tror ni? Sköterskan på kliniken glömde skicka iväg provet... Det var första gången någonsin dom hade glömt att skicka iväg ett prov... Så hon ringde i morse och sa att det inte var gjort. Jag blev både ledsen och besviken såklart och det fanns ingen häromkring som kunde ge mig resultaten meddetsamma. Halmstad var på förslag men min veterinär sa att de snabbtesterna inte var helt tillförlitliga. Jag tänkte och tänkte och har nu bestämt mig för att åka och chansa. Det är 100 mil och jag fick pappa att hänga med och agera chaufför som tur var så han kör. Jag hade gärna kört men idag så blev jag helt slut av det här, det var ungefär det värsta som kunde hända just nu. Pappa är dock bara ledig imorgon också så om rätt dag visar sig vara i övermorgon blir det klart problem. Jag tror att rätt dag är idag och det oroar mig lite ska väl erkännas. Håll tummarna för oss!!!! Klicka på bilderna till höger för att se större bilder!
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)