030407 Så var det då dags att hämta seriemördarbilen. Det är en sån där bil som jag alltid brukade kalla för seriemördarbil. Du är ingen äkta seriemördare utan den, den har tonade rutor eller inga rutor och det får plats många lik i bagaget.

I alla fall så var mina föräldrar på besök, så pappa och jag skulle köra tillbaks bilen hem. Jag har ju aldrig kört en sådan stor bil, så det kändes tryggast att be honom köra den hem. Dessutom var det full storm så bilen var inte lätt att hålla rak kurs med på motorvägen...

Vi kom hem med bilen och jag började att förbereda inför söndagens försäljning av leksaker och pappa fortsatte att kolla in bilen och testa olika saker. Men när han försökte starta den igen, gick den inte alls. Seriemördarbilen var ännu ett lik bland alla lik - stendöd!

Vi ringde mellanhanden som vi hade köpt bilen av, en arbetskamrat till Micke, så han kom och försökte ladda batteriet. Icke sa Nicke. Stendöd. Batteriet som satt i visade sig dessutom vara alldeles för svagt för en jättebil så det blev en resa till Biltema en kvart innan stängningsdags för att köpa ett nytt batteri. Men det fanns inget i den storleken =(

Jag blev lite smått oroad. Inte för att jag misstänkte att han som sålde bilen hade lurats, han hade nämligen bytt ut så gott som allt på bilen sen han köpte den två år tidigare. Dagen till ära hade han dessutom tankat full dieseltank och fixat till den med att tvätta den, fylla på olja m.m. Men det oroade mig att det kanske inte var batteriet det var fel på...

Danne (mellanhanden) kände någon som hade ett företag som sålde bilbatterier så han åkte dit efter stängningsdags och fixade ett nytt batteri. Det skulle kostat 1800:- men med diverse rabatter fick han det för 1300:- och jag fick bara betala 300:-, så det var ok.

Batteriet sattes i och seriemördarbilen for igång! Jippiieee! Och idag har jag testat den för första gången genom att cirkulera runt på ÖBs parkering. Alla hundarna fick följa med givetvis och Estrella satt dessutom i baksätet. Nu, en timme senare, ligger Jazz fortfarande kvar i bilen. För henne är bilåkning så gott som allt och hade hon fått välja, hade hon gärna bott i en bil för resten av sitt liv.

Fast nu får nog bilen stå lite... En äkta Seriemördarbil tar man bara ut tidiga morgnar och sena nätter! Och jag och Skruttvolvon har blivit ganska bra polare, förutom när knoppen på växelspaken for av mitt i en bilfärd... Och ska jag vara riktigt ärlig, så tycker jag faktiskt att Seriemördarbilen är lite läskig.. Mörkrädd som jag är, känns det olustigt att se en Seriemördarbil parkerad på min uppfart...

Klicka på bilderna till höger för att se större bilder på Seriemördarbilen Nisse!

Vrrrroooooooooooooom!