Valpar! Klicka här för att se bilder! Click here for photos! Valparnas individuella sidor samt viktsidan
8 december Att ha valpar är inte speciellt miljövänligt ur flera perspektiv. Jag har nog avverkat ett tusental tidningar till valparna att kissa och bajsa på. Det är många som har bidragit till tidningsskörden - valpköpare, besökare, mammas arbetskamrater, mina föräldrar, brevbäraren m.fl. Ingen var gladare än jag när Skånska Dagbladet ringde någon vecka efter att valparna var födda. Dom frågade om jag ville prova på tidningen en månad - gratis. Jag hade precis börjat prenumerera på Sydsvenskan och hade ingen tid eller lust att läsa två dagstidningar - MEN gratis tidning som gick direkt till valparna passade ju kanonbra! Så när den stackars försäljaren ringde nu för ett par veckor sedan för att se om jag ville fortsätta prenumerationen så var det dödsdömt från första sekund hon öppnade munnen. Jag har inte haft tid att läsa någon tidning nu på två månader men med det stora urvalet i valplådan och nu i köket så har man kunnat läsa en rubrik eller två mellan kissfläckarna. Det är ej heller miljövänligt ur grann-perspektiv. Det kan inte vara särskilt kul att leva med bajsstank och valpskrik dygnet runt. En vecka kvar! Helt sanslöst! Dom föddes ju precis! Jag har köpt en enkel biljett till Mexico där ingen kan hitta oss. Valparna och jag ska bosätta oss där, tänkte vi. Men vi måste åka på måndag innan valpköparna får tag i oss från tisdag och framåt. Fröken grön har fått jobb som bartender, fröken ljusrosa är dansare, herr gul är underhållare, herr turkos funkar som dörrvakt. Orange är clown, lilla röd är försäljare av knark (ser ut så på hans ögon i alla fall...) - så vi klarar oss finfint där nere! Idag id-märktes valparna och fick sina namn. Det blev de namnen som jag skrev igår. Hjärnan gick i strejk så det gick inte att fundera ut något annat scenario. Men det känns som att rätt valp har fått rätt namn. Ingen av valpköparna och knappt någon annan heller har någon aning om vem alla namnen är, men jag vet och jag vet att dom har fått rätt namn =) Elisabet som öronmärkte försökte skylla på mig ibland om det blev lite snett. Hon knipsade, grannen/valpköparen Lotta höll valparna i famnen och jag sträckte på örat och blundade hårt. Valpisarna skrek högt, tikarna var värst men efter en liten stund var allt glömt och förlåtet. Jag förstörde ett par 600:- byxor på kuppen med lite grön tatueringsfärg och vassa valptänder. Estrella var där ute med de valpar som inte blev märkta i köket, men när vi närmade oss slutet påpekade hon att hon inte gillade det här riktigt... Valparna älskar att vara ute och jag springer ut och in i t-shirt och har öppen ytterdörr hela dagarna och delar av nätterna. Det är märkligt decemberväder, men passande just i detta fallet. Valparna har än så länge bara busat och kissat/bajsat ute, inte sovit. Men igår så var inte en enda valp inne och det var så väldigt tyst. Då låg alla valparna på en ihopvikt pläd i en enda stor hög. Ska lägga ut en bild på bildsidan ikväll så att ni får se hur det såg ut. Det är lite märkligt att vara i den här ändan - i uppfödarändan. När man köper sin valp så är valpen redo i ens ögon att åka med hem till sitt nya hem. Men från min synvinkel så är dom ju bara bebisar! Jag minns när jag hade min förra kull och Stinas systrar flyttade. Jag vet att jag tänkte att dom inte var redo att flytta vid åtta veckor, knappt ens vid nio. Usch ja, det kommer att bli oerhört tufft nästa vecka... Vissa valpar har fastnat lite extra i hjärtat och det är svårt att tänka att dom inte ska bo här mer! Det enda sättet att slappna av på är att veta att dom har det bra, bättre än dom hade haft det hos mig om alla hade stannat kvar. Valparna ska få varsin hemlig låda. En flyttkartong helt enkelt. I denna lådan kommer det att vara allt möjligt hemligt och ohemligt som valpen kan behöva på sin flytt hemifrån. Och ja, jag blir ganska ruinerad av alla mina planer... men det är mina bebisar som flyttar! Det var tänkt att valparna skulle veterinärbesiktigas och vaccineras hos Torkel i Helsingborg. Det är fem mil dit och jag var lite nervös för hur den resan skulle se ut och fungera. Visst, jag har en mus i bilen, men hur mycket skada gör den jämfört med 12 bengaliska tigrar? Men så igår kväll ringde Torkel och sa att han kunde komma hit istället!!!! Jag blev otroligt glad! Det var som att tomten kom på besök. Eller att jag vann högvinsten på Lotto. Eller att jag slapp städa på ett år. Eller att OLWs Creamy pepper chips kom tillbaks i sortimentet. Ja, ni förstår säkert hur glad jag blev! Otroligt snällt! Så nu är ännu ett problem borta från mina axlar. Och Leonberger Nytt är inlämnad för tryck. Och influensan håller på att försvinna - jag blev mycket riktigt sjukare mitt i all stress och press... 7 december Imorgon kommer Elisabet från Skorres kennel för att id-märka valparna så en del av namnen är klara! Resten får jag grubbla på i natt men jag har satt en * framför dom som är osäkra så att ni ser i vilka banor jag funderar... Här är namnen som är klara: Gul hane - Blizzmajazz Biz Markie
Och här är dom osäkra:
30 november Tid... var kan man köpa tid? Tänk vilket framgångskoncept om man hade tid att sälja. Just nu hade jag gett mycket för tid. Tiden rinner iväg och det är bara två veckor kvar tills bebisarna flyttar!! Nu är det dessutom min mest jäktiga tid på hela året med högsäsong i internetbutiken. Detta tillsammans med en Leonberger Nytt som skulle varit gjord till imorgon men som inte är påbörjad, stressar mig en hel del. Jag har fått lite dispans nu och har en vecka till på mig med tidningen, men 48 sidor gör man i vanliga fall inte på en vecka ens om man bara har det att göra dygnet runt. Sen är det ju jul... Min jättesamling med tomtenissar ligger ännu ouppackade och adventsljusstakarna är inte ens framsatta. Skandal! Fast det hänger lite ljusslingor uppe tack vare mamma och en och annan ljustomte lyser utanför huset. I söndags hade jag fint besök av Sanna på Teamaides kennel och hennes dotter Frida. Sanna åkte tur och retur med bilen från utanför Göteborg och hit bara för att hjälpa mig att titta på valparna (ca 60 mil t&r). Det kallar jag bussigt! =) Vi lyckades få lite foto på dom framifrån och från sidan. Jag ska försöka lägga ut två valpar åtminstone varje dag nu. Bilderna hittar ni på Bildsidan. Det hjälpte massor att Sanna kom, men förvirrade mig lite också... Och nu idag när jag tittade på valparna utomhus i rörelse så tycker jag att dom har utvecklats mycket på bara två dagar! Sanna tyckte att kullen var väldigt jämn i storlek och kvalitet och att det inte fanns någon individ som var "dålig" utseendemässigt. Typiskt nog så var valparna jätteslöa när hon var här! Det var svårt att få dom att springa, dom sov mest hela tiden. Men så fort hon hade gått så vaknade dom och sen var det full fart heeela kvällen igen... Tusen tack Sanna för att du och Frida kom för min skull, det betyder mycket!! Just nu ligger jag i soffan och skriver innan det är dags att fortsätta med arbete, städning eller valpkel. Typiskt nog har jag gått och blivit lite sjuk också med halsont, matthet och förkylning. Jag hoppas att det stannar som det är nu, blir det värre så blir jag galen.. Valparna är verkligen personligheter nu, det är intressant och roligt att se deras reaktioner. Estrella är en supermamma (förutom när hon snor deras tuggben...) och busar mycket med dom utomhus. Jag har släppt ut valparna i hela trädgården nu ett antal gånger och det är skojigt och läskigt med en ny stor värld. Att gräva är också kul och att välta ut vattenskålen ett antal gånger om dagen är ju lajbans. Annars är att bita och slåss favorit sysselsättningen. En del av dom vaktar maten och morrar åt alla som kommer närma den. Men samtidigt är dom så goa och så söta. Det går inte att låta bli att skratta när Estrella kommer med en valp hängandes i svansen! 25 november BYTES 12 små köttkorvar med ljud bytes bort mot en halv falukorv. Sur-Stina FINNES Mirakelbyxor. Efter en halv minut uppstår det en stor våt fläck på baken. Speciellt användbara vid practical jokes. SÖKES En veckas semester i Afrika. BYTES 12 väl fungerande stämband bytes mot en tyst minut. Passar speciellt bra till operasångare. Estrella VALPAR BORTSKÄNKES Ni får hela dussinet vid snabb affär innan natten. Särskilt orange, röd, ljusbrun, mörkrosa skänkes bort extra snabbt. Alla valpar har bra ljudkapacitet, särskilt nattetid. På köpet: extra vassa tänder och många bajshögar. En utan nattsömn 24 november Får man skriva att jag har vääärldens sötaste och goaste valpar? I alla fall enligt mig och Estrella. Visst, dom är totalt galna ibland och bits väldigt hårt. Men.. hur söta får man bli egentligen?? Den gröna tiken viftar bäst och mycket på svansen - men aldrig när hon ser mig! Däremot så gör hon det för alla främlingar. Samtidigt så är hon som sagt helt galen och jag utfärdar varning varje gång hon närmar sig. Hon är tuff, hon är galen, hon morrar, hon bestämmer och hon leker hårt. Sen har vi den gula hanen, kullens clown. Han är lurvig och ser skojig ut, springer med svansen högt och tycker om att busa. Vit hane är världens mysigaste kelgris som tycker att det är lite väl kallt utomhus och som inte gärna startar bråk. Orange hane minns inte ett dugg från grind incidenten och är väldigt framåt, pigg och glad. Röd hane är en mysig, fin hane som har lite svårt för landgången ner till rastning och hellre tar hissen (blir upplyft av mig). Mörkrosa tik är exemplarisk när det gäller kiss och bajs. Är alltid först ut och säger till när det är dags. Framåt och trevlig. Ljusbrun hane är en charmig kille som hellre pussas än bits. Mörkbrun hane är likadan, supergo. Paddan (orange/gul) tycker om att busa men tar gärna det lugnt också. Men om någon kaxar sig så sätter han dom på plats. Turkos hane har mycket att berätta. Han pratar mycket och har åsikter om mycket. Stor personlighet. Aprikos tik söker mycket uppärksamhet och vill gärna krypa upp i famnen. Ljusrosa tik är en tuffing trots sin storlek. Detta skrev jag för flera dagar sen och det stämmer till stor del fortfarande, men nu så finns det ingen som tycker att landgången är läskig och det är ingen som dras sig från att vara ute. Valparna är stora nu. Med stora så menar jag att dom har ett utvecklat språk och beteende. Just nu är det mycket som handlar om vem som är störst och bäst! Det är många slagsmål (en valp sover och en annan kommer och biter den sovande så hårt den bara kan - i örat), det är nu rangordningen i flocken ska avgöras och det är nu valparna ska lära sig hur hårt man kan bita varandra innan den andra skriker så att den håller på att dö. Men det är inte bara genom slagsmål och bus som rangordningen bestäms. När valparna äter så morrar en hel del av dom åt dom andra. Vissa valpar tar åt sig och flyttar sig från matskålen, medans andra ignorerar morrandet totalt. Att sitta hos valparna är ju himla mysigt men det dröjer inte länge förrän dom testar sin bettstyrka på allt som det går att sätta tänderna i! Kläder, hud, strumpor, tår, näsor, öron - allt! Dom tycker att det är jättekul när det kommer folk och välkomnar alla nya människor med ett antal svansviftningar och bett. Personligheter börjar visa sig, några är mer framåt, några är mer försiktiga. Det kan inte vara lätt att vara valp i en kull med 12 stycken. Det blir mer konkurrens när det gäller uppmärksamhet och mat framför allt. För ett par dagar sedan så blev jag lite orolig. Röd hanvalp började att spy vid 12 på dagen och sen spydde han hela dagen och kvällen. På kvällen blev han väldigt trött och jag blev orolig. Så jag ringde djursjukhusen. I Malmö sa dom att det gick en kräksjuka just nu, något som kunde smittas genom kläder. Hon trodde att det var det valpen hade fått och i så fall skulle hela kullen bli sjuk inom en vecka. Jag skulle ge valpen skonkost - framför allt så var jag tvungen att ge ris. Klockan var tio på kvällen en lördag och jag frågade om det inte räckte med kyckling. Men nej, hon sa att jag var tvungen att åka iväg och handla ris. Överhuvudtaget så pratade hon till mig som att jag hade en vuxen hund. Visst, ris är skonkost, men kanske inte för en känslig valpmage som aldrig har ätit det förut! Nja, jag kände mig inte nöjd med vad jag fick höra från Malmö så jag ringde Helsingborg också. Där lät dom lite mer vettiga och där dög det bra att ge valpen dofilus och mjölkersättning. Men en sak som båda sa fick mig att bli ännu mer orolig. Båda frågade hur Estrella mådde och jag berättade att hon hade ganska mycket flytningar, mörkt röda av blod. Båda trodde att det berodde på en livmoderinflammation, men då skulle även flytningarna lukta och Estrella skulle ha feber. Aldrig får man slappna av!! Men Estrella har inte haft feber sen sin juverinflammation och flytningarna luktade bara rent blod. Man kan lugnt säga att jag var ganska ledsen i lördags. Jag vet hur snabbt en valp blir uttorkad och det oroade mig mycket att det var något som skulle smitta hela kullen plus att då Estrella skulle ha livmoderinflammation! Jag gjorde ett litet bo bredvid min säng. Alla valparna har flyttat ut till köket och valplådan flyttades ut samma dag som valpen blev sjuk.. typiskt.. Men jag tog en hundbädd och satte kartonger runt och där sov han så snällt. Stackaren var lite borta. Jag steg upp varannan timme och kollade honom och gav honom lite välling eller dofilus samt vatten. Han kräktes inte mer på natten och har heller inte kräkts sen dess! Ingen av de andra har kräkts heller och Estrella har inte fått feber eller illaluktande flytningar. Bortsett från den incidenten så växer valparna och mår bra! Dom är sååå söta och såååå goa! De flesta av dom säger till när dom behöver bajsa och när jag öppnar dörren till landgången är alla där och trängs för att springa ner och få komma ut. Estrella tränger sig så att hon är först ut och när alla valparna har gått in igen så skäller hon för att visa att det inte finns någon kvar. Om jag tar ut någon valp i trädgården på framsidan så passar Estrella dom medans jag hämtar en ny valp. Hon är superduktig och en ovärderlig hjälp. Hon busar med dom utomhus och även inomhus ibland. Nu när valparna har hela köket så lägger hon sig ibland i någon hörna för att ligga hos dom. Hon vill helst inte att dom diar men låter dom göra det minst en gång om dagen trots att det gör ont på spenarna. Hon äter fortfarande upp deras bajs, men bara om det är färskt! Hon är lite trött och sliten, ungefär som jag... Vi går upp minst två gånger varje natt för att släppa ut valparna eller ge dom lite mat. I natt var vi uppe fyra gånger. På kvällarna får en eller två valpar åt gången gå på upptäcksfärd utanför köket. Några har fått REJÄL smak på det och tröttnar aldrig...Andra tycker fortfarande att det är en stor värld utanför köket. Stamtvlorna har kommit!! Aldrig har jag betalat 4500:- för ett sådant litet paket och blivit så lycklig =) Det är skojigt att se namnen i tryck! Jag såg också att Bootsmanns titel är officiell. Han har nämligen en titel som jag inte visste om den räknades så jag har inte skrivit den innan. Men den räknas! Han blev juniorvinnare på världsutställningen i år nämligen. Det är en hanvalp kvar! Hör gärna av er om ni är intresserad av en gullgosse =) Och alla ni som kommer hit - ta med er så många papperstidningar ni bara kan! Det går åt en del - minst sagt... 17 november Nattens bekymmer var som bortblåsta på morgonen och valparna verkade inte ha något minne av vad som hade hänt. Orange valp var till och med extra framåt idag. Någon annan som också har varit extra mysig idag var den vita hanen. Han är speciell. Lugn, mysig och kelen ena sekunden för att nästa sekund imponera med att vara först med något nytt. Nu bar han precis en stor leksak som han precis lyckades få över marken ca 1 meter! Visst biter dom i den här åldern, men jag trodde inte att dom kunde/ville bära! En ny rymmare i gänget är den röda hanen. Han lämnar inga spår förutom två bajshögar och en kisspöl. Hur han kommer ut är ett smått mysterium... 16 november Klockan är 03.11 och ögonlocken känns väääldigt tunga just nu. Tänkte ändå att jag skulle försöka få ihop en liten text till er som kollar in på sidan dagligen. Det har ju varit en hel drös med dagar utan text nu. Mina minneskort till kameran är fulla så det har inte blivit så många nya foton, men det kommer snart igen! Igår var första dagen som valparna fick undersöka trädgården på allvar. Det var blandade känslor för valpisarna. Grön tik var tuff som vanligt och sprang sina egna rundor och gjorde lekinvit till Estrella. Stackars gul med den största, fluffigaste pälsen, skakade av kyla. Det blev en kort visit ute, bara ett smakprov på världen utanför. De flesta tyckte att det var lite läskigt utomhus. Idag så provade jag igen och nu var gul tuff och framåt och tyckte att det var skoj. Lilla vit kröp upp i min famn och bad om en flygbiljett till Bahamas istället. Dom tog för sig mer idag, men fortfarande så är dom inte vana vid kylan så det blev ett kort besök utomhus idag också. Valparna har börjat bli mer medvetna om att man inte bajsar och sover på samma ställe så valplådan känns för trång för dom nu. Jag har därför flyttat ut dom till köket på dagarna och det börjades genast att busas och springa runt på den stora ytan (jämfört med valplådan). Jag byggde ett tält till dom men det sov dom bara i en stund sen blev det allmän toalett istället så det åkte ut där ute. Valparna är väldigt nyfikna och det är så mysigt när man lyckas fånga det första momentet av olika beteenden. Att en boll faktiskt går att rulla på och att det är kul kom en av valparna på igår. Det har varit en hel del besök här och det gillar dom. Antingen kryper dom upp i famnen, sticker huvudet i fickan eller lägger sig nära en. Nu för en stund sedan hade vi en mindre trevlig upplevelse. Eftersom jag sover så lite som jag gör nu så lade jag mig för att vila en timme medans valparna sov i köket. Jag bär in dom i valplådan inför natten men i och med att dom sov så försökte jag sova en timme. Jag steg upp igen vid halv ett i natt och gick ut i köket. Snacka om min förvåning när jag upptäckte att inhägnaden var komplett, men att det låg två högar med valpbajs utanför!!?? Jag lokaliserade snabbt var Jazz låg och visste då att valpen inte hade passerat där för då skulle jag hört det på Jazz. Estrella låg och snarkade ljudligt i min säng så hon hade uppenbarligen inte lagt märke till något. Jag räknade in valparna och märkligt nog så var där 12!! Förmodligen har en valp lyckats ta sig under inhägnaden, gått ett par bajsvarv och sen återvänt in. Jag beslöt mig för att ta in valparna till valplådan för att inte riskera något igen. Medans jag bar in två valpar så hörde jag ett skrik. Orange valp hade fastnat i gallret till inhägnaden! Huvudet satt fast. Jag trodde att han skulle klara av at lirka sig ut snabbt, men det gjorde han inte. Han skrek så hjärtskärande att en av valparna som jag hade burit till lådan, skrek likadant tillbaks. Estrella som var utanför ytterdörren blev tokig och skrek hon också. Valpen hade lirkat sig in genom två galler och om han flyttade huvudet så låste sig det ena gallret mot det andra. Det fanns inget sätt jag kunde tvinga ut hans huvud på, det hängde helt och hållet på honom att ta ut det igen. Jag kunde inte lämna honom och gallret heller för att hitta en tång, men jag lyckades dra gallret tll ytterdören och släppa in Estrella som tröstade honom. Till slut lyckades han dra ut huvudet helt... Vilken mardröm... Jag bar alla valparna till valplådan men det var oro i flocken och flera av dom gnydde sig till sömns. Mörkbrun var värst så han fick ligga i min säng en stund och sova. 10 november Idag har det varit en ganska så händelserik dag från en annars relativt isolerad uppfödare och hennes 15 hundar.. (jag då alltså). Valpköpare kom på besök och resan på 200 meter från deras hus till mitt hade gått bra (det var inte 500, det var 200 m). Valparna tyckte att det var skoj att busa och lukta på de nya personerna som kom in i lådan. Givetvis så uppträdde monster-valparna exemplariskt när dom var här. Dom är väl rädda för att inte bli sålda kanske... Jazz har undvikit valparna ganska rejält. Det närmaste hon har kommit dom har varit när folk har kommit hit och hon har vågat sig fram till lådkanten. Men idag... Idag har hon hjälpt Estrella med att tvätta dom och att hålla reda på dom när dom har rymt på golvet. Hon gillar fortfarande inte när dom närmar sig henne, då backar hon. Men det är helt klart ett intresse för dom nu. Men det roliga var att valparna som inte har viftat på svansen ordentligt än - viftade åt henne! Eller ja, en av dom gjorde det! Hon fick alltså den första svansviftningen! Men så hade vi n tråkig händelse också =( Allt är väl relativt i och för sig, men jag, Estrella och Jazz tyckte att det var tråkigt. Estrella stod i lådan och valparna var galna som vanligt. Det är inte lätt att se var man sätter ner tassarna men Estrella har varit väldigt duktig på det. Men den här gången hände det något, antingen att hon trampade eller att han ramlade. Stackars Paddan skrek så hjärtskärande och rörde sig runt, runt. Han sänkte huvudet och Estrella blev helt förtivlad! Estrella har inte sagt ett ljud till valparna sen dom föddes. Jo föresten, ett morr till Paddan när han passerade en matskål, men annars inget. Men nu så blev hon så ledsen. Jag tog upp Paddan och la honom i famnen för att lugna ner honom. Estrella pussade och pussade och Jazz gav också pussar. Sen fick han äta ensam i restauranten och sen var allt bra igen =) Stackars Paddis! 9 november Det finns tillfällen då livet förändras på en sekund. När allt hamnar upp och ner och världen snurrar. Det hände mig när jag fick beskedet om Bamses sjukdom, men det hände också Estrellas bror Amigos ägare i helgen. Det är det värsta man kan vara med om som hundägare, att förlora sin hund oförberett. Vi behöver tid att vänja oss, även om det är otroligt jobbigt då också givetvis. Men då finns inte chocken där, chocken som kommer när någon dör plötsligt. Vi var många som blev ledsna med Anita och Kjell. Amigo var en vacker, mysig hane. Jag träffade honom första gången när han var sex veckor gammal och sedan dess har jag träffat honom på utställningar och träffar. Det har varit korta, snabba möten, men tillräckligt för att ge honom en plats i hjärtat. Som uppfödare är det givetvis en mardröm att en hund man har gett liv åt far illa, blir sjuk eller dör. Jag vet att Bibbi är ledsen över vad som har hänt Amigo och hans ägare. När jag fick beskedet om Amigo så tittade jag på mina 12 valpar. Så små, så oskyldiga med liv framför sig som man inte har facit på. Hur gamla kommer dom att bli? Kommer någon att vara elak mot dom? Kommer dom att förbli friska livet ut? Jag vill verkligen inte någonsin göra någon ledsen genom att sälja en valp som blir sjuk eller dör. Det är en mardröm när det händer, som sagt. Men även om det känns som att hjärtat brister tusen gånger om när vännen dör, så är varenda sekund värt det. Att få spendera tid med en leonberger innebär en beröring av hjärta och själ. En beröring som livet skulle vara tomt utan. Ett tomt liv innebär också sorg så därför är en leonberger värd all tid i världen även om det gör ont den dagen dom inte finns mer. Jag ska inte vara naiv och säga att Amigo och Bamse leker uppe i hundhimlen nu. Om det överhuvudtaget finns en hundhimmel så står nog Bamse och Amigo och morrar på varandra =) Men jag hoppas att dom har det så bra dom kan, var dom än finns.
Valparna är utanför valplådan mer och mer nu. Den gula hanen har ärvt Estrellas gener dubbelt upp... Han rymmer så fort tillfälle ges. Häver sig upp med frambenen och kastar sig över lådkanten. Nyfiken som en strut är han också och väldigt framåt. Det börjar lysa igenom lite personligheter på valparna nu. Några är mer framåt, några är mer pratiga, några är mer lugna, några är mer tuffa osv. Att bli instängd i valplådan är inte kul alls enligt majoriteten så jag har låtit dom dia Estrella i vardagsrummet framför tvn medans jag har packat ihop beställningar. Så nu är dom väl präglade på såpor och har alla arbetat extra i Bamses Bollar butiken. Deras arbete består mest av somnande på mina papper, kissande på golvet, undersökande av varorna och förpackningsmaterialet. Men dom tar sig även friheter och kollar in soffan och slickar på bordsben. Dom är nyfikna och inte rädda av sig. När jag klipper i kartong med sax och för väsen, sitter dom bara och tittar på mig. Sen bits dom eller busar med sina syskon. Estrella är lite trött av medicinen, hennes svullnad på juvret har minskat till en viss del och hennes feber har sjunkit. Det gör ont i juvret, särskilt när små vassa valpklor skär igenom eller när små valptänder tar sig ett bett på den igentejpade spenen. Idag fick valparna smaka mat för första gången. En nagelstor klick av köttfärs utblandat med ljummet vatten. Det var smaskens, tyckte valparna! Vissa var helt galna i det och andra slickade i sig det lite lugnare. Men alla var överens - köttfärs är gott! Estrella stod utanför lådan med stora tefatsögon och undrade varför i hela världen vi slösade fin nötfärs på valparna när hon fanns! Nu får valpköparna kommma och hälsa på valparna och första familjen kommer imorgon. Dom reser hela 500 meter från sitt hus för att komma hit =) Storstädningen hinns dock inte med och kiss och bajs lukten är nog påtaglig. Men vad gör väl lite kiss och bajs och skit i hörnen när man ser dom söta valparna? Då smälter nog de flesta. Namnen är satta, men SKK har inte godkänt dom än så dom är inte 100% definitiva, men jag skriver dom här ändå. Temat är hiphopgrupper/artister och här kommer namnen: Hanar:
Tikar:
Vilken valp som ska få vilket namn är ännu ej bestämt mer än att den vita ska heta Blizzmajazz Timbuktu och den tikvalp som jag behåller ska heta Blizzmajazz Jazzmatazz. 8 november Den gröna tiken är heeeeelt galen!! Hon busar, hon biter, hon attackerar och hon står uppe på dom andra. Det verkar som att hon är 10 år framför dom andra i utvecklingen vad gäller just bus/dominans biten. Så fort hon ser mig så rusar hon mot mig och hugger och slickar och busar. Heeelt galen, men otroligt go! Det är vääldigt svårt att inte bli charmad av henne just nu...
7 november Min lilla, söta Estrella har fått juverinflammation. Jag upptäckte att hon var hård på juvret igår och trodde då att det var mjölkstockning. Framåt kvällen tog jag tempen på henne och då hade hon 39,4. Jag ringde Djursjukhuset i Lund som tyckte att jag skulle komma in, men eftersom dom hade fullt upp så bad hon mig ringa Malmö istället. Malmö tyckte inte att jag behövde komma in, men att jag skulle försöka få en valp att dia från den spenen samt att jag skulle massera och hålla spenen varm. Hon föreslog att jag skulle använda en hårfön, men Estrella HATAR hårföner. Hon står inte kvar om jag drar fram en hårfön.. så kvällen gick åt till att koka vatten och blöta en handduk som jag sen baddade på spenen. Jag masserade och försökte mjölka men inget kom ut. Jag la till valpar men dom tröttnade ganska snabbt på den spenen. Jag ställde klockan för att stiga upp på natten och se om febern hade stigit. Eftersom jag redan nu sover så lite på nätterna så fick jag för mig i natt att det inte alls kändes hårt runt spenen längre. Jag måste ha varit totalt yr, för på morgonen var det exakt som kvällen innan. Hennes temp hade sjunkit till 39,2 och jag fortsatte att badda med varmt vatten och massera och lägga till valpar. Stackars Estrella hade ont på och runt sin spene men godtog ändå dom bengaliska tigrarna. MEN - så ringde jag till min veterinär som sa att man förvärrade tillståndet med massage och att lägga till valp!! Då rann det bara till mer mjölk. I och för sig logiskt och det var min första reaktion också att det inte borde vara lösningen, men så sa ju veterinärerna så igår och det står dessutom i böckerna att massage och att lägga till är bra. Veterinären sa att jag skulle hålla koll på att mjölken inte förändrades i färg och att febern inte steg. Han sa att det nog var början till en juverinflammation och när jag sa att hon var röd och hård så lutade det ännu mer åt det hållet. Men jag skulle avvakta som till imorgon, om det var mjölkstockning så skulle det försvinna av sig själv. Men det räckte med att vänta till nu ikväll. Hennes mjölk (det lilla man kunde pressa ut) bytte färg till mer vattning, gulaktig och tempen steg till 39,7! Tidigare på kvällen kom mamma hit och var valpvakt så att jag kunde åka och hämta medicin som jag hade recept på hemma, fall i fall att den behövdes. Och det gjorde den ju så nu ikväll fick hon sin första omgång medicin. Valparna påverkas inte av medicinen. Däremot så kan dom som har ätit ur den spenen få diarré. Estrella var sååå hungrig på dagen, jag kunde inte ge henne mycket mat med tanke på mjölken men nu efter medicinen så var det ok att ge mer mat igen. Vilken klant-matte man är ibland som inte upptäcker saker meddetsamma... suck... stackars min lilla tjej. Nu är spenen igentejpad och förhoppningsvis ska det gå att mjölka ur mjölken så småningom. Nu när hon är öm är hon inte så jättepigg på att gå i lådan frivilligt så den mesta digivningen sker utanför lådan. Igår kom Morgan, som ska bli husse till en av valparna, för att hjälpa mig med fotograferingen. För er som inte visste det innan så kan jag ju berätta att det är så gott som omöjligt att försöka få till foto på stående valpar i denna åldern =) Men det blev en hel del söta på dom sittandes, kika in på respektive valps fotogalleri så får ni se! Där är ett par som jag inte har hunnit lägga ut fotona på än. Idag har den mesta tiden gått åt till Estrella givetvis. Jag blev lite smådeppad över Estrella så jag lade mig i valplådan för att tänka på annat. Det slår aldrig fel - under en valpattack så är det svårt att inte skratta! Dom rivs, dom bits, dom kittlas, dom klättrar, dom morrar, dom skriker, dom piper, dom tittar, dom ramlar och dom kissar! En valp klättrade på min arm och hade två ben på varsin sida om armen. Det tyckte han var en perfekt kiss-ställning så han kissade på min arm! Mysigt! Hmmmm..... Visserligen är man van vid att byta byxor ett antal gånger per dag efter att ha suttit i valplådan och inte sett kissfläcken som man sitter på. Men att bli kissad på? Hmmmm.... Vilken fantastisk utveckling det är varje dag på valparna! Men samtidigt så är det denna snabba utvecklingen som också gör att hundar inte blir så gamla. Men det är väldigt intressant att se. Och igen - dom är bara sååååååå söta när dom tittar på en och snubblar fram eller klättrar. Och så mysiga dom är när dom precis har ätit! Nu upprepar jag mig själv så nu är det nog dags att gå och försöka komma ifatt med mitt jobb istället. 3 november Det finns både fördelar och nackdelar med att vara egen företagare och att ha en valpkull. Fördelarna är givetvis att jag är hemma dygnet runt, något som framför allt Estrella känner sig avslappnad av. Nackdelen är att det bara är jag som sköter mitt företag och om inte jag gör det så gör ingen annan det heller. Det är svårt, riktigt svårt att sitta med ryggen mot valplådan och ansiktet mot datorn och inte bara lägga sig i valplådan och gosa hela dagarna. Eller ta foto. Eller skriva. Allt som har med valparna att göra känns som en bonus, ett godisregn eller julafton. Framför allt så är det mycket roligare än att göra momsredovisningen. Även om det är ständig oro så blir man så varm i hjärtat av att få röra vid dom, av att titta på dom, se dom gäspa eller kisa med de nyöppnade ögonen. Att se hur dom kommer "rusandes" mot en när dom har fått en suddig syn av var jag sitter, snubblandes femtielva gånger på vägen för att sen glömma bort var dom var på väg. Det är så charmigt, så gulligt och helt underbart. Tanken också på att ha 12 små individer i sitt hus, av en ras som man älskar över allt annat - det är stort. Men så finns stressfaktorn. När det hopar sig på jobbet, blodsockret är lågt och valparna skriker efter sin mamma. Sömnbristen som gör att man lever som en zombie på dagarna och somnar mycket tidigare på nätterna än vad man egentligen har tid med. Stressen och oron när någon av valparna inte går upp i vikt eller när Estrella sov som en stock i morse så att jag var tvungen att putta på henne många gånger och ta tempen för att se vad som var fel. Det var inget fel, hon hade bara sin första sovmorgon sen hon blev dräktig. Jag har ofta sagt att en uppfödare inte ska vara för känslig för att kunna klara av det här. Jag är lite snäppet för känslig och det går tusentals känslor genom kroppen hela veckan. Glädjen över att valpköparna känns så bra, vemodet över att alla valparna ska flytta om sex veckor, glädjen över att själv få en ny valp med mitt kennelnamn, rädslan över att valparna inte ska få vara friska i livet. Det är tokigt att tänka så mycket, men oundvikbart. För att släppa känslorna ett par minuter och istället skriva om valparna... Alla valpar är sålda nu. Och jag som trodde att jag skulle få sitta kvar med hälften =) Det gäller inte bara att hitta 12 valpköpare, det gäller att få tag i 12 valpköpare som känns rätt. Jag har varit lite orolig för den ljusrosa tiken ett par dagar. Alla valparna har ökat i vikt sen födseln. Ibland lite mindre och ibland lite mer. Men den ljusrosa låg på samma vikt i två dagar och minskade sedan dag 3 med 20g. Visst, det är inte mycket, men från att tidigare ha gått upp hela tiden och jag hade dessutom lagt till henne på dag 2 - det var lite oroväckande. Men så idag så hade hon ökat 100 gram =) Den lilla vita hanen som jag var orolig över innan är en pigg krabat och han ökar stadigt i vikt varje dag. Inte lika mycket som dom andra, men han har en jämn viktkurva och framför allt är han mysig och skojig =). De gröna och mörkrosa tikarna är lite av mina nya favvisar. Dom är framåt och tyr sig till en när man kommer till valplådan. Den gröna är aningen dramatisk som hon har varit sen hon var valp, till exempel så skriker hon när jag klipper klorna när jag knappt har rört vid dom. Hmmmm, slående likt hur hennes mamma reagerar... Bland hanarna så utmärker sig den ljusbruna och turkosa mer och mer. Och den gula är ju mysig.. och paddan och... äsch, alla är favoriter =) Det ska bli så spännande att se hur dom kommer att se ut när dom blir större. På lördag ska vi försöka ta foto på varje valp stående och sittande! Jag har lagt en leksak i lådan, en jättestor spindel. Den är en stor favorit bland alla valparna. Inte som leksak än givetvis, men som kudde, tält, sovkompis, snuttefilt - ja, allt som man kan ha en stor, lurvig spindel till. Söthetsfaktorn är gigantisk! Dom är väldigt förtjusta i hundkudden som också ligger i lådan. Det är mer olika läten från valparna nu. Dom skäller på varandra och blir arga ibland (till exempel om Paddan lägger sig på en mindre valp så kan den mindre valpen lätt bli liiite småsur). Dom försöker sitta och stapplar runt. Höjer huvudet och sträcker på halsen så gott det går. Dom försöker rymma så nätt ur lådan, men värre blir det snart... Det är mycket praktiskt som ska göras nu. Pappa har precis byggt hundgården så att valparna kan få vara ute om ett par veckor. Jag måste börja fundera på namn och få iväg papper för underskrift av hanens ägare i Tyskland. Golv måste köpas in så att valparna kan få vara i de rummen som annars har trägolv m.m, m.m. 31 oktober Den vita valpen var först med att öppna ögonen idag. Den vita valpen har faktiskt varit först med det mesta trots att han är kullens minsta lilla spillevink. Han var först att stappla runt på benen och är den som stapplar runt bäst idag plus då att han var först att titta. Dessutom är han helt skorpfri av dom som hade skorpor så han är en snabb liten rackare =) Han ökar dock inte lika mycket i vikt som de andra så nu specialbehandlas han och får äta mat själv varje dag hur länge han vill. Han smakar gärna på så många spenar som möjligt. Idag har det varit en riktigt bra dag, eksemfrågetecknen är utredda! Äntligen fick jag tag i en uppfödare som hade upplevt exakt samma på sina valpar. Det är samma som små bebisar kan få i mammas mage, skorv på huvudet (eller vad det kallas). Det får dom i magen och när dom kommer ut torkar det och blir till sårskorpor. Det är totalt ofarligt och försvinner av sig själv i och med att skorpan ramlar av. Ni anar inte hur sköööönt det var att få höra detta! Det känns som att man äntligen kan börja njuta fullt ut av bebisarna =) En sak som jag har fått höra från många håll gällande eksemen är att folk tycker att jag inte skulle skrivit något om det på min websida. Jag trodde att dom flesta visste vid det här laget att jag inte smyger med hur jag tycker, tänker och vad som händer direkt... Det finns ingen anledning att INTE berätta allt såvida man inte vill dölja något. Det finns inga garantier vad gäller uppfödning. Det spelar ingen roll hur mycket jag säger eller inte säger eller gör eller inte gör, det är omöjligt att förutse vilka liv de här valparna kommer att få. Jag har gjort mitt bästa och något jag tror på men det finns aldrig några garantier och då är det bättre att vara rättfram med det man vet. Så är det och nu är jag glad att eksemet inte var värre =) Jag kan inte nog säga hur otroligt söta valparna är! Jag vet, alla valpar är söta, men.... ååååååå, vad goa dom är. Paddan är min stora favvis. Han är störst och tjockast i kullen. Han är lugn hela tiden, piper nästan aldrig. Han trampar inte och drar och sliter i spenen. Han bara ligger och halsar mjölken. Han var även den som låg och vilade längst tid i mammas mage innan han beslöt sig för att poppa ut. Han är så go! 29 oktober Ååå, vad dom är mysiga! Hade jag kunnat så hade jag suttit i valplådan heeela tiden! Och dom är så duktiga när jag ska tvätta bort skorporna. Jag tar en valp åt gången i min famn och så sitter vi i fåtöljen med handdukar runt om valpen och myser. Valpen lägger sig oftast i armvecket eller på magen, snuttar lite och somnar. När jag rör vid skorporna kan dom pipa ibland, men ligger ändå så snällt stilla. Små söta änglar som jag vet kommer att bli små söta monster om ett par veckor =) . Efter badet (eller spabehandlingen som vi ju kan kalla det) så får valpen gå vidare till restauranten och dessutom vara ensam valp på täppan. Maten serveras i vardagsrummet på en handduk och det är fritt val av spene. Mys! Därefter är det återförening med syskonen. Skorporna försvinner bra med schampot men det är svårt att få bort allt på en gång så det blir spabehandling en ett par gånger till per valp som behöver det. Apropå Estrella så sover hon mer och mer i min säng och i soffan. Ibland när en valp verkar riktigt hungrig och gnällig så lägger jag till den till henne när hon ligger i sängen. Då tittar hon på mig förnärmat - hon är ju på semester! 28 oktober Här kommer det en riktigt god karamell till blivande valpköpare och andra nyfikna: VALPFILM!!. Den är ca sex minuter lång och den skrikiga som ni ser mot slutet är storsnackaren, minstingen i kullen, the one and only herr vit. Idag har jag avmaskat alla valparna. Det var mysigt och kladdigt och dom fräste och spottade! =) Nu ser man hur fint röda dom är allihop! 27 oktober Nu har jag börjat att göra de individuella sidorna till varje valp. Alla valpar får en gallerisida, en nyhetssida och en startsida. Av förklarliga skäl kan det ta tid att få dom här färdiga så ha tålamod! Igår och idag har jag tvättat valparna med eksem med ett bakteriedödande schampo som hjälper till att lösa upp sårskorporna. Jag har masserat in schampot på varje valp i ca 30 minuter, men det gick inte att få bort skorporna helt. Valparna får inte bli för kalla så det går inte att tvätta dom varje dag utan det får göras med ca fyra dagars mellanrum. Jag har bara tvättat fem än så länge, vill inte att alla ska vara kalla samtidigt. Det spelar ingen roll hur mycket man torkar dom, givetvis blir dom lite kalla efter "badet". Valparna har varit så mysiga när jag har tvättat dom. Visst börjar dom med att pipa eller skrika när jag tar upp dom i famnen, men så fort jag har lagt bomullstussen med ljummet vatten på deras sår så har dom suckat så nöjt och blivit tysta. Antagligen så tror dom att det är mammas tunga. Dom som har värst skorpor har pipit till emellanåt men ändå legat stilla med huvudet gömt i mitt armveck. Jag blir tokig av att tänka på vad eksemen är för något så jag bad min veterinär att försöka kolla med någon hudspecialist. Han hade pratat med någon och det vi tror att det är nu, är mjölkeksem/mjölkskorv. Men alltså en värre variant och dessutom brukar det mest drabba korthåriga raser. Eftersom Estrella har varit uppe i hög feber så tror vi att hon har någon mindre variant av infektion och att det kan ha påverkat. Vi vet inte, men den här teorin låter rimlig. Eksemen kommer i så fall att försvinna så småningom men man vet inte när. Idag hörde jag dessutom en nysning, en hostning och rosslingar!! Suck vad man måste oroa sig hela tiden... Förkylning är inte kul så jag hoppas att jag antingen har hört i syne eller att det blir bättre meddetbums. Det finns två valpar i lådan som är polare som sover bredvid varandra ofta. Det är två hanar som är som David och Goliat, den ena är minst i kullen (väger 690 g) och den andra är störst (väger 1040 g). Den stora ser ut som en fet padda och den lilla ser nyfödd ut! 26 oktober Den största faran för valparna och Estrella idag var nog jag i en bil. Jag är helt sanslöst trött! =) I vilket fall som helst så ska jag skriva mer sen, ville bara lägga ut lite text om veterinärbesöket snabbt. Det var ingen ohyra men han hade ingen aning om vad det kunde vara. Kanske en extrem variant av mjölkskorv eller något annat. Han trodde inte att det var något jag behövde oroa mig speciellt för men jag fick ett specialschampo som jag ska försöka ta bort skorporna med inom den närmaste tiden. Vad det än är så sprider det sig just nu men han tyckte att valparna så väldigt fina och välmående ut så inget talade för att dom skulle vara sjuka. Vi tog blodprov på Estrella för att kolla kalkhalten och där var det inga problem heller. Jag körde hem som en zombie med 1200:- mindre på fickan. Men det var det värt! 25 oktober Helgen fortsatte i kloklippandets tecken och det var mycket mys och gos med valparna. Det är fantastiskt att se hur de utvecklas från dag till dag i storlek och personlighet. Oron släppte lite vad gällde sårskorporna, det var ingen förändring och ingen mer fick någon skorpa. Däremot så fick den vita valpen en bula på näsan! Den var vätskefylld och blev mindre ganska så snabbt. Då började oron att stiga lite mer i mig. Jag hittade även små, små sårskorpor men antog att valparnas vassa klor kunde ha orsakat dom eller att jag inte hade sett dom innan. Men så idag upptäckte jag att den mörkrosa tikens skorpa nu var ett fuktigt eksem och dubbelt så stort. Det ser precis ut som fukteksem men jag vet ju också att det är mycket som kan orsaka fukteksem - mjällkvalster, inbördes infektioner m.m. Valparna är fortfarande pigga och ökar i vikt men jag kontaktade veterinären igen och ska dit imorgon med valparna. Jag bad honom även kolla Estrella, hon var varit väldigt flåsig och orolig i ögonen och jag misstänker att hon inte har tillräckligt med mjölk. Valparna ökar i vikt men gnäller en del som att dom inte får i sig mycket mjölk och jag såg ingen mjölk alls när jag försökte mjölka henne igår. Därför har jag gett henne mat som ska öka mjölkproduktionen, men å andra sidan så kan det ha orsakat en mindre kalkbrist. Estrella har även feber, men det ska dom ha, men jag vet inte.. tycker att det är märkligt att den ökar så. Idag hade hon 39,4. Jag vet att det är normalt med feber men vet inte om det är normalt med en ökning. När jag pratade med veterinären så hade jag bara gårdagens temperatur på 38,9. Likaså efter vi hade pratat upptäckte jag ett nytt eksem/en ny sårskorpa på en tidigare odrabbad valp, den mörkbruna valpen! Han hade sitt på låret. Jag fick inte tag i veterinären igen och nu känns plötsligt morgondagens besök klockan 11 så långt borta. Jag pratade med A-C Sultan om eksemen och berättade att Estrella hade ätit rost ute de senaste veckorna. Hon sa att hon kanske hade järnbrist och att det kanske hade ökat valparnas redan befintliga järnbrist och att kanske eksemen kom av det. Det finns många teorier och det viktiga är att så snabbt som möjligt lista ut vad det kan vara. Inga goda nyheter, jag vet. Men jag vill ändå försöka hålla er så uppdaterad som jag bara kan. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt men just nu är jag väl lite mer orolig än jag kanske ska vara. Är bara så rädd att det ska hända Estrella eller valparna något. Positivt är dock att alla valpar är pigga och äter och ökar i vikt. Nu vill jag inte sitta vid datorn längre, ska sätta mig i valplådan och kela och mysa med Estrella och valparna. Jag skriver mer i morgon efter veterinärbesöket. 22 oktober Idag har det varit en händelserik dag i en annars så lugn valplåda. Estrella lämnade valplådan lite väl ofta för att gå ut och hon hade en jagad blick i ögonen. Jag antog att det var diarrén efter moderkakorna som hade satt in, men när hon hade sprungit mot dörren femtielva gånger så bestämde jag mig för att förfölja henne. Hon sprang bort mot en stor buske och när jag kom in bakom den så såg jag att hon hade byggt ett fint bo till sig själv och valparna. Det var helt perfekt, med tak från buske och rötter och en stor grop (dock ej helt färdig än). Stackars Estrella har tyckt att vi har haft det lite väl varmt inne (för valparnas skull) så hon ansåg nog att både hon och valparna skulle ha det bättre där ute i svalkan. Den jagade blicken blev mer logisk när jag förstod hur hon tänkte. Hon hade bråttom att bygga ett bo. Hon lugnade dock ner sig framåt dagen innan hon fortsatte på kvällen igen. Nu har jag koppeltvång på henne i trädgården för hon har skavt av pigmentet på "överläppen" av grävandet! Tyvärr så hade dagen något negativt i planeringen också. Jag upptäckte plötsligt en sårskorpa på en av valparna på ryggen. Det kändes som en skorpa med levrat blod och päls ihoptorkat. Ungefär som en mindre variant av fukteksem. Hade det bara funnits på en valp så hade jag inte blivit så orolig, men nu fanns det på fem valpar! Vissa hade det på två ställen till och med. Jag ringde veterinären som sa att jag skulle tvätta det och se vad som hände. Sanna på Teamaides kennel tipsade mig om att använda aloe vera så det har jag gjort i flera omgångar idag. Jag vill absolut inte vakna upp imorgon och hitta det på fler valpar eller att det är värre på dom som har det. Veterinären hade ingen aning om vad det kunde vara och mina teorier är många. Mindre variant av fukteksem pga av värmen när dom ligger så många så tätt, ohyra, allergisk reaktion, reaktion på mjölken, små sår efter valpningen om Estrella har tagit hårt i dom osv, osv. Jag hoppas givetvis på det sistnämnda. Då läker det och smittar inte. Valparna har ingen klåda, inte heller Estrella. Det är en ständig oro i magen när man har ansvar för så här många liv, jag vet att många kanske tror att det inte gör eller känns så mycket att förlora en eller ett par valpar när man har så många. Men så är det inte. Var och en av dom är oerhört betydelsefulla och det kommer att kännas hårt om någon av dom dör. Särskilt eftersom dom är mitt ansvar. Håll tummarna för att skorporna är betydelselösa. I övrigt så är det spännande att se hur valparna utvecklas för varje dag. Jag har en favorit, det ska erkännas. Den gula hanen är redan mottaglig för mänskligt kel! Han gillar att bli kliad bakom örat och kravlar mot mig när jag är i valplådan. Mycket märkligt, de andra valparna lever efter sina instinkter som sig bör när man är ett par dagar gammal. De söker sig mot värmen från sina syskon och sin mamma och mot maten. Mänsklig kontakt innebär inte trygghet för valparna och tillfredställer inga behov. Men den gula.. skumt... Den gula är även den absolut största valpen och jag tror att han kom allra sist av alla valpisar. En annan sak som skapar oro i maggropen med så många valpar är givetvis att någon av dom inte ska få tillräckligt med mat i sig. Det är många att slåss om spenarna. Jag försöker att kolla så att alla äter. Igår lade jag till den vita valpen ofta eftersom han är minst. Han åt massor igår - såg det ut som. Men vid vägningen idag så hade han bara gått upp 7 gram! Jämfört då med fyra valpar som hade gått upp runt 30 gram, en 50 gram och sex mellan 60-79 gram. Sju gram är väldigt lite. I och för sig bättre än inget alls men med tanke på hur mycket jag trodde att han hade fått i sig så... Så var det då dags för Stina och Jazz att komma hem idag igen. Dom åkte till mina föräldrar när nästan hela valpningen var över och kom tillbaks ikväll för första gången. Estrella reagerade inte nämnvärt, jag hade en liten fundering över hur pass vaktig hon skulle vara mot de andra. Visst höll hon ett extra öga på Stina som låg i sängen och kollade in valparna, men mer än så var det inte. Stina var jättesur när hon kom. Hon viftade inte ens på svansen. Sur-Stina kan nämligen vara väääääldigt långsint. Hon gick in och hoppade upp i den runda sängen och låg och surade. Stina är i vanliga fall en STOR mattjuv utan dess like, men nu gick det inte ens att flörta med henne med hjälp av torkad komage, kokt fisk eller valpfoder! Hon tittade surt på mig och vände bort huvudet. Först nu, sen kväll, fick jag ett par svansviftningar. Och Jazz... min gamla tant... hon snusade och ville kika på valparna men just då var Estrella där så jag lät inte henne göra det. Valparna skrek och pep så till slut tyckte Jazz att det var jobbigt och när mamma var på väg härifrån, sprang hon efter henne och ställde sig vid grinden. Jag försökte muta henne också men hon brydde sig inte, hon skulle härifrån. Så hon fick följa med mamma tillbaks och komma imorgon istället. Oj, vad jag babblar =) Jag skriver alla valptexter på min bärbara dator så jag kan ligga i soffan samtidigt och då blir det lättare att skriva mer! Idag har jag börjat klippa valparnas klor. Dom är sååå små! Helt sanslöst att det blir över 200 klor att klippa en gång i veckan. Men det är förmodligen ingenting mot alla tassar som måste torkas i det här vädret när dom blir större. Jag har faktiskt inte den blekaste aning om hur dom ska få plats i valplådan! Än så länge går det ju, men 12 valpar i storlek större kläms inte in var som helst. Så jag har bestämt mig för att dom ska få hela köket när dom blir större. Jag satte föresten nya band på valparna igår. Jag tog dubbelt upp och starkare färger så löste det sig ganska bra. Men i morse när jag vaknade så upptäckte jag att den ljusbruna valpen hade fått in sin tass genom bandet! Så nu blir det tajtare hädanefter. Nu kommer det snart att komma individuella sidor för valparna. Där kan ni läsa små händelser, vikter och fakta som gäller var och en av dom samt att se foto. För att komma till deras sidor, klickar ni bara på färgnamnen. Färgerna sattes helt slumpvis innan jag visste könen men det blev ändå ganska så könsbetonat =) Så här ser färgfördelningen ut: Tikar: Mörkrosa, Grön, Aprikos, Ljusrosa. Hanar: Gul, Mörkbrun, Ljusbrun, Vit, Orange/gul, Röd, Orange, Turkos. 20 oktober Det blev inte mycket sömn på natten. Så fort en valp gnydde, satt jag spikrakt upp i sängen och kollade vad som var på gång. Om det var Estrella som stod på någon svans eller om dom hade irrat bort sig. Som i en dimma ringde jag distriktsveterinären på morgonen för att få en tid för att klippa sporrarna på valparna. Dagen innan hade jag sett massor av sporrar på mer än hälften av kullen. Veterinären hann inte komma ut så om jag ville komma som idag så fick jag ta med mig valparna till honom. Det var två mil dit så jag satte på värmen i bilen en stund innan, tog ut Estrella först (som villigt följde med och hoppade in i bilen utan protester) och sen lastade jag i valparna i två korgar med filtar. Bilresan gick otroligt bra. Estrella var så lung och valparna sov. Vi höll på att dö av värmeslag, jag och Estrella, men annars gick det bra. När vi kom fram hittade jag inte alls lika många sporrar som första dagen. Jag blev smått förvirrad, hade jag verkligen varit SÅ flummig pga lite sömn? Det blev fem valpar som fick sina sporrar klippta och den ena hade bara en sporre. Det är en läskig procedur det där. Först en stor bedövningsspruta in i den lilla sporren. Sen en sax som klippte av den. Läskigt! Och jag blev både nerbajsad och nerblodad. Men valparna var duktiga, det var mest bara en tik som blev mer ledsen än dom andra och som inte ville släppa det lika snabbt. Estrella blev givetvis lite orolig när jag tog med mig valparna ur bilen och kom tillbaks med dom gnyende och med lukt av blod. Hon lade sig ner när den sista var klar så jag la till valparna till henne och gick in för att betala. Det var dock inte den smartaste idén. När jag kom ut igen så stod Estrella upp och bilen var full av valpar under säten och ja - överallt! Resten av dagen fick Estrella och valparna ta det lugnt tillsammans. Jag vägde dom lite senare på kvällen och alla hade gått upp i vikt utom två. Exakt vem som hade gått upp vad var omöjligt att gissa eftersom alla som hade fått ljusa band runt sina halsar - rosa, beige, gul, vit, turkos - var ihopväxlade. De banden hade numera samma färg - smutsfärg! Jag gillar inte heller märkningen med band med tanke på att dom kan fastna så jag ska fundera ut något bättre. När jag väl har märkt dom så kommer ni att kunna följa deras utveckling här på sidan, men just nu vill jag mest att dom och Estrella får lite lugn och ro ett tag innan det är dags för individuella foton och viktkurvor. Valpisarna är duktiga på att äta och när dom inte äter så sover dom gärna ändå bredvid spenen för att vara på hugget vid matbaren när dom vaknar. Några äter betydligt mer och några äter mindre. Detta är också något som jag har koll på, så att dom små får i sig mjölk dom också. Det är spännande och sött med valpisar men en ständig oro finns i magen att något ska hända dom eller Estrella. Estrella är trött men pigg i ögonen. Hon har en ganska hög temp, 38,9 men det är normalt ett par dagar efteråt. Alla tikar är tingade men det finns hanar kvar! 19 oktober Estrella var orolig under natten mellan måndagen och tisdagen. I och för sig så hade hon kört med mig ganska mycket på nätterna under sin dräktighet men nu var hon lite väl gnyig och angelägen om att komma ut ofta. Vi var ute MÅNGA gånger och jag var helt groggy när hon pep igen vid fem. Jag var som i en dimma och kopplade inte förrän vid halv sex. Det första jag såg när jag slog upp ögonen var vattnet i valplådan och då förstod jag att det var på gång. Så det blev till att stiga upp och försöka övertala Estrella att valplådan faktiskt var det bästa stället att föda sina bebisar på. Inte i min säng eller soffa, inte under en av de två buskar hon hade sett ut där ute. Det blev en maktkamp som slutade med att hon stod surt i valplådan och flämtade. Meningen var att jag skulle skicka iväg Jazz och Stina när det var dags, men dom höll sig intresserat på avstånd och ingen kunde komma förrän vid åtta för att hämta dom så dom fick vara med. Och väntan började. Två timmar flög förbi och jag lät henne promenera runt lite inomhus och utomhus för att få igång värkarbetet. Mamma kom, hon hade jobbat natten och kom direkt därifrån för att hämta de andra hundarna. Vi bestämde dock att hon skulle sova hos mig fall i fall att något hände och jag behövde henne. Inte förrän strax innan elva började hon att krysta och det var uppenbart att en valp var på väg. Men fröken envis bojkottade fortfarande lådan och stoppade sina värkar. Så jag släppte ut henne i huset och lät henne gå dit hon ville (förutom soffan och sängen..) och det slutade med att hon födde sin första valp på pläden i hallen ganska exakt vid elva - mitt framför ögonen på Jazz som låg i hallen för att vila. Sen var det enkelt att få in henne i valplådan med den första valpen som lockbete. Precis när hon och valpen var i lådan ringde telefonen. Det var en chaufför som skulle komma och leverera fem pallar med nya leksaker. Jag tyckte att den första valpen verkade slö och jag ville absolut inte lämna den så jag väckte mamma och frågade om hon kunde ta hand om leveransen, vilket hon kunde som tur var. Medans fem pallar lastades av föddes valp nummer två. Och valp nummer tre. På en kvart var tre valpar födda. Jag hann inte kolla allt direkt så vem som var valp nr ett, två eller tre, det var omöjligt att reda ut sen. Det var två hanar och en tik i varje fall. 12.05 kom nummer fyra, en tik. 12.16 kom nummer fem, en hane. 12.24 kom nummer sex, en tik. 13.03 kom nummer sju, en hane. 13.13 kom nummer åtta, en hane. Vid det här laget började jag bli lite smått överväldigad av alla hanar och höll tummarna för att det var dags för fler tikar. Och så då som nummer nio, klockan 14.40 kom det en tik. Jag skrev inte upp fler tider sen, nummer tio kom strax efter nian och efter honom började jag att städa rent i lådan. Estrella såg lugn ut och jag trodde på tio så jag började att fixa lite och titta mer på valparna. Det hade gått lite väl snabbt allt så den tiden att kolla sporrar och vikt hade inte funnits. En vän från Kanada ringde och mitt i samtalet såg jag att Estrella krystade igen. Detta var ca 1 1/2 timme efter nr 10. Och mycket riktigt - ut tittar nummer elva - ännu en hane. Och en liten stund efter kommer nummer 12 - en hane. Det slutade med åtta hanar och fyra tikar. Alla levande vid födseln utan några synbara problem. Vikterna låg på mellan 365 och 436. Jag måste säga att jag är förvånad och imponerad av den snabba förlossningen! Jag har gett Estrella tillskott av hallonblad i kapselform, som ska underlätta och påskynda förlossningen och det verkar faktiskt som att dom har gjort verkan! Det fanns ingen chans att Estrella ville lämna sina valpisar för att kissa och med 11 uppätna moderkakor (!) så väntade jag mig en väldig diarré. Men hon ville inte gå ut frivilligt så jag stoppade valparna i en låda och tvingade ut henne. Hon kissade snabbt och rusade direkt till dörren. Hennes sätt att behandla valparna är fullt normal, men hon var lite hård mot navelsträngarna tyckte jag så där blir nog ett antal navelbråck. Vidare så är hon inte speciellt försiktig när hon ställer sig upp i lådan... Hon trampar lätt på en valp som skriker högt så det gäller att ha henne under uppsikt. Den första dagen låg hon hos dom hela tiden förutom när jag tvingade ut henne för kissning. 
"Varför, matte? Varför?" <Jag kommer att lägga alla bilder på en egen sida så att ni som har snabb uppkoppling kan kika in där och ni andra kan se texten här ok. Klicka på bilden ovan för att komma till bildsidan. Klicka här för att läsa vad som har hänt tidigare datum.
|
||||