9-10 juli 2005 Så var det dags för Dimmas sista helg som deltagare i valpklass på utställning. Det var två-dagars utställning i Tvååker utanför Varberg och det stod tidigt klart att vädret skulle bli lika värdelöst som vanligt på den här utställningen. Alla år jag har varit där så har det antingen varit otroligt hett, eller totalt ösregn. Och så även i år. Redan på lördagmorgonen var det varmt men med både parasoll och hundtält i bagaget så var vi redo =)

De andra hundarna lämnades hos mamma & pappa kvällen innan för passning. Som vanligt försökte alla tre att smita ut och åka hem med oss igen. Borta är bra, men hemma är bäst!

Det var sju valpar anmälda, fem tikar och två hanar. Valparna skulle börja redan på morgonen hos en egen domare och dom vuxna var sist på dagen för en annan domare. När vi närmade oss avfarten så var det kö ut på motorvägen från båda hållen och folk gick av bilarna uppe på bron. Ambulansen kom i full fart och trängde sig mellan och så småningom passerade vi sakta olycksplatsen som två-tre bilar var inblandade i. Jag såg att dom bar innågon i ambulansen på bår precis när vi körde förbi, men jag vet inte hur allvarligt det var. Det kändes i varje fall läskigt och sänkte humöret en del. Allt blev försenat pga olyckan så utställningen drog i gång vid halv tio istället. Det var fyra tikvalpar på plats, bland annat syrran Lilo. Dimma blev helt galen när hon fick nys på Lilo utanför ringen, hon kände igen henne direkt och ville bara busa hela tiden. Det var en australiensk kvinna som dömde och Dimma och Lilo skötte sig båda bra. Men det var alldeles på tok för varmt... Domaren sa "lovely" typ fem gånger om Dimma, men det var allt jag hörde.

Dimma vann klassen och Lilo kom fyra. Sen tävlade Dimma mot hanen och vann då också och blev BIR-valp. Jag blev väldigt glad, jag hade varit så nervös som vanligt och ville avsluta valputställandet med gott resultat! Vi packade ihop grejerna och tog oss bort till ringen där de vuxna skulle ställas ut så småningom. Jag fällde upp alla mina nya prylar, parasoll och tält och Dimma gick genast in i tältet och la sig! =) Det var svalt på botten och drog genom väggarna så det blev en bra plats för henne. Det var fullt med trevliga leonbergerägare på plats och trots det varma vädret så blev det trevligt och tiden gick snabbt. Eftersom leonberger var sist på dagen så tyckte jag att folk kunde stanna och heja på oss i finalen som skulle börja direkt efter. I vanliga fall när det är final så har alla hunnit åka hem, men nu var det flera som skulle stanna.

Men givetvis så ändrades planerna raskt för när vi hade tagit oss till finalringen och satt oss på läktaren så kom världens ösregn och blixt/åskväder! Så finalen blev uppskjuten, ingen ville se en död hundägare mitt på fotbollsplanen =) Och alla åkte såklart hem istället. Jag satt där under läktaren och försökte se det positiva i det hela - med tanke på värmen och nu detta väder så hade säkert massor av valparna åkt hem redan.

Vi kallades till uppsamlingsringen och då var det så kallt så jag fick ta på mig en tröja. Regnet föll fortfarande och det åskade och blixtrade om vartannat. Dimma bryr sig inte om åskan så det var skönt. Kerstin Nilsson från Danmark dömde finalen och jag hade full koll på henne när hon kom in och lyckades ställa upp Dimma precis när hon tittade åt vårt håll. Hon var noggrann och gick igenom alla valpar och tittade på deras rörelser. Min önskan om att en del av valparna skulle åkt hem kunde jag glömma... Jag har aldrig sett så många valpar i en final! Jag hörde efteråt att någon sa att det var 68 valpar och det kan mycket väl stämma. om inte fler. Jag hade tur, Dimma skötte sig utmärkt vid alla tillfällen vi fick och när vi sprang in i ringen så väntade vi så att vi fick gott om avstånd till hunden framför oss. Vi hamnade i hörnan på ringen, också utmärkt eftersom domaren tittade direkt åt det hållet när hon vände sig om efter att ha sett alla springa.

Så började hon att plocka ut valpar och pekade på lyckliga mig =) Hon valde ut 20 stycken och jag var nöjd att vara en av dom. Men sen plockade hon ut fem av dom och även där var vi med!! Då blev jag riktigt glad och nervös och det enda som fanns kvar av godiset i fickan var smulor... Dimma vägrar att ställa upp sig utan sina lammsticks! Men domaren bestämde sig snabbt och vi slutade på en hedersvärd BIS-3 placering! Då, precis då, som var allt godis slut så när proffs-fotografen skulle fotografera, ville hon inte alls ställa sig. Inga lammsticks - inget samarbete... Fotografen skakade till sist på huvudet, gav upp och gick vidare =)

Vi åkte hem och Dimma fick Mc Donalds mat som belöning för sin placering. Det var två slitna individer som somnade snabbt den kvällen...

På söndagen var det ÄNNU mer varmt på morgonen! Dimma och jag var fortfarande trötta men vi steg upp lite senare än dagen innan och åkte iväg. Den här dagen var det sex valpar anmälda och jag tror att det var fyra eller fem i klassen. Jag var supernervös som vanligt. Nu var det ju den sista utställningen och en leonbergerdomare. Ofta så flyttar dom valparna till domare som inte är utbildade på rasen. Men det gick bra igen =) Han tittade inte länge på henne och då förstod jag att han antingen tyckte om henne eller inte. Vi vann och Lilo kom trea eller fyra. Dimma blev BIR-valp igen efter att ha tävlat mot hanen.

Vi tittade på de vuxna och sen lastade vi in de mesta grejerna bilen och gick till läktaren i väntan på finalen. Den här dagen skulle Diane Anderson döma finalen, en utbildad leonbergerdomare. Extra spännande att se vad hon tyckte om Dimma givetvis! Det var en fruktansvärd hetta i uppsamlingsringen, ingen skugga och ingen vind. Diane var noggrann och kände igenom varje valp samt såg dom springa. Så fort hon var klar med Dimma så ställde jag mig framför Dimma och försökte skugga henne. Man ska helst vara redo och ha en snyggt stående hund hela tiden, men det fanns inte ens i tanken när det var så varmt. Hon fick ligga ner i min skugga tills det var dags att springa in i ringen. Jag fick samma hörna men Dimma var trött nu och inte lika engagerad som igår. Antalet valpar var färre, jag räknade till ca 50. Diane plockade ut tio och där var vi med!! =) Hon hade redan bestämt sig vilka fem som skulle vinna dock, för efter det så ställde hon sig direkt bakom mig och pratade med ringsekreteraren om placeringarna så jag hörde att hon inte nämnde leonberger. Men vi var mer än nöjda och firade med mjukglass med rån till Dimma. Vi stannade och tittade på resterande leonberger som hade gått till finalen och pratade med Ulle, Robin och Ruth. Vid sex-tiden blev det hemfärd och det var såååå skönt att kasta sig i sängen och att komma hem och krama de andra hundarna. Dimmas kritiker kan ni läsa under Dimma och därefter Utställningar.

Det har varit nervöst och kul att ställa Dimma i valpklass och med facit i hand så har det gått kanonbra. Hon har blivit BIR på samtliga officiella utställningar förutom en! Man kan inte vara annat än nöjd =)

Föresten, från det att jag skaffade hund så har jag hört att man ska avsluta med gott resultat. Och det gjorde vi! Tjoho!