Verkligheten slog mig i huvudet för någon timme sen. Tre valpar som levde i magen dog faktiskt pga att jag inte lyckades hålla dom vid liv. Jag som inte ens kan trampa på en daggmask eller myra eller slänga en blomma med något grönt kvar utan att få dåligt samvete. Nu var det mitt fel att tre inte klarade sig. Två av dom hade till och med varit pigga en stund hos veterinären och skrikit men sen somnat igen. Det känns jobbigt och ledsamt att jag inte kunde hjälpa Estrella med hennes valpar.
Direkt efter jag hade slutat skriva innan idag, diade den minsta valpen! Jag blev så glad så! Även om hon är den tröttaste av dom alla så får jag hopp när jag ser att hon äter. Kanske behöver hon sin sömn och klarar sig ändå. Tänkte göra en viktsida idag också på dom fyra även om det fortfarande finns risker att jag förlorar dom. Men nu har jag bestämt mig för att tro på dom och att dom därför ska få sin lilla viktsida!
Tusen tack för alla kommentarer och all omtanke! Dom värmer och det känns kul att skriva när man vet att ni läser och bryr er. ****
... lever fortfarande. Men dom minskar i vikt. Inte jättemycket men ändå. Den lilla, lilla känns lite svag emellanåt, jag var orolig för henne igår kväll. Försökte mata henne men hon låg bara med nappflaskan i munnen utan att suga. Men så försökte jag lite senare och då sög hon som tur var. Men hon sover mycket, hon har nog inte jättemycket energi.
Idag har jag sett mer mjölk i några av spenarna, men jag måste nog bevaka och se så att alla äter. Det finns ett nytt problem och det är Estrella. Varje gång en valp piper så ska hon kolla vad det är och tvätta dom. Valparna piper ju även när dom äter och då vänder hon sig om direkt och puttar av automatik bort dom från spenarna. Dom här minivalparna har ju inte det så himla lätt från början ens i och med att spenarna är jättelika och bara ett par funkar. Estrella gör samma sak om jag har varit och lagt en filt över dom eller flyttat en valp som riskerar att bli klämd. Hon tycker nog att jag är ganska så störig av mig. Överhuvudtaget är det en hel del som är annorlunda i beteendet hos Estrella och hon kan liksom inte riktigt släppa tanken att det finns fler valpar någonstans. Där ute i groparna, under en filt eller innanför min tröja.
Hon äter och dricker dåligt, Estrella. Fick en färskfoderklump men gick ut och spydde ut den. Hon får rester av mjölkersättning blandat med vatten så att hon ska dricka. Lite märkligt är det, under dräktigheten drack hon massor och nu är hon så varm och flåsig men undviker att dricka.
Trötta är vi som bara den, sov inte många sekunder i natt. Dimma och Roy är hos mamma och pappa och har skoj, Stina ligger i sängen med mig. Jag uppdaterar mer under dagen så kika in igen! Ni ska få se valparna på webkamera någon dag men jag vill inte störa Estrella eller valparna med det nu. 27 oktober Uppdaterad 18.28 Försöker sova mellan varven, de korta stunder som Estrella och/eller valparna sover. Ligger i min säng bredvid lådan med dator, kamera och tv (om jag vänder mitt huvud mot höger). Kan ju låta jättemysigt men det är det såklart inte =) Jag jobbar ju gärna och ofta så att bara vaka och äta marabou mjölkchoklad är egentligen inte my cup of tea. Men det gör jag ju så gärna för bebisarnas skull. Nu har jag fått i dom lite mjölkersättning och sett att dom suger på spenar ibland. Tror tyvärr att det kommer väldigt lite därifrån så jag försöker mata dom ganska så ofta. Dom har minskat lite i vikt allihop sen i morse men alla är fortfarande starka i sina kroppar, hanarna mer än tikarna. Estrella däremot började bli lite härjad i ögonen och verkade inte må så bra. Andades snabbt och tungan hängde ute hela tiden. Tror att hon har ont så hon har fått smärtstillande nu och är lite lugnare. Mitt hjärta gick dock i ett par bitar när hon var ute sist och sprang runt och letade i alla hålor och gropar efter valpisar =( Hon är mer orolig över de få hon har mot hur hon brukar vara. Särskilt så piper hon när den ena hanen piper och hon är mer stressad av att jag tar i dom än vanligt så jag försöker låta dom vara. Hon säger inget såklart, snäll som hon är. Men jag får en liten bedjande blick. Fast jag mutar henne med mjölkersättningsresterna efteråt sådå blir hon lite gladare. Sitt vanliga torrfoder vill hon dock inte äta.
Uppdaterat 11.39 Som väntat blev det ingen direkt sömn i natt. Jag bäddade till mig i valplådan, med bara fyra valpisar fick jag ju plats och sängen med Estrellas fostervatten lockade inte precis.. Först låg vi huvud mot huvud Estrella och jag och hon höll sin tass om min arm. Sov med lampan tänd så att jag inte skulle missa något och bebisarna var ledsna bebisar i natt som var hungriga men som inte ville dricka så mycket av mjölkersättningen. Den ena valpen - som har fått bandet Homemade Bear - var han som skulle äta först igår och som har kravlat runt i hela valplådan. Han skriker mycket och tar plats och är liksom aldrig riktigt nöjd. Men väldigt stark i sin kropp så jag hoppas att han bara är en typisk gapig Blizzmajazzvalpis och att inget är fel på honom =) Han väger över 400 gram liksom den andra killen och sen har vi småtjejerna som väger runt 250 gram båda två. Småflickorna har fått banden som det står baby på, ett rosa och ett beige/brunt. Och så den andra killen har fått bandet Made By My Mummy. Ja, alla fyra lever alltså fortfarande idag. Estrella mår bra, men hon betedde sig lite märkligt innan när hon hade varit ute. Hon brukar ju inte vilja vara från sina valpar en sekund men nu så hoppade hon upp i sängen och vägrade att gå därifrån. Till slut fick jag dock in henne i lådan och nu ligger hon här. Hon tvättar de här fyra valparna lika mycket som hon brukar tvätta sina större kullar... Så dom är blöta hela tiden nästan, det blir mycket torkande från min sida =) Vet inte om jag skrev om Dimma igår, hon hittade dom två först döda valparna som jag hade lagt åt sidan och blev jätteledsen och tvättade och tvättade dom. När jag sen bar bort dom så var hon rejält ledsen. Det är lite jobbigt för henne. När en valp piper så säger hennes instinkt att hon måste hjälpa valpen men det går ju inte så då blir hon förtvivlad och orolig och vill inte vara i huset. Roy tyckte att det var riktigt spännande med dom små igår och till och med Stina var intresserad. Nu ska jag försöka äta något, det blir inte många sekunder man flyttar sig från valplådan precis. Men jag uppdaterar snart igen och håll nu tummarna de närmaste kritiska dygnen för att dom här fyrlingarna klarar sig. Jag grämer mig inte så mycket för dom vi förlorade. Den sista tiken hade ett hål i magen som inte kändes bra, men mellantiken som dog är väl den jag känner att det var rejält synd. Men jag är ok, Estrella är ok och så länge de fyra är ok så är livet ganska så ok ändå. **** Estrella betedde sig konstigt, satte sig bara på baken hela tiden och flytningarna som kom blev mörkare och mörkare. Dels grå/svart och dels mörkgrönt. Jag pratade med min veterinär och beslöt mig för att åka in och kolla hur det låg till. Torkel var ute på restaurant med en grupp ultraljudselever och hade druckit två glas vin så vi fick hämta upp honom på vägen. =) I bilen dit var Estrella ganska lugn och vilade mesta tiden. Vi kom in och gjorde ett ultraljud för att dels se om hjärtan fortfarande slog och hur pass gamla fostren kunde vara. Det som utvecklas sent är tarmarna så det var det han ville titta på. Vi hamnade dock i värsta möjliga scenariot - det var gränsfall och gick inte helt att se hur pass utvecklade tarmarna var men det tydde på att vi var på dag 56 eller ngt, alltså inte helt bra. Estrella var öppen endast en liten bit och i och med att vattnet redan hade gått i kombination med att det skulle dröja länge innan hon kunde sätta igång sin förlossning så gav Torkel mig två val. Att vänta, men då riskera att hela kullen skulle dö om vi väntade för länge. Eller att chansa och snitta henne och kanske kunna rädda även den valpen vars moderkaka hade släppt. Jag kände en stor klump i magen. Det här var ett läge då man skulle velat sitta med facit i hand. Torkel tyckte att den bästa chans vi hade var att snitta, han trodde inte att valparna skulle klara sig länge i magen i och med moderkakan som hade släppt och att vattnet hade gått men att hon bara var 1 cm öppen. Det var med stor nervositet som vi förberedde för kejsarsnitt. Min favoritsköterska Maria hade också kommit dit för att assistera och jag hade mamma med mig så vi var fyra personer i operationssalen, redo att ta emot bebisarna. Estrella sövdes och klumpen i magen blev bara värre och värre. Tänk om vi var alldeles för tidigt ute, om dom inte skulle kunna klara sig pga det. Och stackars Estrella... Det var väldigt mycket blod och fostervatten som forsade ur Estrella när hon öppnades. Och ut drog Torkel en stor "tarm" full av valpar. Vi insåg ganska så snabbt att det var en feräkningsmarginal igen på antalet valpar... Ut kom en, två, tre, fyra, fem, sex, sju och åtta valpar. Alla langades vidare och vi skrubbade dom med frottéhanddukar för att hålla igång dom. Först var dom så svaga och när jag såg storleken på dom insåg jag att det var för tidigt. Något hade satt igång förlossningen för tidigt =( Jag kände hur klumpen i magen nu var gigantisk.. det var för tidigt, dom var alldeles för små... mina små bebisar... Vi gnuggade och frottéade och dom började röra på sina munnar. Valp nummer åtta var den som hade ställt till det. Han hade legat längst in och hade en missbildad tass och var död. Kvar var fem tikar och två hanar - mitt absoluta önskescenario. Men en av tikarna var mycket svagare. När dom flesta äntligen började skrika och kravla runt, så andades hon knappt så hon fick ligga innanför min tröja, nära mitt hjärta. Och det hjälpte, hon började att andas mer men var fortfarande klen. Två andra tikar som hade skrikit hade också blivit svagare så i bilen hem satt jag med tre valpar som jag gnuggade och värmde innanför tröjan. Den ena tiken hade en väldigt bred käke och tunga. Det såg jättespännande ut inför framtiden. När vi kom hem hade de tre fortfarande inte börjat skrika utan tog bara sina små andetag lite då och då. Fortfarande slappa och kalla. Och strax därefter dog den svagaste av dom alla. En stund efter det dog till min sorg tiken med den breda käken. Och nu precis för någon timme sedan dog den tredje. Jag och Estrella höll henne vid liv men det blev ingen förändring och det var långa avstånd mellan andetagen. Så till slut la jag henne vid Estrella och väntade endast en liten stund och då var hon död meddetsamma Så nu är det fyra kvar - två tikar och två hanar. Det är två som är riktiga kämpar, skulle förvåna mig om dom föll bort. Men så är där en tik - 250 gram liten - som myser och sover men som är ganska så kall och halvsvag. Jag har inte gett upp hoppet än om henne men... Vi lyckades få i henne lite mjölkersättning i början, men inte sen. Estrella har väldigt lite mjölk. Ligger i Estrellas valplåda nu. Känns jättetråkigt att ha förlorat en halv kull när jag vet att de valparna redan hade bra hem.
Estrella med den tredje tiken som inte överlevde.
Skriver mer imorgon, mina ögon stängs hela tiden. 26 oktober Estrella låg och sov och började plötsligt flämta. Då såg jag att vattnet hade gått i sängen och att det var grönaktigt. Hon gör ingen ansats av att föda, bara orolig över vattnet som kommer ut och som nu är grön/grått =( Det behöver inte betyda något men gör mig orolig. Hon är helt annorlunda mot tidigare födslar. Den här gången är i alla fall mamma på väg och det känns bra. De andra hundarna är rädda och oroliga och sprang ut i full fart när dom kände lukten av vattnet. Estrella har fri lejd i huset att föda första valpen var hon vill men hon går och smaskar lite på torrfoder, flämtar och ligger om vartannat. Helskumt. skrivet på fm:
Estrella och jag ligger i sängen idag. Telefonerna är på ljudlöst och jobbet får vänta. Ja, vi ska såklart inte ligga här hela dagen men Estrella behövde vila lite och eftersom vi är dubbeldräktiga enligt henne så fick jag ju också göra det. Hon har inte mått så bra idag, kräkts och varit glansig i ögonen. Men nu verkar hon må bättre och har ätit lite också. Typiskt nog så måste hon alltid ligga med baken i huvudet på mig. När jag är vaken så hinner jag ju upptäcka det och flytta på mig men ibland kan man vakna mitt i natten och få skräckupplevelser! Vi fick svar på bajsprovet igår - ingen Giardiabakterie i sikte! Puh... Känns jättebra såklart! Bara tanken på att få in en sådan bakterie här bland alla hundar och dom små valparna... det hade inte varit en rolig historia. I morse var Estrella blöt under svansen och i byxorna, då blev jag liiite nervös att det skulle vara slemproppen/vattnet som hade gått men det var en mycket mindre mängd och efter att ha pratat med Tone så blev jag lite lugn igen. Alltid skönt att få höra om hur andra tikar har haft det så att man kan jämföra. Jag har fått mobilt bredband till min dator nu! Det går lite segt men det betyder förhoppningsvis att jag kan blogga mer igen =) På min bärbara dator har jag dessutom en webbkamera så jag kanske kan ställa den vid valplådan när det är dags så att ni kan få se men jag tror att ni måste kolla på min msn då, så lägg till mig nu så att ni är beredda när det är dags jenny@blizzmajazz.se Den här gången kommer mamma att vara ledig från jobb när det är dags. Skönt, alla andra år har jag suttit själv och det är inget kul att inte ha någon back-up. Överhuvudtaget så är det inte lätt att ha en valpkull helt själv, det finns liksom inga reserver som kan hoppa in och vaka så att man själv får sova utan det är två veckor sömnlöshet i en dimma. Man blir extremt sliten och trött. Och asocial av att inte kunna åka någonstans, av att vara isolerad i två månader. Nu ska mamma passa valparna vid två tillfällen, en dag i november när jag måste sälja på Malmö valputställning och så helgen i december när jag måste sälja i Stockholm. Men utöver det så blir det jag och hundar, hundar, hundar. Är det värt det då? Att bli totalt slutkörd. Ja, såklart, det är ju en otrolig förmån att ha bra valpköpare som ger valparna fantastiska hem att få växa upp i. Att veta att dom gläder sina familjer bara genom att finnas. Lukten av bajs och kiss försvinner i lukten av valpmage och mjölk. Framstegen man ser varje dag är otroliga och kan inte annat än att göra en lycklig. Nej, nu vill Estrella inte vila längre så nu ska vi ut och kissa =) Ja, inte jag då alltså. |
|
|||||||
