Som uppfödare får jag ibland mail som får det att tåras lite i ögonen, som får mig att skratta högt eller som får hjärtat att bli lite extra varmt. Det kan vara små, egentligen obetydliga berättelser, men det är berättelser som visar hur bra mina valpisar har det, som visar att dom förgyller tillvaron för sig själva, sin omgivning och framför allt sin familj. Tänkte dela med mig av sådana historier lite då och då. Lägger den senaste överst.

Blizzmajazz Queen Latifah - Bozzie - 070905 (matte Kattie skriver):
En härlig dag på älven!

Finns det något mer underbart än att glida ner längs en älv i en kanot en härlig sommardag, nej det tycker nog inte Bozzie i alla fall. Vi var många denna dag som hade bestämt oss för att åka kanot från byn Åsen, där vi bodde, ner till Älvdalen, en färd på skulle det visa sig ungefär 5 timmar, inberäknat grillning på vägen och kapsejsandet av glada ungdomar. Ja det var nu inte bestämt att Bozzie eller någon annan hund för den delen, finns ett stort antal i släkten häruppe, skulle med. När vi packade i ordning inför färden hittade vi henne i bilen bland all utrustning, hon hade verkligen klämt in sig, hon skulle med! Det var ingen som tyckte det var en god idé, men jag bestämde att hon skulle med, det är så svårt att motstå henne när hon vill något så innerligt. Jag bestämde att jag skulle hoppa av och gå hem med henne om det skulle visa sig omöjligt.

Bozzie är så lik Cockie (vår första Leonberger) i sitt beteende, ibland tror jag hon kanske har hennes själ. Hon skall vara med överallt, hoppar genast in i bilen om en bildörr är öppen, gör allt för att få följa med. Hope däremot hoppar och skuttar överallt, men skall hon in i bilen får man lyfta henne, fattar inte att hon skall hoppa in här inte och är inte alls så beroende av oss. Hon följde snällt med till sin kompis Basil, där hon skulle få vara under kanotfärden medan Bozzie demonstrativ vägrade röra sig från bilen.

Så var vi då på väg, 3 kanoter, 2 ekor och Göran, Malin, Bozzie och jag i vår gummibåt. Det var lite svårt att få i henne, först trodde jag kanske att jag skulle få ge upp, men hon lugnade ner sig, lade sig ner och började titta sig omkring. Det var en så härlig dag, vindstilla, soligt och älven låg spegelblank den första biten innan det börjar forsa och bli besvärligt. Det fanns mycket att titta på för Bozzie, fiskmåsar och andra fåglar som kretsade över vattnet, fiskare som stod ute i älven med sina flugspön, hon började njuta mer och mer och alla insåg att det faktiskt inte var en så dum idé att hon fick följa med. Görans mamma var ute och gick med min svägerskas nya valp, en liten Bordercollie, längs älven och min svägerska rodde in till stranden och plockade upp Iris som hon heter, som fick följa med hon också. Hon gjorde senare en liten dykning ner från båten, något som Bozzie tyckte såg kul ut och hon gärna också ville prova, men det tyckte inte vi var någon bra idé, det hade inte varit lätt att få i henne igen i båten.

Efter ett par timmar stannade vi och grillade i en slogbod längs älven. Alla var hungriga och stärkte sig inför den forsigare delen ner mot Älvdalen. Såklart att även Bozzie och Iris höll sig framme och fick smaka både här och där.

När forsarna börjar måste man vara koncentrerad. Det behövs en spejare i båten som håller utkik efter stenar, medan en sköter paddlandet och försöker styra. Det är inte så lätt att läsa av vattnet och se var man kan gå på grund. Killarna, Tobias och kusinen Dag for runt med sin kanot 12 gånger innan vi var framme. Vi var fler som hade problem, vi själva fastnade vid ett tillfälle och fick gå av i älven. Bozzie var jätteduktig och lugn, hon trivdes verkligen i båten och var inte alls orolig eller rädd när något hände. Vi gjorde några uppehåll till för att hjälpa killarna med ombyte men till slut närmade vi oss Älvdalen och började förbereda oss på att ta oss i land. Det var här när jag skulle gå ur båten, och just när min svåger sa att här ramlade Kattie förra året, som jag stöp rätt ner i vattnet. Typiskt när man klarat sig hela vägen och inte klarar att kliva ur på ett värdigt sätt. Det var i alla fall en härlig dag för alla, och Bozzie har bestämt sig för att hon skall med nästa år också, och det har vi lovat att hon skall få!

Blizzmajazz Boogie Down Productions - Boogie - 070905 (matte Therese & husse Andreas skriver):
Boogie har fått bakläxa.. Vi har köpt en gammal skola i Farstorp. stort å gott om plats. I helgen när husse var ute i skogen å rastade hundarna var Boogie bara tvungen å smita iväg för å testa om kärren var lika blöta och illaluktande här som i vår gamla skog.. å det var dom.. Han är en busig kelfis, kan inte beskriva den hunden på annat vis.. skickar med ett par foton på Boogie och Ebba och när dom badar.

Ebba & Boogie

Boogie & Ikaros
Kramar från Andreas, Therese,Ebba Ikaros å Boogie

Blizzmajazz Timbuktu - Leo - 070721 (matte Marie skriver):
Leo-killen mår bra, men är ganska trött. Han har varit 5 dagar hos tant Margareta på hundhotellet medans vi har haft en lill-semester m släkten. Han är sååå söt! När vi kommer dit för att lämna honom så skuttar han gärna iväg med tant Margareta, men när vi kommer för att hämta honom så pussar o pratar han sååååååå med oss- innan han tar ett skutt in i bilen o väntar sedan på att få åka hem =)

Den här gången hade han tydligen blivit utskälld av en annan hanhund o efter ett par timmar hade tydligen Leo gett upp och svarat tillbaka - då var det dax att flytta dem ur ögonkontakt... så sedan har han varit hos grannen med bla en liten Bostonterrierkille, vilket hade gått hur bra som helst. När vi skulle åka därifrån o vi tackade så mycket för den här gången så tackade hon oss...
- Det känns nästan som om det är jag som ska tack för lånet, sa hon. Han är ju en sån go o vänlig själ och en av de vackraste hundar jag har haft nöjet att ha här hos mig.
Wow, jag blev nästan tårögd! Tyvärr så har tant Margareta funderingar på att dra sig tillbaka, så vi vet inte om vi kommer kunna lämna honom där i fortsättningen

Igår fick ett jättespännande o trevligt besök... en kompis till oss tog straxt innan jul sig an en dvärgpinscher som inte haft det så bra i sitt tidigare hem. Jag har träffa denna väldigt rädda krabbat ett antal gång tidigare, men Leo o husse har bara träffat honom en gång förut. Så igår kom de hit på besök o det gick huuuuuuuur bra som helst =) Lille Sid morrade ett par gånger åt Leo när han kom lite för nära deras bebis, men sen funkade även det. Så kul - den lilla sprang runt runt här i trädgården o kolla, medans Leo lunkade efter o kollade. De käka godis ihop o Leo lät honom till o med försöka att bära iväg med ett av hans stora ben, men han orkade ju inte så långt =) Skickar med en bild på de nya kompisarna.