030716 Jag hann knappt ens plocka upp BIM rosetten från Halmstad förrän det var dags att åka på utställning igen. Den här gången var det 4-dagars i Vadstena som drog igång redan på onsdagen och vi hade anmält Jazz och Stina till onsdagen och torsdagen. Sent på tisdagkvällen fick vi celebert besök från Norge, det var Tone från Skjaergaardens kennel som kom med sin vän Nina och deras hundar Mambo, Riva, NamNam och Indigo. Jag var nog inget trevligt sällskap direkt, jag var oerhört sliten och trött och hade fortfarande massor kvar att göra. Men Tone hade med sig goda norska chips som gav mig lite ny energi...

På onsdagen var det så dags för utställning. Vi åkte i samlad trupp och jag förväntade mig absolut ingenting. Stina & Jazz var fortfarande tjockisar och mängden snygga hundar som fanns på plats var stor. Visst hade många fällt något så kolossalt, men det var mest i de yngre klasserna. Domare var Agnes Ganami, en domare vi inte hade ställt för förut. Vår turmaskot, min pappa, följde med oss och så var det då Micke och jag. Det var otroligt varmt på utställningsplatsen och överraskande nog var det grus som hundarna fick springa på. Det var en mysig stämning på backen där alla satt och vi satte upp vårt parasoll och försökte hålla hundarna svala. Det var kul att se så många leonbergermänniskor från hela Skandinavien på en lokal utställning med ca 40 talet anmälda hundar. Det händer inte speciellt ofta precis... Antalet anmälda hundar var överraskande lågt dessutom, jag trodde att en 4-dagars internationell utställning skulle dra massor av hundar! Särskilt när det blev så många anmälda till Mörtlösa.

Stina vann överraskande nog sin klass och det gjorde även Jazz! Så i bästa tikklass fick jag ställa Jazz och Micke ställde Stina. Tone lyckades bra med sin Namnam och fick det åtråvärda certet som gjorde henne till svensk champion. Jag var övertygad om att NamNam skulle vinna, Agnes hade sett så glad ut när hon bedömde henne så det fanns ingen tvekan om att det skulle bli så. Micke hade sagt att Agnes tyckte att Stina var intåad så jag förväntade mig inte mycket i bästa tikklass. Men tji fick jag! Stina norpade hem första platsen och själv hamnade jag fyra med Jazz! Det fanns ingen hanveteran på plats så Jazz blev bästa veteran. Stina skulle tävla vidare mot bästa hanen Humble-Hector (en släkting till Stina) och där lyckades hon bli BIR! Jag blev superglad, hade inte alls förväntat mig två segrar denna dag! Jag pratade med Agnes efteråt och hon sa att det hade varit många dåliga huvuden. Att en hund hade sett ut som en schäfer i huvudet och att många hundar hade dålig pälskvalitet. Hon menade inte att dom fällde, utan att kvaliteten på pälsen var för dålig. Stina vann sin BIR placering på att hon hade längre kropp och kunde ta ut sina rörelser mer. Man får tycka vad man vill om Agnes bedömning, men en saker var säker, hon höll verkligen en linje i alla klasser. Det var syskon eller andra släktingar som norpade förstaplatserna i så gott som, om inte alla klasser.

Det var som sagt vääääldigt varmt ute, men vi bestämde oss för att stanna nu när vi hade två hundar som skulle få tävla i gruppen. Det var en lång väntan, minst sagt. Inte nog med att allt var försenat, vi var dessutom sist ut. Stina och Jazz var redan trötta och ville inte alls vara med. Stina var bråkig som tusan i ringen och Jazz var alldeles för trött. Stina blev utplockad bland de 13 som fick stanna kvar men sen blev hon oplacerad. Jazz blev utkastad meddetbums. Men vi var fullt nöjda ändå, två hundar i gruppfinaler är inte så illa! Domarna som dömde i gruppfinalerna var för mig totalt okända och konkurrensen var givetvis stor med deltagade hundar från olika länder.

Vi var trötta och hungriga när vi äntligen kom hem och då blev vi uppassade med god mat som gästerna hade tillagat. Lena Lindgren fanns också på plats, liksom mina föräldrar och det blev en del prat och jobb inför Mörtlösautställningen. Några av hundarna hade svalkat sig i poolen och Lena inkvarterades i hundgården. Det låter lite taskigt, men där finns säng och framför allt var där svalt, något som norrlänningar behöver =)

För mig hade det varit en bra dag, lite avkoppling från Mörtlösautställningen. Visst hade jag inte tid egentligen att åka från, men det behövdes verkligen. Hjärnan arbetade på fullt varv och behövde få slappna av med annat.

Klicka på bilderna till höger och nedan för att se större bilder!
Fortsättning, dag 2...