22-24 juli 2005 Det var nog en hel del år sedan jag missade en leonbergerspecial så givetvis var jag tvungen att åka upp till Umeå när en special lades där. Men det som också lockade var att åka upp och hälsa på Lena. Det var snart åtta år sedan jag var där sist! Desto lättare blev planen att åka upp när Sanna också funderade på att åka dit. Vi kom på att vi kunde samåka från Linköping. Kruxet var bara att Sanna var tvungen att jobba fredag morgon och söndag natt/måndag morgon, så om vi skulle samåka så gällde det att det blev en snabbresa så att vi hann.

Dessutom så tyckte vi att Bosse skulle ställas i Umeå så vi föreslog för Kerstin att vi skulle ta med honom upp. Jag skulle dessutom sälja grejer där uppe och för att allt och alla skulle få plats i min bil, satte jag på en takbox på bilen. Jag började att lasta in sent kvällen innan och upptäckte då att skruvarna på takboxen hade lossnat aningen oroväckande. Pappa kom hit och vi höll på med fyra skruvar i två timmar! Till slut blev det klart och jag kunde stuva färdigt. Jag hade oroat mig för platsen för hundarna, men duktig stuvare som jag är (faktiskt sant =)) så blev jag glad att se att det var god plats kvar för vovvsingarna. Det var bara Dimma jag skulle ha med mig, de andra var på hundpassning hos mina föräldrar.

På fredagen bar det av klockan åtta på morgonen. Dimma hade typiskt nog diarré så vi fick stanna tre gånger på vägen. Sanna körde ca en timme efter mig från sitt hem, men hon hade en reskompis på vägen upp och skulle till apoteket så det slutade med att jag var i Mörtlösa ca tjugo minuter innan henne. Vi skulle ställa Sannas bil hos Micke och det är både hänglås och larm överallt där nu så det tog lite tid att ta sig in och ut. Vi gjorde ett besök på ÖB och lät hundarna rasta. Sanna hade med sig Chilli och Dimma blev så otroligt glad när hon fick syn på henne! Men Chilli ville inte alls leka så det slutade med att Dimma inte tyckte att det var en god idé att dela bil med någon som inte ville det... Till slut fick vi in båda och var redo för avfärd. Men då hade givetvis jag lyckats lägga hänglåset någonstans och kunde inte hitta det. Detta var dock ett ganska så väntat scenario, mitt minne brukar svika mig mer än ofta. Det gick en massa onödig tid innan jag till slut hittade det - i bilen - under Sannas tik Chilli! =)

Så bar det av! I vanliga fall är jag helt slut efter resor till och från Linköping men nu var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta köra. Jag började och körde det mesta på väg upp. Jag var ganska så stolt över mig själv att jag klarade av att köra så många mil utan att somna vid ratten. När vi kom till Uppsala så stannade vi vid en Shellmack för att fylla på Sannas kaffemugg. Vi hade ute hundarna lite och sen satte jag in Dimma för att gå in på Shell. Men Sanna öppnade bilen och ut for Dimma! Rakt ut på parkeringen med stora vägar runt om överallt och bilar som körde där hon var.

Dimma har ärvt en del av mamma Estrellas rymmar-gener och vände genast det hela till en katt och råtta lek. Vi försökte komma från två sidor för att fånga in henne, men ju närmre vi kom, desto längre bort sprang hon. Bilar stannade och väntade så det var lite smått enerverande. Till slut så hittade hon en fläck att nosa på och då gick det att hämta in henne. I vanliga fall hade det bara varit att gå och hon hade följt efter och sen kommit. Men här fanns det inget svängrum överhuvudtaget i och med vägarna. Vi pustade ut och fortsatte färden mot Gävle där vi skulle träffa Kerstin och Bosse.

Bosse undrade nog vad vi var för några men han hoppade in i bilen och fann sig en liten hörna. Sanna och jag gick in och åt på Gävle Bro och sen blev det förarskifte. Efter Hudiksvall så åkte vi inom Sannas släktingar för en snabbvisit. Där åt jag tre blåbär i skogen och fick mitt första norrländska myggbett!

Apropå myggbett, detta var vår stora fasa. Även Lena och en del andra som är vana vid mygg, sa att det skulle vara extremt där vi skulle vara. Hujamig! Sanna köpte myggjackor och mygghattar och hade med sig sin myggspray för hästar. Jag köpte myggljus och myggdosa och myggplåster och myggnät på IKEA. Vi var väl förberedda men det kändes ändå inte lockande att stå öga mot öga med myggen. Med mitt första myggbett på foten fortsatte vi färden mot Umeå. Ju längre upp vi kom, desto fler varningar hade dom på radion om älgar som sprang på fel sida om viltstängslet. Det blev dessutom mörkare och mörkare och ett fruktansvärt ösregn + blåst. Det var många vägarbeten med helsvarta vägar så det var rent ut sagt läskigt och väldigt riskfyllt att köra på natten. Jag hade mobbat Sanna tidigare på kvällen när hon körde 70 på 110 väg för att hon pratade i telefon. Nu körde hon också 70 och ändå så fick jag bita mig i tungan många gånger från att skrika till. När Sanna till slut började prata om att hon inte såg någonting överhuvudtaget så tyckte jag att det kändes mest riskfritt om jag förvisade henne till passagerarsätet igen =) Pga vädret så hade den sista sträckan tagit rejält lång tid. Men jag gasade på och körde för fullt den sista biten så Sanna satt och skrek av fasa!

Så var vi äntligen framme i Umeå vid ett-tiden på natten! Jag kände igen mig ganska så snabbt och mindes hur trevligt det hade varit där de två gånger som jag har besökt Lena. Jag ser alltid Rubus framför mig när jag tänker på Umeå, hur han gick helt lös vid vägen och hur imponerad jag var över att han struntade i alla hanar som passerade. Nu körde vi på den vägen så jag kunde inte låta bli att le av minnena.

Lena hade fixat med garageplats till oss och det var jag superglad för. Frågan var bara om min höga bil + takbox skulle gå in i garaget. Det var precis.. en centimeter högre och det hade inte gått! Vi hade fått den goda nyheten att DD hade vunnit dagens vattentävlinga så humöret var på topp på många plan när vi äntligen fick träffa Lena och flocken.

Hundarna tyckte att det var så skönt att sträcka på benen i garaget och Dimma blev glad över att se DD och Panta - nya buspolare! Det kunde hon dock glömma ganska så snabbt. DD blev totalt förälskad i Bosse och vice versa. Panta tyckte mest om att gå runt med ett stenansikte, hon brydde sig inte nämnvärt om något. Med packning och fem hundar klev vi in i Lenas lägenhet där Poni låg och sussade sött på Lenas säng. Hon var så mjuk och fin i sin lejonklippning och blev så glad över att se mig. Sanna och jag var totalt slut när vi äntligen kunde kasta oss på soffan 01.45. Hundarna däremot var ju hur pigga som helst av all bilåkning. Sanna gick och la sig ganska snabbt och jag och Lena satt uppe en stund till. Madrassen jag låg på var sååå skön men varenda hund skulle givetvis ligga på den också. Eller ja, DD skulle helst ha två madrasser - den vanliga och min kropp! Det blev inte mycket sömn för mig den natten, DD och Bosse var busiga och alla for hit och dit utom Poni och Panta. Till slut så gav jag upp klockan sju på morgonen när Bosse kissade på dörrkarmen... Jag tog honom och Dimma (som hade pipit ett bra tag) och gick ut på kisspromenad. När jag kom in igen så la sig äntligen Bosse och Dimma ner och sov så jag la mig på madrassen igen. Då steg Lena upp strax efter och gick också ut och kissade med Dimma och Bosse, ovetandes om min tidiga uppstigning =) Chilli ville däremot inte lämna matte-sömntutas sida. Jag gav upp sovandet och Lena och jag åt frukost. Sanna vaknade vid halv tio, till Chillis förtjusing =)

Under dagen så kom Sanna på att hon behövde snygga kläder att ställa ut i så vi åkte för att shoppa. Det var många turer innan hon hittade något som hon var ganska nöjd med. När vi sen kom hem igen så bestämde hon sig ändå för att ha kläderna som hon hade med sig hemifrån =)! Och sen ändrade hon sig igen och igen och igen och... till slut letade jag fram mitt vita linne som jag har som pyjamas och hade spenderat en svettig natt i. Det föll hon för och jag fick stå ut med att stirra på henne i mitt nattlinne resten av dagen...

Lena bakade en tårta till hundarnas ära! Dimma som hade sin BIS-placering i valpklass, DD som hade vunnit, Pantas födelsedag - ja, vi kom på anledningar att fira alla hundarna. Sen gjorde hon smaskig mat (typ för 15 personer) så vi blev så otroligt bortskämda. Hon tog till och med disken efteråt! Pinsamt, men sant.

Så begav vi oss till utställningsplatsen för att i god tid packa upp mina grejer som jag skulle sälja. Det var en kvällsutställning som skulle börja klockan sex och vi var där strax efter tre. Vi hade otrolig tur med vädret - det regnade inte en droppe trots att det var lovat och myggorna såg vi inte mycket av. Efter en stund kom Dimmas bror Roy och det var så kul att äntligen få se honom igen! Han var STOR, minst sagt, och jättefin! Först kände han inte igen mig, tyckte till och med att jag var lite läskig så att han kissade på sig (det händer ofta när jag träffar män), men det släppte snabbt och sen var han ett rejält busfrö som resten av sina syskon. Dimma blev helt galen när hon fick nys på honom, hon har en märklig förmåga att känna igen ALLA sina syskon.

Först ut av oss att tävla var då Roy som husse Pelle ställde. Det var första gången för båda men jag var nog mer nervös än vad dom var =) Roy fick dock ett blått band pga att han var bakhög och att stopet inte var tillräckligt, men i övrigt var det fin kritik och jag tycker helt klart att han ska ställas ut igen!! =) När familjen skulle lämna platsen så startade inte bilen så jag fick äntligen användning för mina stora, fina, lastbilsstartkablar som jag har med mig i bilen!

Bosse ställdes i championklass och jag refererade till matte Kerstin via telefonen. Bosse kom tvåa i sin klass med ck och blev därefter andra bästa hane! Dimma kom fyra i sin klass utan hp. Hon var två månader yngre än sina medtävlande och dom hon tävlade mot var fina tikar och mer jämna i växten än vad Dimma var. Sanna var en klippa som tog massor av fot på oss så att jag kunde se med egna ögon hur hon stod sig i jämförelse med dom andra. Näst i tur var DD som Sanna skulle ställa. Pessimisten Lena hade nästan gett upp utställningar så jag pratade med Sanna om att hon skulle ställa redan i bilen upp. Inte nog med att DD fick en etta (som Lena hade varit nöjd med), hon vann dessutom sin klass i stark konkurrens med ck! Vilken helg Lena hade med DD! Hon blev därefter oplacerad i Btkl. Sannas Chilli kom tvåa i championklass och blev andra bästa tik. Och inte att förglömma gamla Poni som ställde upp i barn med hund med Gullans dotter och vann!

Framåt kvällen började myggen att komma och jag fick snabbt på mig myggjacka, mygghatt och höll i ett myggljus. Myggservetterna var använda och myggsprayen var sprutad över mig. Men jag fick faktiskt inga bett förrän senare på natten när vi plockade ihop grejerna och jag lutade mig fram. Då passade en elak norrlänning (en mygga alltså) på att bita mig i ryggen! Det var sent och mörkt när utställningen var slut och segt att packa ihop grejerna. Men jag fick ovärderlig hjälp av Lena, Sanna och snälla Benita.

Vi var tillbaks i lägenheten exakt samma tid som kvällen innan 01.45. Då bjöd Lena på ostbricka och vi pratade en stund innan Sanna stupade i säng och därefter även vi. Nu var hundarna supertrötta och sov gott tills vi skulle stiga upp klockan sju på söndagen. Jag var heeelt slut och sliten när jag gick upp. Kände mig inte alls redo att köra, fy och blä. Det kändes också tråkigt att redan behöva åka hem, som att vi hade fått alldeles för lite tid med Lena.

Sanna började att köra till Sundsvall där vi pausade på Mc Donalds för en frukost-hamburgare. Sen körde jag till Gävle och höll på att somna direkt, fy tusan vad trött jag var! Jag väckte Sanna bara en timme efter så att hon kunde hålla mig vaken med prat. Jag körde till Gävle där Bosse fick återse Kerstin och Hjalle. Vi var där lite tidigare än dom och lastade ut hundarna och vilade på asfalten på parkeringen. Sen skiftade vi så att Sanna fick köra och hon körde hela vägen till Nyköping medans jag vilade mellan varven. Därefter tog jag över till Linköping där vi skildes åt. Stackars Sanna skulle jobba på natten så hon körde direkt. Jag passade på att köra till mitt favvis-gatukök och handlade mat så jag kom inte iväg förrän närmre sju på kvällen.

Det var tungt, det var segt, det var tröttsamt men ååå vad skönt det var att äntligen vara framme i Norrvidinge strax innan 23! Jag jobbade ett par timmar innan jag la mig och sov en god sömn. Dagen efter kom resten av hundarna och det blev ett glatt återseende. Vi hade inte varit borta länge, men man saknar dom fort =) Det var dock värt resan, att få se Roy och träffa Lena igen.

Tack Sanna för sällskapet och tack Lena för all gästfrihet! Ni vet båda att jag tycker om er mycket! =)

Dimma vilar på sin kudde som hon fick av Lena i BIS-3 present.

Klicka på bilderna för att se dom större.