7 mars 2004 Denna helgen kom pappa, mamma, min bror Fredriks fru Therese och Sacha på besök. Sacha är min första hund och eftersom hon fyller tio år imorgon så skulle hon komma på besök och träffa sina polare. Sacha är en blandras mellan schäfer och golden och hon är resultatet av ett fullständigt impulsköp. Innan hon kom in i mitt liv så var jag inte speciellt förtjust i hundar, men så hade jag en pojkvän som tyckte om just schäfer och golden och efter en inställd skrivarkurs stod jag med 1500:- i handen och en annons på schäfer/golden valpar.

En vecka senare var jag hundägare för första gången i mitt liv. Sacha bodde hos mig ända tills Jazz fick sina valpar. Jag hade den kullen hemma hos mina föräldrar och när jag skulle flytta tillbaks till lägenheten igen, så ville inte Sacha följa med! Så på den vägen är det...

Men för att återgå till historien! Sacha firades med ny leksak och en egen liten spettkaka (i och för sig den sämsta spettkakan jag har ätit någonsin, men...). Hon hade jättekul hela helgen och idag bestämde vi oss för att gå en runda innan dom skulle åka hem igen. Eftersom vi var fyra personer så tog vi varsin hund. Jazz och Sacha fick springa lösa, dom är lydigast och även om dom skulle springa efter en kanin, så är det bara kul ett par meter innan dom vänder tillbaks igen. Jag höll Stina (som älskar att jaga rådjur och kaniner) och mamma höll Estrella (som älskar att jaga fåglar och kaniner).

Sacha hade verkligen kul, hon sprang runt på åkern och rullade sig och bar stenar och pinnar. Hon såg så lycklig ut. Vädret var perfekt, kallt men vindstilla med strålande solsken. Jag föreslog att vi skulle gena över åkern när vi hade kommit halvvägs. Det var mycket mer skojigt för hundarna att få snusa och eftersom var och en bara höll en hund så skulle det vara enkelt att motstå eventuella kaniner som kunde poppa upp här och var.

Jovisst.... När vi hade kommit halvvägs så ser jag två jättekaniner i ögonvrån, sekunden innan hundana ser dom. Dom passerade typ två meter bredvid oss och när dom slöt upp vid oss upptäckte jag att det inte var några jättekaniner. Alla hundar blev tokiga och Sacha och Jazz satte efter - just det - RÅDJUREN! Det var två rådjur som sprang förbi oss. Stina blev heeeeeeltokig, jag fick sätta mig ner för att hålla emot. Jag skrek åt mamma att göra samma sak med Estrella som har aldrig sett ett rådjur och som också blev galen. Desto värre blev det av att dom såg att deras kompisar stack efter rådjuren.

Jag bor i ett hus som är omgivet av åkrar och därmed också ett väldigt rikt djurliv. Förutom åkrarna så ligger motorvägen på ena hållet (dock med viltstängelse innan) och en större väg åt andra hållet samt en mindre väg som kunderna kör till Överskottsbolaget på. Sacha och Jazz sprang över den vägen, men sen vände Sacha till slut. För Jazz tog det lite längre tid, men sen kom hon också.

Jag pustade ut och vi gick hemåt. Hundarna lugnade ner sig och jag tyckte att det ju faktiskt var en ganska så kul födelsedagspresent till Sacha, det var ju ingen fara skedd osv... Trodde jag ja...

Vi gick in i trädgården och jag släppte Stina lös och hon satte fart mot ena änden av trädgården. Jag reagerade inte nämnvärt, hela min trädgård är ju inhägnad. Men så hör jag hör mamma skriker efter Stina och vips så var hon ute på åkern. Då hade hon hoppat över två stängsel och genom en häck - i ett och samma hopp! Nu var det lite mer oroväckande, för Överskottsbolaget hade öppnat och bilarna körde för fullt på vägen som delar två åkrar. Jag slängde mig på cykeln (som dessutom givetvis hade punkterade hjul) och cyklade på vägen. Då kom hon springande mot mig, men sprang förbi, över vägen och ut på andra åkern. Totalt blockerad av sin jakt! Efter många om och men, kom jag i fatt henne på en åker, hon snusade runt i en dunge som vi hade passerat och det var förmodligen där som rådjuren hade legat och vilat när vi passerade. Stina lät sig fortfarande inte infångas, men gick ett par meter och stupade sen ner av trötthet. Jag gick fram och kopplade henne och fick dra henne hela vägen hem.

Väl hemkomna så kom det en man som berättade att det låg en mager katt vid en annan dunge lite längre bort. Väldigt kelen, men väldigt smal. Jag och Therese gick dit för att kolla och mycket riktigt så satt det en söt katt där som var superkelen. Hon betedde sig precis som en innekatt, hennes päls var fin och hon såg frisk ut. Jag tog henne med mig för att mata henne hemma och så att hon inte skulle vara i farozonen för bilarna. Sacha och Jazz mötte upp vid grinden och snusade på katten som jag hade i min famn. Det var inga problem. Men så föreslog mamma att jag kunde sätta katten i hundgården medans jag hämtade lite mat. Så det gjorde jag och då blev Jazz och Sacha heltokiga av att se den stackars katten innanför grindar så dom jagade den utanför och katten blev livrädd och vi sprang som skållade råttor för att försöka fånga in stackaren igen och det stank kattkiss överallt och pälsen flög av henne av stressen och ja.. suck.. till slut så lyckade vi få in den stackaren och hundarna fick vara inomhus medans jag hämtade lite mat. Hon var alldeles för rädd för att äta så jag satte katten i cykelkorgen, tog med mig skinka och cyklade tillbaks till dungen. Hon satt lugnt i cykelkorgen och så fort vi kom dit så kände hon igen sig och hoppade av. Där åt hon med god aptit. Jag åkte upp till affären för att se om det fanns någon lapp på en saknad katt och så köpte jag torrfoder till henne. Det fanns ingen lapp så jag satte upp en egen och så åkte jag tillbaks till dungen.

Hon kom inte först, men när jag hade öst upp lite mat så kom hon fram från en håla vid en sten!! Hon bodde där, det var solklart. Men frågan är, vems är katten? Hur länge har hon bott där? Och vad i tusan gör jag nu?

Vilket kaos...

Ja ni, där slutade egentligen den här texten, sen gick jag för att ta ett foto på katten som ni kan se här bredvid. Katten verkade frysa så jag ville testa om det funkade med hundarna och satte mig med katten i bilen. Jazz och Stina snusade och katten satt så fint. "Kanon!", tänkte jag och lät kisen följa med hem. Där satt jag på marken och Stina och Jazz fortsatte att snusa och det funkade jättebra. Men så plötsligt fick Estrella syn på katten och trodde att det var en ny leksak. Hon började att hoppa och studsa och blev lite småtokig så Stina hängde på och tyckte att nu skulle katten minsann få. Jag insåg omöjligheten att få det att fungera så återigen styrde jag mina steg mot dungen.

Hundarna blev tokiga i trädgården över att jag försvann - med katten - och när jag var nästan ända framme, vänder jag mig om och ser hur Stina OCH Estrella kommer springandes mot mig på åkern!! Inte nog med att Stina hade lärt sig rymma idag, nu kunde Estrella konsten också! Stina hade ett halsband på sig, men Estrella hade ingenting. Det körde fullt med bilar på vägen och jag kunde inte släppa katten för då skulle hundarna stuckit och faran för bilarna var för stor. Så jag höll kvar katten med ena handen, tog Estrella i nackskinnet med den andra och skällde på Stina att gå bredvid mig. Ingången till min trädgård ligger vid en parkering så det var uteslutet att få in hundarna den vägen när en av dom sprang lös. Risken var för stor. Så jag gick ut över leråkern och tvingade Stina att hoppa in där hon hade hoppat ut. Problemet var Estrella. Katten hade fräst åt henne så hon ville inte vara i närheten av katten och ryggade bakåt samtidigt som jag försökte hålla henne i nackskinnet och gå framåt. Stackars Jazz var vid det här laget mellan de två stängslen och hade fastnat i taggbuskarna men jag lyckades putta in Estrella där genom att smyg sätta ner katten och sen vända på Jazz. Därefter fanns det inget alternativ än att jag själv var tvungen att gå samma väg så att dom inte stack ut igen. Totalt sönderriven av taggbuskarna kom jag in i trädgården och såg den stackars katten halvvägs upp i en hög gran! Jag tog in hundarna och när jag kom ut igen, satt katten tio meter upp i granen! Där sitter den än =((( Jag ringde Räddningstjänsten, men han tyckte att vi skulle vänta till imorgon bitti, men nu har katten suttit där i fem timmar!! Hon jamar så att hon är hes och jag har så dåligt samvete. Jag försökte vara snäll idag men det gick bara åt skogen... Räddningstjänsten trodde att katten skulle ta sig ner själv, men jag tror inte det tyvärr så jag ska upp tidigt imorgon och ringa dom igen.

Vilken cirkus hela den här dagen har varit.. Håll tummarna för den stackars katten som har suttit där så länge nu och dessutom så haglade det för en stund sedan! =( Lilla stackaren..

Klicka på bilderna för att se dom större.